Att komma hem, typ.

Juste, fan det är trist egentligen för det är en annan av mina närmsta vänner här som har dragit tillbaka till sitt, fina Veronika från Slovakien drog för typ en vecka sen (eller så drar alla för att jag kommer tillbaks, MAN VET ALDRIG), men hon hade köpt tio tillfällen för Yoga eller Zumba som hon inte kan nyttja nu som hon tänkte ge till mig istället! Gulligt va? Så nu ska jag få köra ngt av det fram till december wiie jag kommer bli as-fit och så får jag tillfälle att använda mina springskor (ping pappa)

 

OK NU då: Modern Family sen sova.

Jag har nu varit i London i två dagar och inte sett mycket mer än just Ealing där jag bor. Får nästan panik på hur oproduktiv jag är. Hasar mest omkring och kollar på Modern Family, äter, fixar i ordning i huset osv.

 

Det är, ändock, rätt så skönt att få göra såhär ibland. Bara fucking vara. Största äventyret idag var typ att gå till banken och fixa nytt kort (jag orkade inte ens ta upp de två andra ärendena då jag höll på att totalt mista humöret när jag var tvungen att gå till ett annat bankkontor längre ner på gatan för att kunna fixa ens ett litet jävla kort :D ) och handla lite mat och galgar. Packade upp alla mina saker också, ALLA.

 

Skypade lite med pappa, det var mysigt! Och chattade lite med min polare Nick som jag tycker så mycket om (ni minns honom från veckan jag blev utslängd fr lägenheten, bodde hos honom bland annat och grillade och hade det superbra), han drog tillbaka till australien ca exakt när jag kom tillbaka hit. Sjukt jävla kass planering får man ju konstatera, men inte så mycket att göra åt det.

 

Ville bara säga hej. Nu ska jag sova snart, bara ett avsnitt till av Modern Family.

Hej vet ni vad jag gör? Jo jag letar möbler från IKEA för att kunna inreda lite i mitt rum! Haha det känns så meta att kolla på möbler från IKEA när man bor i ett annat land. Men väldigt roligt. Ska handla en sängram (sover på en fjädermadrass, inte superskönt) en bäddmadrass, sen ska jag kolla om det finns nån annan rolig möbel man kan handla till också. Typ en liten byrå eller nåt. Känns superhärligt!

Alltså ni fattar inte hur glad jag är att jag får bo som jag gör nu. Har ett stort, fräscht rum med jättelika fönster, köket precis brevid (som också är väldigt fint), tre underbara housemates som har gjort så himla fint för mig. Möttes av denna på anslagstavlan i köket:

Hej!

Äntligen framme! Resan gick helt ok. Åkte i god tid så jag hann, till exempel, packa om i mina väskor på Arlanda för att slippa övervikt. Alltid något. Sen blev planet en timma försenat pga fel på ett av hjulen, men de bytte och sen gick allt rätt smidigt. Sov hela flygningen, mina väskor kom nästan allra först ut på bandet (!) och sen tog jag Gatwick Express, sen buss (var sådär men jag kände mig så duktig) och slutligen taxi till mitt nya hem. Väl utanför taxin väntade både Sean och Ludo och det var kramkalas och så visade de mig runt, så SJUKT fint hus, alltså det är PARKETT i köket, och sen gick jag och Sean en promenad och han visade hur man går till "centrum" här i Ealing där det finns Tesco (typ som Willys, lite billigare mataffär alltså), Primark, pubar och sånt. Så vi handlade täcken och sånt och nu är jag hemma och myser bara.

Ska sluta skriva nu och umgås med mina room-mates, hörs sen!

Heej.

 

Jag har inte skrivit på typ fyra månader, jag vet, men jag har ju jobbat här i sverige och den här bloggen handlar om London.

 

Tyvärr blir det inget jätteglatt inlägg trots att jag åker tillbaka om två veckor och längtar supermycket, är för det första sinnessjukt stressad över allt som behöver göras innan jag åker (har typ stresskräkts lite, så illa ere) och för det andra nu hysteriskt deprimerad för att jag för det första blivit utsatt för kortbedrägeri, och det måste typ vara min gamla hyresvärd eller personen som bor där som har gjort det eller typ nån på posten (skitsamma, fick tillbaka pengarna men drygt ändå) och för det andra minns jag inte att jag fick tillbaka min deposition för gamla lägenheten men nu hävdar min gamla hyresvärd att jag visst fått det. Så det suger, 4000 spänn som jag bara inte minns om jag fått eller inte. Vet inte om han försöker luras, om jag ändå minns fel (men jag tror inte det) eller om han minns fel. Men ord står mot ord, finns inget undertecknat.

 

MEN! De braiga nyheterna är att jag ska bo hos några vänner istället när jag kommer tillbaka till London, wiie :) Vi ska bo i ett hus i Ealing (västerut, typ 25 min med tunnelbanan men det överlever man) fyra stycken och det kommer att bli så jävla bra. Jag är så lycklig för det. Vi hyr huset vitt också vilket känns så himla skönt, ingen kommer kunna luras där inte! Dessutom får jag tillbaka mitt gamla jobb så det känns jätteskönt det också, allt förutom det där med depositionen har ju löst sig jättebra.

 

Men jag är verkligen superdeppig och stressad som satan. Haha! Så tyck synd om mig!

Det är något särskilt med tiden här i sverige, den går saktare. Dock har jag en underbar tid så det är ju bara härligt. Massa mys med vänner att ta igen och det har passat bra iom att jag inte har haft så mycket jobbpass nu i början. Ikväll var jag efter jobbet på middag hos mami för att fira henne (mors dag nivet, glöm inte det för satans eldar, hon har klämt ut dig ur ett pyttelitet hål och det ska tydligen vara ett jävla meck) tsm med mormor och bonuspabis mamma också. Och nu är jag så MÄTT! Nästan panikmätt, om ni hajar?

 

Annars har jag börjat cykla till jobbet! Mycket jobbigare än jag minns det men min sadel är för låg så min roomie cykelmekanikern och bastuexperten Putte skall hjälpa mig med det. Blir bussen tills det är klart :/

 

Hör av mig när jag har lyckats smälta allt som finns i magen, puh!

...för säsongen gick bra! Rätt lugn dag med tanke på att Ansiktet lirade på Stora Scen (jag jobbar alltså på grönan för alla som inte visste det) och det var lika kul att se alla nya aniskten som de välbekanta. Känner mig oerhört pepp inför i sommar, det kommer att bli hur bra som helst!

 

Behövde dock verkligen de två timmarna extra innan mitt pass började för att lyckas läsa in mig på alla nya grejer, repetera vissa rutiner, hämta personalkort, kläder, återställa jobbmailen och andra inloggningsuppgifter och sådär. Nu är dock allt klart och det är såklart jätteskönt att ha kommit igång.

 

Sommar, nu kör vi!

Idag har jag inte gjort många knop. Mest skrotat runt, duschat, surfat lite och klappat på katt. Jag hyr ett rum hos min bonuspappas kompis, supermysigt och i Nacka som jag älskar, och han har två små jättefina kissar. Speciellt den ena, hankatten, känner jag redan en stark vänskap med. Han är jättefin, heter lilla gubben. Jag tog bort en fästing på honom förut och nu har han lagt sig i min resväska på mina kläder och jag är lite osäker på om jag ska låta honom vara där eller inte men jaja, en gång är ingen gång.

 

Igår hade jag en riktig toppenkväll, träffade mina kollegor på Grönan för det var nämligen kickoff igår. Jättekul att se alla även om ingen känner igen mig nu med min nya frisyr. Alltså jag skojar inte, varenda människa jag hälsade på såg på mig med "och vem fan är du?" i blicken i typ två sekunder innan poletten trillade ner. Flera gick bara förbi. Så det är lite creepy. Funderar på att ha ett annat namn på min namnbricka och se om jag kan lura folk att jag är nån annan men nä, det är inte roligt.

 

Nu ska jag åka till Nacka Forum och handla på Willys! Köttbullar ska jag köpa. Och lingonsylt. GOTT!

 

Vi hörs!

...men jag vill bara hälsa att jag är KLAR ÄNTLIGEN och att allt fick plats. Väskorna e astunga, hoppas nu bara att jag slipper övervikt och grejer. Men jag är jätteglad att kunna ta taxi till Heathrow så TACK för det älskade mami!

...jag var lite puckad och glömde tvätta min smutstvätt häromdagen och gjorde därför det idag. Vilket resulterat i att jag har fuktiga kläder som vägrar torka och jag därför inte kan packa ner. Vet inte vad jag ska göra åt det så jag får väl helt enkelt chilla lite. Annars har det gått bra, jag är lite ängslig att de våta grejerna inte ska gå ner i väskorna som redan är rätt fulla men å andra sidan så har jag ju handgabaget också och där får det ju säkert plats mer grejer. Så jag är inte så orolig. Sköönt. Äntligen! Näe hörrni nu ska jag se om jag hittar nånstans där jag kan handla en kycklingburgare för jag har bara ätit tre rostmackor idag.

Hjälp, har haft världens andnöd! Lite bättre nu sen ajg öppnade fönstret och vädrade lite, men ändå. Hatar andnöd. Tur att jag inte är hypokondriker.

 

Jag är väl någonstans ungefär en tredjedel inne i packningen nu vilket känns skönt. Värsta delen är över, rens-biten. Nu ska allt bara NER.

 

Nu ska ni få en äckel-päckelbild! :

 

Helt ärligt hörrni, så tror jag faktiskt att jag hatar att packa mer än vad andra människor gör. Är dessutom rätt bakis just nu vilket inte direkt UNDERLÄTTAR. Har nu hållit på i en och en halv timme och är inte på långa vägar klar.

 

Men jag blir glad när jag tänker på igår! Vilken GRYM konsert gamle myran bjöd på. 59 år och fortfarande är det grymt mycket krut i den mannen. Han hoppade omkring på scenen och körde nästan alla låtar jag ville höra (saknade några men så blir det ju alltid) och lät faktiskt riktigt bra. Jag o Andrew tog ett par öl efteråt och hade supertrevligt.

 

Och nu sitter jag här, kommer inte undan mina duties! Men jag försöker liksom hela tiden göra andra saker. Typ blogga, hehe. Jaja men det blir väl inte bättre av att jag håller på såhär, nu ska jag fortsätta en stund. Lägger upp bilder från konserten sen, kanske ikväll, kanske nästa vecka. PUSS blää

Nu är det hög tid att fixa i ordning mig till ikväll! Det suger bara för jag är så sjukt bakisruggig och vill inte ta av mig kläderna för att byta om. Vilka konstiga problem jag har. Älskar mitt liv.

 

Skakar som en chiuaua (hur stavar man till det?)

Nu har jag äntligen packat klart.

 

HAHA! Jag ba skoja. Det ska jag ägna hela dagen åt imorgon. Och så ska jag gråta. Packa och gråta. Herrejösses, det känns som att jag inte skriver om annat än gråt i den här bloggen men jag bär ju känslorna på utsidan av kroppen. Sån är jag, på gott och ont.

 

Jag grät faktiskt nyss en liten stund. Kände att det behövdes. Jag höll på att fixa inför avresan, bokade taxi och betalade för extraväskan i förskott för det blir billigare, och då plötsligt började min själ blöda lite. Det är sorgliga dagar nu. Många adjö:n till underbara människor jag inte kommer att få se på en väldigt lång tid. Det virvlar ju alltid upp en massa annat också när man ändå rör om i stora känslogrytan. Gamla saker som legat och skavt eller som man kanske hade glömt av och inte sörjt färdigt. Men det är nödvändigt, hoppas ni vet det redan alla ni som läser. Annars lär jag er det nu. Var inte rädd för att vara ledsen. Sätt på din sorgligaste låt (alla har minst en), tänk på precis allt du kan komma på som är sorgligt och gråt. Gråt högt och länge, fulgråt! Det blir alltid bättre efteråt. Tar alltid slut någon gång.

 

Men det är ju skönt att ha allt fixat i alla fall. Taxin och det. Som jag egentligen skulle skriva om och så blev det emo-inlägg istället :pPPpPPPPpppPPppp

 

Och förresten: Tack älskade lilla mamma för slanten, det känns faktiskt jätteskönt nu att kunna ta taxi. Kommer underlätta något enormt, både liksom, ja vad ska jag säga, fysiskt men också för att jag slipper oroa mig. Du är bäst. Jag älskar och längtar efter dig!

Jag har längtat efter ikväll i typ fyra månader. Det är äntligen dags för Adam Ant-konserten! Det kommer att bli så sjukt episkt. Jag ska liksom stå och dansa till Jolly Roger och Apollo 9 och sjunga med till Prince Charming och han kommer stå på scen. Gött! Jag och Andrew ska gå och det är snart dags för mig att göra mig i ordning.

 

Men innan dess ska jag äta spaghetti, titta på mina resväskor med djup ångest (jag hatar att packa, men vem gör inte det egentligen, det är som när folk säger att de är dåliga på att komma ihåg namn, ingen är väl bra på det?) och blogga och sådär.

 

Festen i torsdags då, hur var det? Jag hade en underbar kväll. Blev lite för full kanske, lite suddigt där efter tolvsnåret, men ingen skada skedd. De allra flesta kom, många rätt sent dock, så ganska länge var vi bara sex pers i ett jättestort bås, haha, men sen droppade folk in efter jobbet och till slut fyllde vi hela. Det var underbart, jag blev såklart sentimental och så men det har jag å andra sidan varit hela veckan. Ska lägga upp alla "snygga" bilder nån dag. Any day now.

 

Igår var min sista jobbdag. Det känns som att det finns ganska stort hopp för mig att komma tillbaka i höst vilket känns positivt. Jag har fått många fina ord uppifrån vilket gör mig glad. Naturligtvis var jag tvungen att gråta lite, det blev många hejdå och jag HATAR att säga hejdå (återigen en sån där självklar grej som alla egentligen hatar, har aldrig träffat en människa som ba "jag älskar att säga hejdå") men jag hade ett kul shift med Nick, vi sjöng och skrattade och jag gjorde lite hyss. Sen åkte vi hem till honom, drack öl, pratade och tittade på 28 days later. Har inte sett den på åratal.

 

Nej nu ska jag kolla till spaghettin, ha lite mer ångest inför packningen och sådär. Ha det fint! SHIT bara två dagar kvar nu sen kommer jag!

Det har varit en mycket bra dag!

 

Jobbet var helt OK. Mer folk än vad vi trott vilket kommer resultera i en grym bonus på lönespecen, för det första.

 

Jag hade ett mycket trevligt samtal med Johan Ulvesson och Peter Dalle som vandrade förbi när jag delade ut flyers. Jag stod vid Eros på Piccadilly Circus och de kom gående från Ciceron-teatern och jag började skratta och ba "Vad sjukt att se ER här! Förlåt, stör jag?" och Johan ba "Nej då" och jag ba "men vad gör ni här?" så stod vi och pratade en liten stund och de berättade att de var här för att se en massa föreställningar och frågade vad jag gjorde här och jag berättade om museet och gav dem en flyer. Väldigt härliga herrar.

 

Det verkar som att många kommer att komma påmitt hejdå-kalas imorgon vilket jag tycker är kul! Alla jag har pratat med på jobbet har sagt ja (några med invändningar som "kasst cashflow", "jobbar sent", "jobbar tidigt dan efter"), men alla verkar vilja komma i alla fall vilket gör mig väldigt glad.

 

Efter jobbet skypeade jag med min älskade pappa vilket såklart också var underbart.

 

Efter det åkte jag hem till Andrew och vi spelade in två låtar och pratade om allt möjligt. Det känns som att det blev bra inspelningar. Vi ska fortsätta massor i höst, ser fram emot det. Jag var där i säkert fyra-fem timmar som bara sprang iväg.

 

Och när jag kom hem grävde jag fram min outfit till imorgon som säkert kommer att bli jättesnygg.

 

OCH som om inte allt detta vore nog så såg jag en spindel på golvet och brydde mig faktiskt inte ens! Trots att den var kvar lämnade jag inte vardagsrummet och när den sedan var borta när jag passerade för att borsta tänderna och så, så brydde jag mig inte ens. Tror fan att min fobi är bättre nu.

 

So there you go folks, en väldigt bra dag sammanfattningsvis! Hoppas ni hade det med.

 

Nu måste jag VERKLIGEN sova, ska upp om fem timmar och jobba. Hurra likzom. Puss!

Rensar ut bland mina grejer som jag har införskaffat här. Skönt att inte få med sig en massa skräp till Sverige.

 

Rotar fram en gammal handväska som ska slängas och letar igenom den efter viktigheter inför stundande pension, och hittar ett kvitto från den 10 december 2012. Kvittot är på 280 kronor och från en Thairestaurang på Värmdövägen (ektorp centrum-sidan). Det tar mig inte många nanosekunder att komma ihåg omständigheterna kring det lilla kvittot.

 

Det var från kvällen när min älskade finaste bästa vän Josefin kom över för att hjälpa mig att packa ner min lägenhet. Jag hade några dagar tidigare börjat inse hur jävla mycket jobb jag skulle behöva lägga ner på detta och i samband med allt annat som skulle göras inför Londonflytten fått panik. Är det någon jag kan lita på för att få stöd är det hon, så självklart kom hon över den kvällen, 10 december 2012, för att hjälpa mig. Jag kommer aldrig att glömma det. Vi kämpade i vad som kändes som evigheter, gick igenom varenda klädesplagg för att bestämma vad som skulle rensas bort, vad som skulle stanna i Sverige och vad som skulle med hit. Magasinerade varenda pryl, staplade varenda tallrik och dammsög varenda vrå. Jag hade glömt hur länge vi höll på men det var timmar och åter timmar.

 

Klockan 20:30 kände vi oss slutligen manade att få i oss lite mat. Vi pulsade ner till den lokala Thaien, snön låg djup. Jag minns inte exakt vad vi åt, men väl vad vi talade om.

 

Jag var nära till tårar, kanske grät jag till och med lite. Jag var nervös och rädd. Det var som att det slutligen föll på plats att jag var på väg att åka, flytta, inte jättelångt bort men lite. Helt själv dessutom. Minns att jag högt föreställde mig mig själv på Londons gator, hållandes en liten handväska i båda händerna, blicken fäst högt upp i husens övre kanter. Liten, osäker, ensam. Vilsen och utan mål. En bild som till slut blev så sorglig att den blev komisk. Hade jag suttit där ensam och ätit hade jag med största sannorlikhet bara bölat rätt ut som en tönt, men nu satt min älskade bästa fina vän mitt emot och fick mig att skratta åt det istället. Förstå att mina farhågor bara var hjärnspöken.

 

Jag bjöd henne såklart på middagen som tack för all hjälp (det var det minsta jag kunde göra) och när vi var på väg tillbaka till lägenheten igen för ett sista krafttag fick vi se en kvinna som av oklar anledning petade i en snödriva med en pinne. När vi kom närmre såg vi att det inte var en pinne utan en käpp, en blindkäpp, och att kvinnan försökte hitta en trappa som ledde till hennes hem men som hon i de plötsliga snömassorna hade svårt att lokalisera. Vi instruerade henne så gott det nu gick och till sist hittade hon trappan och tog sig under vår bevakning upp.

 

"Även om du nu mot förmodan kommer känna dig vilsen och liten i London ska du tacka fan för att du inte är blind i den här snön", sade Josefin.

 

Jag älskar dig.