Att komma hem, typ.

Heeeej.

 

Jag trodde vekrligen att jag skulle vara död idag på jobbet pga sömnproblem men det var faktiskt inga vidare problem. Hade ett åttatimmarspass (det är ett väldigt långt pass på Ripley's, räknas typ som ett dubbelpass pga av att jobbet är så pass intensivt), men det gick bra. Fick "stirret" ett par gånger och hade lite svårt att prata ibland och täkna ut priser och så, men yeah yeah. Ingen märkte något ändå.

 

Det var så kul, av en ren slump idag när ajg kom "hem" och stod o hängde i repan på hostlelet så utbrister plötsligt Olly "Swedes!" som en reaktion på ett par tjejer som kom in med en killkompis. Han ahde rätt, tjejerna var svenskar och det visade sig att de kände min svenska kompis från jobbet! Tänk att till och med London kan vara så litet.

 

Annars får ni bara hålla tummarna för att the sandman är med mig nu inatt. Han får inte glömma mig. Då blir jag ledsen, hör ni det! Jag går till Burger King och gråter om jag inte får sova inatt! Eller så går jag helt enkelt och gråter på närmsta kinabuffé (internzkemt)