Att komma hem, typ.

Nu är jag tillbaka i min lägenhet! Det var en jättespeciell känsla att stiga innanför dörrarna till hemmet jag inte varit i på två år. Ett hem jag drömt om både på nätter och dagar

 

Första intrycket var att det kändes mindre, det var som att väggarna expanderat och lutade sig mot mig som ville de omfamna mig. Andra intrycket var hur fint städat det var.

 

Nu börjar ju jättejobbet att packa upp allt, dels allt jag haft med mig på resan men också det som chillat i mitt förråd i två år. Jag har lastat in precis allt i lägenheten så man får böja sin kropp i sjukt onaturliga vinklar för att ens kunna ta sig fram men det där ska jag fixa ikväll. Och på lördag.

 

Jag har dessvärre upptäckt ett par ofrivilliga frihyresgäster, nämligen ett par pälsängrar som verkat trivas sjukt bra i två av mina flyttlådor. Extremt vidrigt men det är ju bara att diska allt. Det var, som tur var, inte kläder utan köksprylar (de har iofs med all säkerhet hittat till kläderna med men LALALALA nu orkar jag inte tänka på deeet). 

 

Negativ pryl nummer tre är att alla mina kläder luktar förråd. Och är skrynkliga. Så jag tänker att man stryker det mesta (kan säkert döda eventuella skadedjur också) och slänger in en tvål (tips från kollegan) som också ska hjälpa till att hålla skadedjur borta.

 

Så ja. Det blir hetsigt nu. Speciellt med tanke på att det är skola imorgon, följt av födelsedagsfest, skola på lördag, valvaka på söndag. Men det är bara att bita ihop. Fullfölja, slutföra.

 

Vi höres!

Hej

 

Nu har jag varit hemma i Sverige en månad. Det är bra och fint, men har varit lite turbulent. Mycket har hänt. Har haft lite ångest och depp (men vunnit den dragkampen tack vare gull-attack från kompisar), har haft mysiga fina stunder med vänner, har lyckats skaffa jobb och idag flyttar jag tillbaka till lyan.

 

Det känns rätt naturligt att vara här i Stockholm, men det är först nu när vardags-lunket verkligen sätter in som de största skillnaderna verkligen märks, och en riktigt negativ grej kom jag på idag: Det finns inga bra supperbilliga lunchställen i stockholm där du kan äta något litet och superlätt. Sjukt störigt! Jag saknar Pret! Jag saknar Boots! Hell, jag saknar t.o.m Marks and frickin' Spencers, där man kan köpa typ en lätt liten sallad för 20-25 spänn. Här får man typ glida in på Konsum för en trött, vissen variant för nästan det tredubbla. Näe, Londoneserna kan det här med bra snabbmatskedjor. Ska dra HELA LISTAN för er någon dag. Jag får typ skapa ett litet motmantra som typ "Ren luft, ren luft, ren luft".

 

Ja. Det var väl det. Men jag lever, och är såklart glad att vara tillbaks. Det är kul att plugga (också kul när det inte är kul och man får klaga på att det är tråkigt att plugga) och såklart underbart att ha familjen nära.

...vad dyrt det är med bagageövervikt? Min housemate hjälpte precis mig att väga mina väskor och det visade sig att det totalt handlar om typ 8 kg övervikt... "inte en chans att jag kommer undan med det", tänkte jag. Och bokade 8 kg övervikt vilket landade på 760 spänn. "Är det här ett skämt", tänkte jag inte utan blev mest arg för det är en så jävla onödig kostnad men jag tänker inte rota igenom väskorna nu för att slänga mer etc. Jag betalade skiten men sur, det är jag! Fast det är soft att ha det ur världen.

 

Nu har jag sagt hejdå till min lilla Amy också. Vi gick inte till Nando's pga för mycket folk men vi köpte sallad och satte oss i en park och pratade och sade hejdå. Sjukt sorgligt. Det var iallafall sista farvälet, eller ok, det blir väl till mina housemates men de har jag inte träffat lika mycket (ironiskt nog). Så, ja. Det känns sjukt tomt nu. Sorgligt. Jobbigt. Hoppas inte de glömmer mig. Om de glömmer mig ska jag fan hälla en liter kräftspad i deras brevlådor.

 

De här dagarna har det varit så svårt att vara vanliga, glada Carro, den som jag vill att folk ska minnas. Många har påpekat hur trött jag ser ut. Det blir väl så antar jag. Stress och sorg gör en matt. Det är ju ett kapitel i mitt liv som avslutas, och jag har så extremt svårt med separationsångest. Men som sagt, hoppas folk ändå kan minnas mig för den jag är. Det borde de väl kunna. Annars är de väl lite tröga kanske.

 

Jaja nog snackat, nu ska jag kolla Harry Potter och äta räkmacka. Puss!

Heeej!

 

JÄVLAR vad tröttsamt och trökigt det är att packa. Jag säger då det. Det värsta jag vet förutom näsblod. Men nu ere klart och jag ba ÄLSKAR att det är klart. Visst visst, det värsta är inte över än, de ska ju släpas till flygplatsen och sen ska de vägas och sen är de med all säkerhet för tunga så att jag får försöka flörta mig till gratis övervikt (vilket jag är sjukt dålig på, har misslyckats tre gånger redan), och säkert kommer de försvinna och råka hamna i typ Abu Dhabi men men. Nu ska jag inte tänka så utan klappa mig själv på axeln för att allt åtminstone är packat.

 

Igår efter en rätt normal sista arbetsdag blev det Leaving Drinks 1.2 och alla fina kom. Det blev en sjukt bra kväll. Vi blev fulla på The Met Bar och drog vidare till en kompis på efterfest och hade sjukt roligt. Jag var iofs lite matt efter alla adjö och för varje adjö alla tillhörande tårar, men vid slutet av kvällen kunde jag faktiskt inte gråta mer. Det var stört omöjligt.

 

Imorse vaknade jag och Hollie hos vår kompis och bestämde oss för att åka in till city och käka frukost. Vi gick till ett ställe som var rätt dyrt men riktigt bra. Ibland får man. Sen sa vi hejdå med och då kunde jag gråta igen. Snart ska jag åka in och äta en sista middag med fröken Wicks. Vi ska på Nando's och käka och säkert blir det lite frozen yoghurt på det också. Det blir fint.

 

Ja, vad kan jag säga mer? Är lite tom, lite lagom stressad och lite sorgsen men också mycket, mycket glad för jag tänker på alla där hemma, min underbara, härliga, stora familj och mina coola, snälla, trofasta vänner och längtar så. Och snart är jag hos dem igen. Det känns bra. Och sen ska jag plugga och skapa möjligheter för mig själv och fan vad det ska bli roligt.

 

Jaja, vi säger väl så så länge!

Usch, nu känns det tungt alltså. Inte pga att det var så få som kom i lördags, det känns ok nu, folk har bett om ursäkt och jag har väl insett att jag är lite överkänslig för saker just nu också. Det är väl inte hela världen egentligen. Just nu är det separationsångest som bor i mitt bröst. Fyfan för att behöva säga hejdå till folk. Fyfan för att behöva lämna. Jag får helt enkelt tänka på min fina familj och mina vänner i Sverige som jag ju faktiskt längtar efter så att jag nästan går sönder.

 

Idag är sista dagen på jobbet också, så det är väl det som spökar lite. Jag trodde jag skulle känna mig lite glad över det men det gör jag inte, haha. Det känns bara konstigt.

 

Jaja. Nu är det bara att fokusera och köra. Försöka ha så kul som möjligt. Tänk på mig om ni läser <3

Jag är så besviken på allt just nu. Jag hade planerat min hejdå-fest i veckor, ändå beslutar alla sig för att bli så stupfulla på ravet vi hade i fredags att de inte ens orkar dyka upp. Några få fina rackare kom igår, men inte ens i närheten av den mängd jag hade bjudit in. Vafan liksom. Även om du är bakis kan du väl komma och säga hej, det är inte som att jag kommer att vara här om en vecka och vi kan göra om det. Jävla skitstil.

Råkade tvätta mina lakan med sköljmedel >.<

 

MEN är ändå glaad för nu har jag ringt alla jävla internet- och elleverantörer och det verkar som att jag ska få kunna komma ifrån den här staden utan problem. Återstår endast att gå tillbaka till banken igen för jag glömde inkludera mitt lägenhetsnummer när jag bytte adress (suuuuck) men det var så jävla smidigt att byta första gången så det är nog inga problem. Sen ska jag fira med en islatte och kanske att jag dundrar in till STAN och gör något sen? Är rätt pigg, har sovit mer än tolv timmar inatt. Jaja. Hare!

Hallå, vill ni veta en skum grej (mamma du kommer älska det här)?

 

Jag fick reda på det när jag var på efterfesten hos min kompis i fredags. Hon har en liten uteplats på bakgården, som är täckt av väldigt högt gräs. Vi hade ställt oss på stenplattorna närmast huset för att ta en nypa luft när jag plötsligt fick lust att gå barfota i gräset. "Gör det då", sa då min kompis Sam och jag ba "men gud nej jag kommer ju typ få tusen fästingar och huggormsbett!" och Sam ba "vad menar du? Här finns det ju inga fästingar", och lade sig raklång i gräset för att demonstrera. Det finns alltså inga fästingar i London, och det är tydligen otroligt sällsynt i resten av England med.

 

Hur sjukt är det att man kan ha så olika inbyggda rädslor baserat på var man kommer ifrån? Jag vet inte hur det är med er men så fort jag ser högt gräs känner jag hur det killar och kliar på hela benen av alla imaginära insekter som i min fantasi härjar där. När en engelsman ser samma höga gräs kan hen bara lägga sig där utan problem.

 

Jaja. Det var nåt mer kul jag skulle skriva? Vafan var det nu då. Jo just det! Visste ni att en av tunnelbanelinjerna här kör helt utan förare? De har typ en liten kontrollpanel under en lucka längst fram som någon bemannar IBLAND (men väldigt sällan) men annars är det alltså fritt fram att sitta längst fram och leka tunnelbaneförare. Jag skämde ut mina vänner totalt häromdagen när de talade om detta för mig och jag blev tvungen att "köra tåget". Sjukt ändå.

 

Jaja det var väl allt för nu. Kör en lugn hemmakväll ikväll, ska packa saker jag alldeles säkert vill ha med mig men inte kommer behöva förrän jag är hjemma. Men först: Orange is the new black.

 

HERRÅ

Tjena!

 

Var ett tag sen.

 

Jag mår bra! Konstig period detta, när en är i slutfasen på ett äventyr, eller vad en ska kalla det. En era i livet kanske. Hektiskt, för att en vill hinna träffa alla och umGÅS så mkt som möjligt innan en drar. Kul att träffa alla och umgås, men också sorgligt. Jag får små ledsenattacker lite då och då, när jag precis har skiljts av från vännerna innan hemgång efter en utekväll och så.

 

Minnesbild från förra fredagen: kl är 03:30 och jag står på Shaftesbury Avenue skrikandes "FUCKING AMERICANS" åt ett gäng jänkare som precis snott taxin från mig och min kompis som sitter brevid på trottoaren och mår illa pga lite väl slirig. Vi hade precis haft leaving party för henne och varit på O'Neills där vi tog typ tusen tequilashots, och ägnat senaste timmen nere på toan som hon vägrade lämna. Jag fick till slut dra upp henne och släpa henne till nattbussen då ingen annan taxi än den amerikanerna snodde ville stanna för oss. Vi kom hem till henne hela och hållna iallafall.

 

Vet inte vad jag ville säga med det men det var en kul kväll.

 

Har jag gjort något annat kul? Jo idag efter jobbet gick jag och Amy och såg Hundraåringen! Satan vad bra den var! Amy älskade den. Sen har jag haft mysdag och klättrat upp på o2-arena med Hollie, följt av middag där Sam hängde på som slutade med utekväll med efterfest hos Sam och hennes killä. Dansat på trottoaren i Oxford Circus kl 12 på natten då ett band av oklar anledning satt sig ner för att spela där. Annars mest bara pubat med vänner från jobbet.

 

Rörigt inlägg, soz, men det blir så klurigt när en har mycket att berätta men inte orkar skriva långt. Vill ni veta mer får ni fråga!

Heeeei!

 

Vet ni, idag är jag jätteglad. Jag hade en underbar kväll igår, jag och Amy åt sushi och fro-yo och sen drack vi ett glas vin och pratade om livet. Min jobbdag idag var inte så tokig den heller, rätt lugn dag, blev skriken på bara ett par gånger. Jag var lite överallt så jag kunde kila runt och hjälpa gästerna lite extra; återförena en härlig kanadensisk familj, inte bara visa folk var saker och ting ligger utan faktiskt promenera dit med dem och småprata lite med gästerna. Det var mysigt. Så som det ska vara. Nu kommer nog den här slutspurts-peppen, bara för att jag vet att jag inte har så långt kvar så orkar jag faktiskt prestera in i det sista.

 

Vad mer är jag glad för? Jag är glad för att jag känner att jag har kontroll på situationen gällande praktiska saker med flytten, har bockat av en del redan. Känner mig inte så stressad längre vilket är skönt. Jag reser ju till Sverige imorgon för att vila innan Roskildefestivalen (kommer bli underbart, sanna mina ord) och känner mig knappt ens stressad för det fast jag var superstressad tidigare idag. Märkte det inte ens själv innan Heather påpekade att jag verkade lite konstig. Men nu är allt bra, jag har precis packat, säkert glömt allt. Ska upp kl 03:00 imorgon så om ca fyra timmar. Jag borde sova men är lite för uppspelt.

 

Ja, så är det. Nattski. Mina ben är svettiga

Hjeeeej

 

Idag vad en rätt kul dag på jobbet, jobbade tsm med Amy och vi har fullt upp även när det inte finns några gäster att underhålla. Då underhåller vi varandra! Idag har vi lekt såpopera med kassa-attiraljer såsom häftapparat och soptunna (Amy var hemligt kär i Soptunna och jag hade jobbiga exet Häftapparat på halsen), vi har sjungit poplåtar med operaröst, vi har gjort oss så fula vi bara kan och satt häftstift i håret.

 

Men alla gästerna var gulliga, speciellt kul var det när sångaren i Opeth kom förbi! Jag kände ju inte alls igen honom, är ju lite för mesig för metal hehehe men han kom in med sina två supergulliga döttrar och vi började småprata lite medan jag kirrade alla biljetter. Så berättade han att han var där på jobb och jag undrade vad han gör och han berättade att han är musiker och jag ba "Jaha vad kul vad heter bandet" han ba "Opeth" och jag blev genast lite till mig, det var coolt! De hade tydligen vunnit något brittiskt pris och han hade tagit emot det kvällen innan. Jag tackade för att ha representerat Sverige och då skrattade han. Jag frågade tjejerna om de hade fått följa med, det hade de. De hade träffat Darth Vader där sa de.

 

Efter jobbet gled vi in på Nandos en sväng för att käka middag. Jag och Amy tog var sin sallad för att vara lite nyttiga men sen flippade vi ur och tog var sin "bottomless fro-yo" (man betalar typ 30 spänn och får då så mycket frozen yoghurt man vill). Under andra portionen började vi dock sakna toppings, och kom på den briljanta idén att vi kunde springa till Tesco och köpa Brownie Bites och smuggla in! Sagt och gjort, och kombinationen var heeeelt gudomlig. Dör fortfarande lite när jag tänker på det.

 

Igår var också en bra dag. Jobabde i Attractions, fick ta emot folks barnvagnar hela dagen och det var ju sköj med en ny utmaning. Hade en så gullig gäst, en kvinna som efter besöket när vi sade adjö var så glad och tacksam för hon hade tyckt att jag var så hjälpsam, hon undrade om hon skulle skriva en lapp till mina chefer eller så men jag sade att det behövdes inte, bara att hon säger det värmer så mycket plus att min chef stod precis brevid. Gulligt vaaaa?

 

Åååh nu börjar folk bli ledsna över att jag åker. Det gör mig glad och ledsen på samma gång. Vissa vill inte att jag ska prata om det ens.

 

Nu ska jag sova innan jag blir för sentimental. Natti puss hej

Flygresan är bokad!! Flyger från Gatwick kl 13:10 den 31 juli och landar igen i mitt fina lilla Sverige kl 16:30 på Arlanda. Hurra!! Känner mig så lycklig över detta. Skön tid att flyga också, slippa gå upp och stressa så satans jävla tidigt. Wiiie! Bokade 2 bagage på en gång, får stoppa 20 kg i vardera, det är väl bara att börja rensa antar Jag. HERREGUD jag har så mycket kläder som jag aldrig använder. SÅ svårt kan det väl inte vara.

 

Tog en middag efter jobbet med Amy idag och hon undrade om jag inte kommer sakna att prata engelska hela tiden. Det har hon rätt i. Det är ett härligt språk, uttrycksfullt på ett helt annat sätt än svenska. Det är kvickare. Det var kul att verkligen komma in i engelskan.

 

JAJA. Yes, känns så skönt att ha det gjort! Nu ska jag bara LÄNGTA (och fixa allt annat jox).

...hur underbar Marabouchoklad är. Det är guds gåva till människan. Jag har sån våldsam söndagsångest idag, det är verkligen inte kul, men det känns fan lite, lite, lite bättre efter att ha ätit bara en bit.

 

Gud vad jag SLUNGAS mellan olika känslor nu. Stress, glädje, stress igen, mer stress, glädje, separationsångest, glädje, glädje, glädje, ledsamhet, det är som en storm inuti mig nu. Men just idag är det bara söndagsångestigt. Ni vet hur det är va? Det känns som att en grå dimma seglar runt i din kropp, ditt hjärta suckar och du blir lite, lite tyngre. Inget känns kul. Är inte ens pepp på semester. Jag var i Brighton idag och det var roligt, tyckte mycket om Brighton, men inte ens havet kunde blåsa bort den där dimman.

 

Jag vill bara grina. Meeeeen jag måste vara stark. Har lovat mig själv hela veckan att jag ska städa i helgen och som ni säkert förstår är det det SISTA jag vill (det enda jag vill är att äta Marabou, kolla Orange is the new Black och gråta) men det är det enda jag måste idag, sen kan jag göra vad jag vill. Jag klarar det.

 

Är iaf glad för har pratat med mina housemates nu, de är så glada för min skull och har redan börjat planera för vem som ska ta över mitt rum (kanske borde ta illa upp för det, hah) och gulle Ricardo har sagt att han ska sätta sig ner i veckan och hjälpa mig med allt jag behöver ta tag i rent praktiskt, ringa bank osv. Han har tröstat mig och sagt att det inte är så jobbigt som man kan tro att flytta över alla räkningar och grejer på någon annan. Fina han.

 

Skönt det var att skriva av sig. Hoppas jag inte drar ner någon annan i träsket nu, om någon mot förmodan har en toppensöndag vilket jag hoppas att alla har såklart.

Igår hörrni. Vilken jävla dag! För mig började det som en jävla skitdag rent ut sagt. Först så snubblade jag på trottoaren på väg till jobbet. Jag snubblar fan aldrig! Kom till jobbet, fick reda på att jag återigen har fått sämsta positionen, blev lite less. Kände mig allmänt spänd, hemlängtig, sur och tjurig bara. Men sen ba tvärvände allt när jag fick reda på att jag kom in på utbildningen jag sökt till i höst! Så otroligt glad, jag längtar tillbaka så himla mycket och det ska bli så kul att ta tag i mitt liv lite. Så det är bra! Sen hade jag en superrolig kväll, jag och Heather drog på födelsedagsfest för en av hennes gamla pluggkompisar och hans posha vänner, vi drack vin och pratade om livet och hade myyyyzigt. Han bodde så sjukt fint, delade en rätt stor lya med en annan kille bara.

 

Ikväll ska jag grilla hos Amy! Det blir nog roligt det med. Hennes kille ska ha sina kompisar över så hon behövde lite kvinnligt stöd. Klart man ställer upp. Sen imorgon ska jag till Brighton med en gammal Ripleys-polare, ska bli askul! Så pepp. Försöker passa på och se mer av England nu under tiden som är kvar. Gud vad konstigt det känns att skriva så. Fast bra.

 

Okidok det var väl det för nu, see ya laterzzzz

Nu när jag är i övergångsstadiet till att bo här och flytta tillbaka lägger jag märke till saker på ett annat sätt. Som Idag: Hade en ölkväll med min underbara fina lilla Sheree, vi träffades tidigt men stannade till sena kvällen. Jag hoppade på en av de senare tunnelbanorna hem, började prata med random person och det råkade vara hon som har hand om stora delar av de visuella effekterna på BBC (ca svt i sverige). Det var superkul att höra lite av hennes livshistoria, sen skildes vi åt vid samma hållplats och det var det.

 

Jag älskar London på så många sätt; det finns så mycket att ta del av och om du anstränger dig en smula blir varje ögonblick något stort som du kan lära dig så mycket av, samtidigt som allting är flyktigt. Du blir sköljd av storhetens källa några ögonblick men så kastas du återigen ner i "the bog of eternal stench", du påminns om hur liten du är och hur svårt det är att ta plats.

 

Jag längtar till Sverige nu. Har börjat kläcka nyheten för alla, inklusive housemates, och det verkar som att hon som bodde i mitt rum innan mig vill komma tillbaka ungefär exakt när jag vill åka hem vilket är lite otäckt perfekt.

 

Det var så fint att träffa Sheree dock! Ni har sett henne på bild, ni vet vem hon är och hon är underbarare än ni kan föreställa er. Åh. Vi drack öl, pratade livet, drack mer öl, skrattade, grät, bråkade med jobbigt folk i baren, skrattade mer och åkte hjem.

 

Jag har blivit lite mer bråkig sen jag åkte hit. Jag kan inte hantera när folk är otrevliga och behandlar andra som skit utan anledning. Jag kan inte låta det passera mig obemärkt. Idag stod jag vid baren, hade just beställt, när en i sällskapet brevid mig började tjafsa med bartendern om att de serverat mig före dem. Jag hörde bartendern be om ursäkt men kunde inte hålla mig från att ryta åt den otrevliga snubben att inte bete sig så illa mot bartendern, tala om att jag hade varit där först och en gång till be honom att inte bete sig illa mot personalen. Vad har folk för jävla hyfs egentligen??

 

JAJJA. Nu ska jag sova. NATTI. Längtar efter er så mycket nu. Märker på mig själv att det börjar bli tungt, blir lite tyngre att jobba och städa och ta hand om allt för jag längtar hem. Längtar hemhemhemmmmmm.

Hhhej

 

Kära dagbok.

 

Idag var en helt ok day. Jag jobbade på den minst bra positionen vilken är utomhus; det är när du styr upp alla köer samt jobbar vid hissen och river biljetter och skickar upp folk till där allt roligt börjar. Det är rätt drygt, speciellt när du jobbar i köerna och det är mycket folk och du måste försvara varför folk måste köa i en och en halv timme även om de redan har köpt biljetter. Folk håller dig ytterst ansvarig, och samtidigt som du förklarar dig hes dyker tiotals nya sällskap upp och ställer sig i en klunga för att vänta på samma förklaring. Det är rätt utmattande! Men det är det jobbet innebär och ibland kommer det gulliga gäster som gör det värt slitet. Nyckeln är att ha distans till det och hålla en lättsam ton, hålla med gästen om att det är jobbigt och vända kötiden till något positivt; "det är ju soligt ute ändå", eller "nu kan du ju öva på dina fotoposer". Men det mest värda är ju såklart alla fina kollegor som man kan tala ut hos på rasten när det blivit för mycket, eller över en öl efter jobbet för den delen.

 

Igår hade jag de gulligaste gästerna någonsin. De kom in med årskort, och hade två barnvagnar med sig som de var tvugna att lämna i entrén. När några av de vuxna i sällskapet var upptagna med det passade jag på att prata lite med ungarna i sällskapet då det var superlugnt, och de var så roliga. Ca 7-10 år gamla. Vi snackade om lite allt möjligt och kom såklart in på One Direction till slut; tjejerna var sålda på dem. Jag frågade dem alla vilka deras favoriter i gruppen var, fick skilda svar och berättade att min favvo är Harry Styles. Då säger en av tjejerna, högt och tydligt: "Visste du att Harry Styles har fyra bröstvårtor?" Jag brast ut i ett sånt gapskratt att en av mammorna fick be mig repetera vad hon sade, vilket jag gjorde och hon började skratta hon med. Så oväntad info från ett så ungt fan. De kom tillbaka för att säga hejdå innan de gick och de gjorde min dag.

 

Jag känner att jag blivit en slags medlare på jobbet. Jag har lärt känna folk från många olika avdelningar och får höra ganska mycket skvaller, även om de jag tycker om vilket alltid är jobbigt. Det blir ofta så att jag får förklara och försvara och utreda små missförstånd vilket känns så onödigt. Varför kan folk inte bara förstå varandra?

 

Ja ja. Jag kanske ska lägga upp lite bilder? Ja, så gör vi. Nästa inlägg blir det bilder i! Nu var det slutgnällt.

HHHHhhHhhHeeeIIiiIIi

 

SHIT. Jag såg precis "Återträffen", Anna Odells film där hon tolkar hur det kunde ha gått om hon blivit inbjuden och kommit till återträffen med sin klass tjugo år efter nian. Otrolig film. Jag tycker att hon är fenomenal. Hon har en förmåga att virvla upp starka känslor trots sitt cool vilket är fascinerande. Hon fick mig att tänka på min egen skoltid. Hur enkelt det var men ändå så jävla svårt, och så känslan av att alla andra hade det så lätt, att en var den enda som led. Osäkerheten! Den styrde allt en gjorde och sa. Jag är helt mör nu, men den var skitbra. Kan verkligen rekommendera. Jag vill lära känna Anna Odell, vill veta allt om henne nu!

 

Jaja. Nu ska jag nog sova strax, är så galet trött. Den här helgen blev vi invaderade av galna små One Direction-fans som iofs var jättesöta men många och deras föräldrar var sura. Alltså: Långa köer, alla asförbannade på oss såklart. Sen var jag asförbannad igår också av olika anledningar men precis när jag låg och inte kunde sova pga det så ringde min bästa bästa bästa vän, min själsfrände och följeslagare, min vapendragare och kroppsdel, min grädde och mitt mos, min älskade fina underbara lilla JoseFIN och gjorde mig 100% glad igen. Som om jag var en simsgubbe som plötsligt fick sitt "humör"-behov helt tillfredsställt. Sjukt med vänner som kan göra så. Det är som magi. Mycket bra.

 

Sen var jag på Rollerdisco i fredags! Det är när man är på typ en klubb och har rullskridskor på sig hela tiden. Man rullar runt på "dansgolvet", man rullar till sitt bord, rullar till rökrutan och rullar till baren. Rullar överallt! Det var svinkul. Jag ramlade en gång bara men det var för att Amy drog i mig. Tokiga hon. Jaja! Nog om det. Gud vad jag längtar till Sverige nu. Jämt jämt jämt.

 

PUSS

Heeeej,

 

Har ni också fått skatteåterbäringen ELLER? Det har jag, det var fint, välkommet och välbehövligt. Jag glömmer jämt bort skatteåterbäringen så det är en så himla bra bonus och just i år blev den rätt fet alltså.

 

Sen hade vi ju förmånsmässa på jobbet igår där fi fick varsin gratis lott, och GISSA vem som vann storvinsten?? Carro van!! Yaay! Så jag ska få klättra upp på o2-arena med en kompis helt gratis! Sjukt kul! Speciellt med tanke på min nyfunna halvskräck för höjder (efter att ha kirrat en grej uppe i mammas o Anders mast på segelbåten i helgen, var lite shaky alltså), blir det ju en sjukt bra utmaning. Kostar runt 300 spänn styck annars också så det var ju nice att slippa pröjsa. YAY allt är ju gratis i London, musikaler och upplevelser!

 

Jag har ett eget litet Svenskt filmmaraton på G! Jag såg precis om Festival. Har ni sett den? Den är inte så jävla bra alltså men trots det måste den ha gjort avtryck; har sett den en gång innan bara vad jag minns men det sjuka är att jag kom ihåg den så väl, repliker och allting. Oh well. Den fick mig att längta så till Roskilde. Det kommer bli så härligt.

 

Igår såg jag om Lust och Fägring stor (ni vet den med Marika Lagerkrantz när hon spelar en lärare som har ett förhållande med sin elev). Där snackar vi bra film dock. Rysningar överallt.

 

Har ni fler tips på bra svenska filmer, hör av er!

 

Hej och hå lingonstrå

Heeeej!

 

Vilken ruggig dag vi har här i London. Det är kallt och blåsigt och nu regnar det också. Tur att jag är hemma, ska sätta på nån gammal svensk klassisk film och bara njuta av att ha en lugn kväll.

 

Igår skulle det bli lugn kväll men PRECIS när jag kommit hem och slängt in en tvätt ringde fröken Wicks och ba "Hur fort går det för dig att ta dig till Charing Cross" och jag ba "Öh typ 40 minuter" och hon ba "Kan du springa? Jag har fribiljetter till The Bodyguard om 40 minuter". Och jag sprang! Inte för att jag hade längtat efter att se just den men hey, gratis är gott och jag hade dessutom inte sett Amy på flera veckor. Svettig och äcklig lyckades jag vara framme vid teatern med en hel minut till godo. Det var en bra föreställning (det är alltså en musikal baserad på filmen Bodyguard), musikal är väl egentligen inte min GREJ pga lite cheezy men det går ju inte att förneka att det märks att det ligger mycket arbete och pengar bakom. Sceneriet var väldigt bra, blir lika chockad varje gång, tjejen som spelade huvudrollen var en fantastisk sångerska men inte så mycket skådis (till hennes försvar är hon inte skådis utan var med i X-factor och det var hennes andra föreställning) och hon hade inte riktigt den där superstar-auran omkring sig, man köpte liksom inte riktigt att hon skulle föreställa en sexfaldig grammyvinnare. Jaja. Några i castet var dock helt fantastiska på alla sätt så allt som allt är jag nöjd att jag hann. Tack Amy <3

 

Idag efter jobbet var det Merlin Benefits Fair, en liten mässa på jobbet som handlade om vad för förmåner vi har som Merlin-anställda (alla var egentligen där för gratismat och goodybag). Stannade bara 40 minuter och nu är jag hemma.

 

Längtar tillbaka till Sverige, har haft två helt underbart magiska helger; förrförra var det möhippa för kusinen Anki (jag vet att jag skrev spa men det var bara vår cover story, blev ju tvungen att skriva det här i bloggen också pga fin-kusinen läser ibland ;) ) och det var såkalrt helt fantastiskt, vi drog till Visby och njöt av somamrvädret, drack vin, pratade om allt mellan himmel och jord och bara en himla massa lööööv. ÄLSKAR ER.

 

Förra var jag över för att gå på infomöte + prov för en utbildning jag sökt, SPÄNNANDE, håll alla tummar och grejer som ni har. Hann såklart också med lite mys med några av de närmaste. Blir alltid för hastigt dock, vill alltid ha MER av Stockholm. Saknar Stockholm!

 

Annars har jag inte gjort så väldans mkt. Eller jo, var på gruppintervju för bättre tjänst på MT:s igår, gick väl ok fast tre som söker den jobbar i princip redan som det så well well. Slim chances, men alltid nyttigt och värt ett försök.

 

Okidok, det var allt för nu, hej hej hej.