Att komma hem, typ.

Haha rubriken är ett internskämt, oroa er inte, jag mår prima.

 

Eller, prima är att överdriva förstås... Jag fick världens PMS-attack idag (är det OK att skriva om det här? Blir ni förbannade? Äcklade? Förlåt isf) på jobbet, och alla ni brudar vet ju hur det är (och min mor, far och bror vet ju att jag inte är nådig i det tillståndet). Man vill bara slå nån i magen. Jag kämpade dock på, log men vred mig ibland mot väggen och grinade illa. Dock lyckades min underbart roliga kollega få mig på humör igen med en konstig dans. Lite senare kom även ett gäng tonårskillar och började slå på vår fembenta uppstoppade kossa så då fick jag säga till dem på skarpen vilket lättade mina aggressioner något.

 

Annars har det varit rätt lugnt och fint, igår träffade jag upp fina Astrid som jag jobbat på grönan tillsammans med, hon pluggar journalistik här, och vi o några andra polare till henne bar-hoppade lite i området nära old street vilket är perfa då jag bor en kvart därifrån med buss. Nästan kortare till och med.

 

Jag ahr fått lite sakna-attacker till och från. Mest alla mina älskade naturligtvis, men häromdagen kom jag på mig själv med att önska att jag hade kunnat ta mig en vårpromenad (fast det är inte vår, jag vet jag vet) på söder, typ runt Vitabergsparken och Skånegatan, innan jag kom ihåg att hela London typ är som söder. Men längtan efter en promenad i solen kvarstår, vi får hoppas att den dyker fram och gästspelar någon gång snart och att jag råkar befinna mig i en park just för tillfället. Det är lite lurigt här med vädret för rätt som det är så skiner solen och man ba "åååh vilken fin dag det här kommer att bli" så börjar det regna 5 minuter senare :pPPpPPpPpp