Att komma hem, typ.

Det är något särskilt med tiden här i sverige, den går saktare. Dock har jag en underbar tid så det är ju bara härligt. Massa mys med vänner att ta igen och det har passat bra iom att jag inte har haft så mycket jobbpass nu i början. Ikväll var jag efter jobbet på middag hos mami för att fira henne (mors dag nivet, glöm inte det för satans eldar, hon har klämt ut dig ur ett pyttelitet hål och det ska tydligen vara ett jävla meck) tsm med mormor och bonuspabis mamma också. Och nu är jag så MÄTT! Nästan panikmätt, om ni hajar?

 

Annars har jag börjat cykla till jobbet! Mycket jobbigare än jag minns det men min sadel är för låg så min roomie cykelmekanikern och bastuexperten Putte skall hjälpa mig med det. Blir bussen tills det är klart :/

 

Hör av mig när jag har lyckats smälta allt som finns i magen, puh!

...för säsongen gick bra! Rätt lugn dag med tanke på att Ansiktet lirade på Stora Scen (jag jobbar alltså på grönan för alla som inte visste det) och det var lika kul att se alla nya aniskten som de välbekanta. Känner mig oerhört pepp inför i sommar, det kommer att bli hur bra som helst!

 

Behövde dock verkligen de två timmarna extra innan mitt pass började för att lyckas läsa in mig på alla nya grejer, repetera vissa rutiner, hämta personalkort, kläder, återställa jobbmailen och andra inloggningsuppgifter och sådär. Nu är dock allt klart och det är såklart jätteskönt att ha kommit igång.

 

Sommar, nu kör vi!

Idag har jag inte gjort många knop. Mest skrotat runt, duschat, surfat lite och klappat på katt. Jag hyr ett rum hos min bonuspappas kompis, supermysigt och i Nacka som jag älskar, och han har två små jättefina kissar. Speciellt den ena, hankatten, känner jag redan en stark vänskap med. Han är jättefin, heter lilla gubben. Jag tog bort en fästing på honom förut och nu har han lagt sig i min resväska på mina kläder och jag är lite osäker på om jag ska låta honom vara där eller inte men jaja, en gång är ingen gång.

 

Igår hade jag en riktig toppenkväll, träffade mina kollegor på Grönan för det var nämligen kickoff igår. Jättekul att se alla även om ingen känner igen mig nu med min nya frisyr. Alltså jag skojar inte, varenda människa jag hälsade på såg på mig med "och vem fan är du?" i blicken i typ två sekunder innan poletten trillade ner. Flera gick bara förbi. Så det är lite creepy. Funderar på att ha ett annat namn på min namnbricka och se om jag kan lura folk att jag är nån annan men nä, det är inte roligt.

 

Nu ska jag åka till Nacka Forum och handla på Willys! Köttbullar ska jag köpa. Och lingonsylt. GOTT!

 

Vi hörs!

...men jag vill bara hälsa att jag är KLAR ÄNTLIGEN och att allt fick plats. Väskorna e astunga, hoppas nu bara att jag slipper övervikt och grejer. Men jag är jätteglad att kunna ta taxi till Heathrow så TACK för det älskade mami!

...jag var lite puckad och glömde tvätta min smutstvätt häromdagen och gjorde därför det idag. Vilket resulterat i att jag har fuktiga kläder som vägrar torka och jag därför inte kan packa ner. Vet inte vad jag ska göra åt det så jag får väl helt enkelt chilla lite. Annars har det gått bra, jag är lite ängslig att de våta grejerna inte ska gå ner i väskorna som redan är rätt fulla men å andra sidan så har jag ju handgabaget också och där får det ju säkert plats mer grejer. Så jag är inte så orolig. Sköönt. Äntligen! Näe hörrni nu ska jag se om jag hittar nånstans där jag kan handla en kycklingburgare för jag har bara ätit tre rostmackor idag.

Hjälp, har haft världens andnöd! Lite bättre nu sen ajg öppnade fönstret och vädrade lite, men ändå. Hatar andnöd. Tur att jag inte är hypokondriker.

 

Jag är väl någonstans ungefär en tredjedel inne i packningen nu vilket känns skönt. Värsta delen är över, rens-biten. Nu ska allt bara NER.

 

Nu ska ni få en äckel-päckelbild! :

 

Helt ärligt hörrni, så tror jag faktiskt att jag hatar att packa mer än vad andra människor gör. Är dessutom rätt bakis just nu vilket inte direkt UNDERLÄTTAR. Har nu hållit på i en och en halv timme och är inte på långa vägar klar.

 

Men jag blir glad när jag tänker på igår! Vilken GRYM konsert gamle myran bjöd på. 59 år och fortfarande är det grymt mycket krut i den mannen. Han hoppade omkring på scenen och körde nästan alla låtar jag ville höra (saknade några men så blir det ju alltid) och lät faktiskt riktigt bra. Jag o Andrew tog ett par öl efteråt och hade supertrevligt.

 

Och nu sitter jag här, kommer inte undan mina duties! Men jag försöker liksom hela tiden göra andra saker. Typ blogga, hehe. Jaja men det blir väl inte bättre av att jag håller på såhär, nu ska jag fortsätta en stund. Lägger upp bilder från konserten sen, kanske ikväll, kanske nästa vecka. PUSS blää

Nu är det hög tid att fixa i ordning mig till ikväll! Det suger bara för jag är så sjukt bakisruggig och vill inte ta av mig kläderna för att byta om. Vilka konstiga problem jag har. Älskar mitt liv.

 

Skakar som en chiuaua (hur stavar man till det?)

Nu har jag äntligen packat klart.

 

HAHA! Jag ba skoja. Det ska jag ägna hela dagen åt imorgon. Och så ska jag gråta. Packa och gråta. Herrejösses, det känns som att jag inte skriver om annat än gråt i den här bloggen men jag bär ju känslorna på utsidan av kroppen. Sån är jag, på gott och ont.

 

Jag grät faktiskt nyss en liten stund. Kände att det behövdes. Jag höll på att fixa inför avresan, bokade taxi och betalade för extraväskan i förskott för det blir billigare, och då plötsligt började min själ blöda lite. Det är sorgliga dagar nu. Många adjö:n till underbara människor jag inte kommer att få se på en väldigt lång tid. Det virvlar ju alltid upp en massa annat också när man ändå rör om i stora känslogrytan. Gamla saker som legat och skavt eller som man kanske hade glömt av och inte sörjt färdigt. Men det är nödvändigt, hoppas ni vet det redan alla ni som läser. Annars lär jag er det nu. Var inte rädd för att vara ledsen. Sätt på din sorgligaste låt (alla har minst en), tänk på precis allt du kan komma på som är sorgligt och gråt. Gråt högt och länge, fulgråt! Det blir alltid bättre efteråt. Tar alltid slut någon gång.

 

Men det är ju skönt att ha allt fixat i alla fall. Taxin och det. Som jag egentligen skulle skriva om och så blev det emo-inlägg istället :pPPpPPPPpppPPppp

 

Och förresten: Tack älskade lilla mamma för slanten, det känns faktiskt jätteskönt nu att kunna ta taxi. Kommer underlätta något enormt, både liksom, ja vad ska jag säga, fysiskt men också för att jag slipper oroa mig. Du är bäst. Jag älskar och längtar efter dig!

Jag har längtat efter ikväll i typ fyra månader. Det är äntligen dags för Adam Ant-konserten! Det kommer att bli så sjukt episkt. Jag ska liksom stå och dansa till Jolly Roger och Apollo 9 och sjunga med till Prince Charming och han kommer stå på scen. Gött! Jag och Andrew ska gå och det är snart dags för mig att göra mig i ordning.

 

Men innan dess ska jag äta spaghetti, titta på mina resväskor med djup ångest (jag hatar att packa, men vem gör inte det egentligen, det är som när folk säger att de är dåliga på att komma ihåg namn, ingen är väl bra på det?) och blogga och sådär.

 

Festen i torsdags då, hur var det? Jag hade en underbar kväll. Blev lite för full kanske, lite suddigt där efter tolvsnåret, men ingen skada skedd. De allra flesta kom, många rätt sent dock, så ganska länge var vi bara sex pers i ett jättestort bås, haha, men sen droppade folk in efter jobbet och till slut fyllde vi hela. Det var underbart, jag blev såklart sentimental och så men det har jag å andra sidan varit hela veckan. Ska lägga upp alla "snygga" bilder nån dag. Any day now.

 

Igår var min sista jobbdag. Det känns som att det finns ganska stort hopp för mig att komma tillbaka i höst vilket känns positivt. Jag har fått många fina ord uppifrån vilket gör mig glad. Naturligtvis var jag tvungen att gråta lite, det blev många hejdå och jag HATAR att säga hejdå (återigen en sån där självklar grej som alla egentligen hatar, har aldrig träffat en människa som ba "jag älskar att säga hejdå") men jag hade ett kul shift med Nick, vi sjöng och skrattade och jag gjorde lite hyss. Sen åkte vi hem till honom, drack öl, pratade och tittade på 28 days later. Har inte sett den på åratal.

 

Nej nu ska jag kolla till spaghettin, ha lite mer ångest inför packningen och sådär. Ha det fint! SHIT bara två dagar kvar nu sen kommer jag!

Det har varit en mycket bra dag!

 

Jobbet var helt OK. Mer folk än vad vi trott vilket kommer resultera i en grym bonus på lönespecen, för det första.

 

Jag hade ett mycket trevligt samtal med Johan Ulvesson och Peter Dalle som vandrade förbi när jag delade ut flyers. Jag stod vid Eros på Piccadilly Circus och de kom gående från Ciceron-teatern och jag började skratta och ba "Vad sjukt att se ER här! Förlåt, stör jag?" och Johan ba "Nej då" och jag ba "men vad gör ni här?" så stod vi och pratade en liten stund och de berättade att de var här för att se en massa föreställningar och frågade vad jag gjorde här och jag berättade om museet och gav dem en flyer. Väldigt härliga herrar.

 

Det verkar som att många kommer att komma påmitt hejdå-kalas imorgon vilket jag tycker är kul! Alla jag har pratat med på jobbet har sagt ja (några med invändningar som "kasst cashflow", "jobbar sent", "jobbar tidigt dan efter"), men alla verkar vilja komma i alla fall vilket gör mig väldigt glad.

 

Efter jobbet skypeade jag med min älskade pappa vilket såklart också var underbart.

 

Efter det åkte jag hem till Andrew och vi spelade in två låtar och pratade om allt möjligt. Det känns som att det blev bra inspelningar. Vi ska fortsätta massor i höst, ser fram emot det. Jag var där i säkert fyra-fem timmar som bara sprang iväg.

 

Och när jag kom hem grävde jag fram min outfit till imorgon som säkert kommer att bli jättesnygg.

 

OCH som om inte allt detta vore nog så såg jag en spindel på golvet och brydde mig faktiskt inte ens! Trots att den var kvar lämnade jag inte vardagsrummet och när den sedan var borta när jag passerade för att borsta tänderna och så, så brydde jag mig inte ens. Tror fan att min fobi är bättre nu.

 

So there you go folks, en väldigt bra dag sammanfattningsvis! Hoppas ni hade det med.

 

Nu måste jag VERKLIGEN sova, ska upp om fem timmar och jobba. Hurra likzom. Puss!

Rensar ut bland mina grejer som jag har införskaffat här. Skönt att inte få med sig en massa skräp till Sverige.

 

Rotar fram en gammal handväska som ska slängas och letar igenom den efter viktigheter inför stundande pension, och hittar ett kvitto från den 10 december 2012. Kvittot är på 280 kronor och från en Thairestaurang på Värmdövägen (ektorp centrum-sidan). Det tar mig inte många nanosekunder att komma ihåg omständigheterna kring det lilla kvittot.

 

Det var från kvällen när min älskade finaste bästa vän Josefin kom över för att hjälpa mig att packa ner min lägenhet. Jag hade några dagar tidigare börjat inse hur jävla mycket jobb jag skulle behöva lägga ner på detta och i samband med allt annat som skulle göras inför Londonflytten fått panik. Är det någon jag kan lita på för att få stöd är det hon, så självklart kom hon över den kvällen, 10 december 2012, för att hjälpa mig. Jag kommer aldrig att glömma det. Vi kämpade i vad som kändes som evigheter, gick igenom varenda klädesplagg för att bestämma vad som skulle rensas bort, vad som skulle stanna i Sverige och vad som skulle med hit. Magasinerade varenda pryl, staplade varenda tallrik och dammsög varenda vrå. Jag hade glömt hur länge vi höll på men det var timmar och åter timmar.

 

Klockan 20:30 kände vi oss slutligen manade att få i oss lite mat. Vi pulsade ner till den lokala Thaien, snön låg djup. Jag minns inte exakt vad vi åt, men väl vad vi talade om.

 

Jag var nära till tårar, kanske grät jag till och med lite. Jag var nervös och rädd. Det var som att det slutligen föll på plats att jag var på väg att åka, flytta, inte jättelångt bort men lite. Helt själv dessutom. Minns att jag högt föreställde mig mig själv på Londons gator, hållandes en liten handväska i båda händerna, blicken fäst högt upp i husens övre kanter. Liten, osäker, ensam. Vilsen och utan mål. En bild som till slut blev så sorglig att den blev komisk. Hade jag suttit där ensam och ätit hade jag med största sannorlikhet bara bölat rätt ut som en tönt, men nu satt min älskade bästa fina vän mitt emot och fick mig att skratta åt det istället. Förstå att mina farhågor bara var hjärnspöken.

 

Jag bjöd henne såklart på middagen som tack för all hjälp (det var det minsta jag kunde göra) och när vi var på väg tillbaka till lägenheten igen för ett sista krafttag fick vi se en kvinna som av oklar anledning petade i en snödriva med en pinne. När vi kom närmre såg vi att det inte var en pinne utan en käpp, en blindkäpp, och att kvinnan försökte hitta en trappa som ledde till hennes hem men som hon i de plötsliga snömassorna hade svårt att lokalisera. Vi instruerade henne så gott det nu gick och till sist hittade hon trappan och tog sig under vår bevakning upp.

 

"Även om du nu mot förmodan kommer känna dig vilsen och liten i London ska du tacka fan för att du inte är blind i den här snön", sade Josefin.

 

Jag älskar dig.

...blir det minsann. Herrejisses. Skall, som sagt, släpa två stora resväskor som kommer att vara välfyllda och inser nu att jag tyvärr kommer att behöva ta undergrounden (kan inte ta bussen till heathrow express-tåget, finns inga bussar från mig till heathrow pga fel sida av stan (blir typ 10101010 byten), taxi är för dyrt med tanke på att jag ska betala för väskan på flyget sen också, ja, det var väl det)och det blir ju ett jävla krångel. Med två väskor liksom. Ser inte fram emot att BÄRA dem uppför trappor och typ hålla i dem för mitt liv i rulltrappan (för er som inte vet finns det hissar på ytterst få undergroundstationer här i London) för att sedan försöka klämma mig in i di där små vagnarna. Kommer ju att vara mitt i fucking rusningen också. Snälla skänk mig en vänlig tanke på måndag är ni snälla. Gud nu kommer jag att ha fet resfeber för detta.

Hej igen

 

Känns så himla töntigt att börja skriva detta inlägg när jag för en minut sen blev klar med att korrläsa det förra.

 

Men nu ska ni få se bilder från helgen fast också från hemlösveckan! Det har varit parkhäng och party och lite så. Kul grejer! Haft det toppen-poppen. SJUKT mycket bilder. Whoupps
Den här bilden skulle vait först av alla men blogg.se är ju störtsköna och ba blandar bilderna lite som de vill. Iaf från grillkvällen med en fin, glad Nick och hans nytvättade skägg.

Sådär hörnni! Nu får ni ha en fin kväll för nu ska jag äta pasta igen

 

Hej.

 

Har precis kommit hem från jobbet, en rolig men lite skum dag. Alla dagar är lite underliga nu när det är oroligheter som pågår där. Ska av lojalitetsskäl inte skriva här vad som pågår eller vad jag tycker om det, men det skadar nog inte att konstatera att stämningen är konstig.

 

Efter jobbet drog jag till grannstället (stammishaket för oss på Ripley's) och bokade bord till torsdag, hatar att göra det, haha! Jag tycker det känns så jobbigt att försöka skapa en uppfattning om hur många vi blir för jag vågar liksom inte tro på att så många dyker upp. Hade dock en kompis med mig som saftade till med 20 pers och ja, haha, vi får väl se. Roligt blir det i alla fall, och skönt att ha bordet fixat. Efter det gick jag och köpte en till resväska, har givit upp tankarna om att försöka rensa bort så pass mkt att jag fortfarande får plats i en (sorry mami haha).

 

Undrar vad jag ska ha på mig på torsdag. Funtar på att ba drämma till med värsta tyllklänningen, den från nyår. Vad tycker ni? Kan jag göra det? Är det patetiskt eller? Den är ju svinsnygg. Om inte annat lär den väl ta upp minst tre sittplatser om nu inte så många skulle dyka upp, hehe (tror det finns nyrårsbilder från Januari månad lååångt ner om ni vill se).

 

Hörrni, alla mina sverigevänner som läser. Kan inte ni peppa mig lite nu? Det börjar kännas deppigt att åka! Grät en pyttetår på undergrounden hem idag. Ni vet hur det är, spotifyplaylisten envisas med att spela låtar fullsmockade med minnen med personer man kommer sakna. Visst saknar ni mig lite? Och visst ska det bli kul att ses? Visst ska vi ha roligt i sommar?

 

Haha, inatt drömde jag om Bruce Springsteen! Han var på Grönan och att jag fick som uppgift att visa honom runt, åka Ecpilse med honom (jättekonstigt att drömma om en karusell man aldrig har åkt, den var urläskig i drömmen! Har ni vågat åka?) och gå på typ krogar där jag lyckades snika till mig jättebillig öl, kanske till och med gratis. Minns inte. Tror gratis för sen kom en kompis från Ripley's och ville att jag skulle betala honom för att han hade fixat detta. Måste sluta läsa Aftis för där står det ju knappast annat än just vad han sysslar med i Sverige just nu.

 

Puss och kram hörrni, snart kommer ett inlägg med bilder från helgen och lite så.

...men först måste jag skriva om två saker jag tycker är intressanta och det är att i Slovakien (där min fantastiska vän Veronica kommer ifrån) använder man Lilja 4-ever (Moodysson-filmen ja) som utbildningsfilm i skolan så att ungdomar lär sig att inte bli lurade på samma sätt som hon blir i filmen. Tänkvärt! Sak nummer två är att man tydligen ger presenter till läkare för att de ska ge en bättre vård. Mutar, nästan. Detta för att de precis som i Sverige har fri sjukvård och läkarna blir tydligen inte motiverade att ge dig den bästa vården om du inte ger dem något ur egen ficka.

 

Här är en bild på Veronica från i fredags, när vi åkte till Regents Park och drack kaffe och åt frukt och hängde många timmar i solen:

Sen kom jag att tänka på det här med gåvoseder i Sverige. Visst är det så att man enligt god sed tar med sig presenter när man t ex får bo hemma hos någon några dagar? Kom att tänka på det för det är något jag oftast gör naturligt (Nick fick ett skäggschampoo och Sheree Lush-produkter och cigg som tack för deras gästvänlighet, till exempel) för att jag har sett mina föräldrars vänner göra det när de har bott hos oss. Hur gör ni?

 

Här är jag och Sheree när vi var hemma där en kväll och smorde in ansiktet med Sudocream (ska vara en bra kräm mot olika saker) och drack vin och pratade om siamesiska tvillingar:

...men just nu är jag så seg att den här bilden får räcka:

Idag är det fredag, en solig dag och jag känner mig rätt glad. Tror många gör det. Har en vän på jobbet som verkligen allt går bra för just nu och han går typ omkring och ler och kramar på alla hela tiden. Så underbart.

 

Appropå jobbet är det lite grejer som pågår högt upp i organisationen som skapar oroligheter i mitt arbetslag så det är lite trist, men ur ett egoistiskt perspektiv rör det inte mig så mycket då jag ju ändå drar till sverige över sommaren. Det suger dock för mina fina kompisar.

 

Annars är jag mest glad över att Alva är här! Min fantastiska vän från Grönan. Hennes syster bor här med så där har hon liksom sin lilla bas nu men vi har hunnit ses och gått på modemingel, ölat i Manor House och ölat där syrran bor. Superhärligt!

 

Idag är första dagen på åtta dagar när jag inte behöver vara på jobbet vilket känns skönt. Har sovit länge och ska väl försöka hitta på nåt ute idag med tanke på att solen lyser.

 

Berättade jag förresten att jag har fått nässelutslag? Får det ibland av den första varma vårsolen pga allergisk mot värme eller nåt. Nu har iofs utslag nummer ett nästan försvunnit helt (lite röda spår bara men det är bara ärr av såren, det känns inget längre) men ett tag där hade jag två utslag på en gång. Jag blev kallad "rash girl" på jobbet. På jobbet, förresten! Jag träffade typ den snyggaste man jag någonsin sett där förra veckan. Han kom in och skulle ha möte med en av cheferna om lite grejer och när han väntade på henne kunde jag inte låta bli att gå fram och snacka lite med honom. Han var så snygg och trevlig att jag nästan ville ge honom en fet kyss där och då (men det gjorde jag inte) och hela dan gick jag bara runt och jämrade mig över hur het han var. Mina arbetskompisar höll på att bli vansinniga. En av mina chefer säger att hon ska ge mig hans mailadress men jag vet inte, känns lite psycho att ba "hej kommer du ihåg mig? Blond tjej som pratar jättemycket. Vill du ta en kaffe?". Han får nog falla under facket "drömkille". Han hade dessutom "flickvän" skrivet över hela sig (i klarspråk: förmodligen upptagen).

 

Nä nu ska jag skriva en jätterolig lapp att sätta upp i personalrummet om mitt going away party den 9:e maj :(( och sen ut i solen.

 

Ha det

Det gör jag. Jag har till och med haft en superbra vecka.

 

Att bli utkastad från sin lägenhet är inget drömlöge. Fråga en som vet. Med en veckas varsel fick jag veta att jag inte var välkommen att bo i mitt rum i 7 nätter.

 

Jag blev utslängd på min 25års-dag. "Kan du bo hos vänner?", frågade min hyresvärd.

 

Jag ba: "Har jag ens vänner? Jag vettefan. Har bott i London i ca 4 månader och vet inte om de kommer ställa upp" osv men det var inte mycket att välja på.

 

Hur kläcker man en sån grej? Svårt som fan är det, speciellt när det gäller fler än en natt. Det är en sak att däcka i soffan hos nån man festat med men att aktivt be nån om plats i säng/soffa (i flera dagar dessutom) kräver fan en hel del gutts och i ärlighetens namn trodde jag inte att någon skulle ställa upp. Jag tänkte mig följande scenario: "Jaha, du menade allvar med det där? Ah, ok. Det funkar inte nu men en annan gång bla bla bla"

 

Jag hade fel. ALLA som sade att de hade plats hade det också. Jag kände mig aldrig orolig, aldrig ensam. Jag insåg att de vänner jag skaffat mig här faktiskt är riktiga vänner och inte bara partypolare. Härlig insikt att få! Suger ju att jag ska lämna dem nu i tre månader, hehe, men men.

 

Fast Jossan du är såklart bäst ;)