Att komma hem, typ.

EXAKT såhär känner jag mig just nu.

 

Har varit på banken för sjuttioelvte gången och försökt skaffa konto, hade t o m med mig ett brev som min svenska bank har skickat hit till mig på hostelet men det går bara inte. De vägrar ta emot mig som kund! Jag orkar inte riktigt skriva om omständigheterna just nu men det har att göra med att jag måste bevisa att jag bor på en riktig adress för att bevisa att jag inte är en skurk, typ.

 

Tyvärr har jag ingen Richard Gere-axel att gråta ut mot så jag gick till Burger King oh grät så mycket att en rar främling var tvungen att fråga mig hur det var fatt. Jag ringde mamma och underbara hon lyckades såklart få mig att må bättre, pssh, vem behöver Richard Gere liksom.

 

Men det gör mig så galen, detta. Varför skall det vara så svårt? Varje gång jag går dit med någon form av dokument är det fel, nu idag så fick jag reda på att en jävla kreditkortsräkning hade räckt, man ba come on! Kunde ni ha sagt det för typ en vecka sedan så jag slapp be min bank skriva ett helt personifierat brev och lägga tid på att skicka det? Det tar ju sån tid också, ett par tre dagar plus att det faktiskt kostar pengar. Men NEJ. Jag har ju en jävla räkning hemma, på svenska visserligen men det är tydligen INGA PROBLEM. Men innan jag ber mamma skicka hit den skall jag se om jag kan få ett brev från jobbet, för det går tydligen också bra, har de just talat om för mig.

 

Bläh, detta är så tröttsamt. Vill egentligen bara gå och lägga mig och gråta lite till men jag jobbar sen och ska träffa en kompis efteråt så det blir till att ta sig samman!

 

Ska smygsnora lite på någons axel bara för att.