Att komma hem, typ.

Jag har haft en så SJUK vecka. Det har hänt så otroligt mycket grejer av olika slag; roliga, spännande, omtumlande, sorgliga, förstorade och lite läskiga. Fick ett telefonsamtal i onsdags som är ett sånt samtal man bara inte får. Hamnade i ögat av en media"storm". Gjorde andra roliga saker som tävlingsbidragsreklamfilmsinspelning, hittade på ett nytt, jättelångt ord, gick på goth-vernissage, hade min coola bror, mina underbara kusiner och maken till en av dem över på pizza- och vinkväll, gick och såg Alex och Sigge dansa läskigt (OK, sexigt) på Cirkus med bestie, har pluggat massor och är nu snart klar med hemtentan, mysig middag hos pappa, ja och det är fan inte ens allt... så nu är jag allt lite mör. Ska bara ro i land den här hemtentan, sen titta på Cockneys vs. Zombies och sen sooova.

 

En grej bara innan jag glömmer det: Hur funkade egentligen världen innan man uppfann väckarklockan? Sov alla bara tills de vaknade? Behövde man aldrig gå upp till något?

 

Herrå!

Gud idag råkade ajg bläddra igenom den här buzzfeedprylen:

http://www.buzzfeed.com/floperry/reasons-living-in-london-ruins-you-for-life#3igk2su

Och började böla som ett litet barn pga saknade London så himla mycket.

Har haft en bra helg annars! Nu sitter det hyllor på min vägg så det är soft.

Heei

Gud den här bloggen är så himla tråkig nu, har ajg märkt. Jag skriver mest för att få ventillera mig. Jag skulle nog kunna skriva vad som helst - det är ju ändå ingen som läser!

bajs

bajs

bajs

kiss

Ok, så jävla mogen är jag.

Vet ni att jag hade så sjuka stressdrömmar inatt. Jag drömde att jag satt i fängelse och skulle avrättas pga att jag inte trodde på Gud. Så när det var en timme kvar till avrättningen så skulle ajg rulla min sista cigg, men skakade för mycket på handen så en som satt i samma cell som jag gav mig en. Sen fick jag värsta panikångesten och började hyperventillera och be till Gud (ironiskt nog?) och så vaknade jag, hyperventillerandes och typ mumlandes till Gud, hehe. Sjukt. Det är väl hemtensastressen som gör sig påmind, men jag är egetnligen stressad helt i onödan tror jag för jag har liksom en massa tid kvar samt att den nog inte är så svår utan egentligen ganska intressant. Så.

Jajaja

Hej hej!

Mmmåååånnnddadaaaggg

 

Gud så klyschigt att klaga på att man är måndagstrött men jag är seriöst så trött att jag vill slå någon.

 

Hade en fin helg dock! Skola fredag och lördag, vi började på en ny kurs vilket är superkul. Sen på lördagen åkte jag ut till Bergshamra till min fina underbara vän Andrea och hennes lilla son Zacke som händelsevis också råkar vara min gudson och vi tog med fina Siri på höstpromenad i vackra Ulriksdal. Så perfekt väder! Löven lös nästan mer än solen, det luktade jord och luften var precis lagom kylig. Vi fikade, gungade, och sen på kvällen lagade Andrea en supergod rödbetssoppa när jag och Zacke kollade på film. Lilla, fina prinsen. Det finns en tv-serie för barn, creep school, som jag minns inte från min barndom men mina tidiga tonår och gillar skarpt, som Zacke också gillar så det känns fint att vi kan se något tillsammans som vi båda tycker om.

 

Lördag kväll drog jag på hemmafest och träffade massor av gamla polare, vi hade så jjäävla roligt ända till gryningen och sen igår (söndag) så hängde jag med min lilla diamant Anja. Vi kollade i affärer och åt burgare på Max, haha.

 

Jaaaa, så var det väl med det. Imorse ville jag bara skrika högt när klockan ringde men lät bli.

 

Här är en bild från helgen; jag på en gunga:

Alltså jag har fått någon form av finnar i mitt ansikte! TRE STYCKEN! Blir helt ställd. Har aldrig i mitt liv besvärats av finnar, kanske fått typ en någon gång i halvåret (och noll i mina tonår ska nämnas) så igår blev det till att dra på en ansiktsmask. Jag ska nu pröva allt för att bli av med dem; tvätta ansiktet noga innan träning, ansiktsmask minst två gånger i veckan (har jag då rakt inget emot, väldigt behagligt må jag säga), mer vatten och sömn och kärnan: MINDRE STRESS! Jag har slagit knut på mig själv senaste tiden för att hinna med allt; jobb, skola, lägenhetsfix och fritid och bussen är liksom full. Finns inte ens några ståplatser kvar. Tyvärr är det nog det sociala som får duka under vilket är skittråkigt för jag är så GLAD för att många har hört av sig nu och vill ses efter min hemkomst; de här vännerna jag nästan trott att jag förlorat under mina två år i Stora Stygga Staden och nu inte vill försumma.