Att komma hem, typ.

Jag ahr snålat som fan med bilder, jag vet. Förlåt. Men det är faktiskt helt sjukt tråkigt att ladda upp bilder, tar tid och är pilligt! Hatar pill. Men älskar er. Så ni vinner.

 

Jag vill börja det här inlägget med att tala om att det smakar himla mycket vitlök i min mun just nu. Åt nyss en massa vitlök. Älskar vitlök.

 

Sprang på Ollie idag också, han som satt i repan på hostelet och räddade mig med bra indiemusik när jag var trångbodd och ledsen. Han är en sjukt skön lirare. Galen och lagom flippad men kan vara seriös när det krävs och han har hjärtat på rätta stället. Fina Ollie. Han bor tydl precis vid Madame Tussauds (man ba WUT) och vi bestämde att vi måste ut och dansa nån kväll.

 

Från en sak till en annan, men vet ni en grej som är så häftig med Madame Tussauds? Man märker att det är ett bra företag på så vis att arbetsmoralen är väldigt hög bland de anställda. Folk respekterar reglerna och har t.ex inte med sig sina mobiltelefoner under sina arbetspass (vi får tre raster per dag, man behover ju knappast kolla oftare än så), alla kommer väldigt tidigt till sina pass, alla ger allt när det behövs och tar mycket eget ansvar. Tror det beror på att vi blir så bra behandlade och får utrymme att just ta ansvar själva. Jag trivs väldigt bra med det arbetssättet.

God kväll!

 

Vilken dag! Har varit aptrött pga blev sent igår, lååång bussresa hem från östra till västra London, och under några timmar idag var det riktigt hektiskt! Sen dog det totalt. Vi tror att det berodde på att de har varnat för storm nu under hela dagen. Det ska tydligen storma rejält inatt och kanske även imorgon, vi får se vad som händer. På jobbet har de förberett ett telefonnummer som alla som jobbar imorgon skall ringa, där de kommer spela in ett meddelande som talar om huruvida vi håller öppet imorgon eller inte. Om inte får vi ändå betalt så det vore ju såklart soft, hehe, men nej vi ska ju såklart inte hoppas på att det kommer storma farligt. Det är aldrig bra när saker förstörs osv. Men de förberedde noga idag, skruvade ner skyltar som satt illa till och så vidare.

 

Jag lovar att ta det försiktigt och inte gå ut om det verkar osafe.

 

Jag är väl inte Stormstina heller!

Hej!

 

Nu har jag rätt nyss avslutat mitt första arbetspass under högsäsong (höstlovet). Det gick bättre än förväntat! Har kommit in rätt bra nu i alla arbetsuppgifter, känner mig säker på det jag gör och tycker att det är givande och kul. Man får möta så mycket olika människor, arga, glada, från alla möjliga olika länder och en massa olika situationer att hålla reda på. Man måste vara väldigt organiserad och duktig på att multitaska, du får alltid en mljon frågor från olika håll (folk struntar ju i att jag redan pratar med någon när de vill fråga mig om någonting) samtidigt som du ska hålla koll på att folk står i rätt kö, du ska ha koll så att vi inte överskrider antalet rullstolar som får befinna sig i attraktionen och en massa saker. Men det är väldigt kul, det passar mig som handen i handsken. Idag gav de oss nya vinterkläder så det känns skönta tt vi redan nu är förberedda på att kunna jobba i ett kallare klimat. Vi har fått vantar och mössa och halsduk, tjock jacka, fleece, underställ och hela köret så det är verkligen hur bra som helst.

 

Igår var det leaving party för två av snubbarna som ska sluta. Jag tänkte inte gå först iom jobbade inte den dagen och det kändes lite skumt att ba dyka upp men en jättegullig kollega från italien övertygade mig och vi gick tillsammans så det var kul. Jag stannade dock inte så länge och drack väldigt lite, dels för att jag jobbade tidigt idag men också för att det är säkrast att ta det lugnt i början innan man vet var man har alla. Vill inte skapa jobbiga rykten och så.

 

Hur som är jag väldigt lycklig på madame Tussauds. Det är en jättebra arbetsplats, de tar så himla bra hand om oss alltså, skrev jag att vi fick glass när vi hjälpte till att bära tunga lådor med guideböcker när de levererats? Det fick vi iaf och det uppskattade vi jättemycket. Sammanhållningen är super, jag får så himla mycket hjälp och tips som från de som har jobbat länge, och om nån till exempel är arg och skriker på en är det väldigt lätt att ta när man vet att man bara kan gå till nån kollega och skratta åt det sedan. Jag får lära mig en ny typ av kundservice nu då man måste vara väldigt rak och tydlig, nästan barsk, så det är en utmaning som är väldigt spännande. Att kunna kombinera bra service med effektiv.

 

Så ja, allt är bra! Ikväll ska jag kanske ut med gamla Ripleys-gänget, får se hur det blir. Lite halvseg så kanske stannar hemma.

 

Hoppas ni mår bra! Skypade med Jossi igår, så himla mysigt, svävade nästan efteråt för att det gjorde mig så glad och idag fick jag ett långt härligt mail av mamma. Så glad att ni tänker på mig :) Så skönt att vara inne i en lycklig period nu, har varit lite halvtungt ett tag. Men nu har det vänt!

 

Pözzzzsss och imorgon ska vi ställa om våra klockor gud vad SKÖNT!

Ja, typ så. Skrev ett jättetråkigt inlägg som jag raderade pga tråkigt.

 

Det enda spännande/konstiga jag gjort idag är att måla svart tusch på mina nya jobbskor, var vita detaljer på som jag inte fick ha. Så blev jag yr av ångorna från spritpennan.

 

Nä hörrni, här kommer en länk till Elecric Banana Band på Hultsfredsfesivalen år 1997

 

Nattski

Ni vet den där känslan när man tittar på gamla bilder och får ett slags sting i hjärtat, en plötslig insikt om att man utvecklats och distanserat sig från människan på bilden? Det känns så konstigt när det händer mig med bilder här ifrån London. Jag har inte alls varit här länge, känner mig så trygg i min person här att jag knappt fattar att jag har förändrats alls, ändå har jag det. Jag vet inte hur jag ska känna inför det. Men så är det. Flim flum. Åh Jossan ringde förresten mig igår! Först skypeade jag med min fina Veronika (från Slovakien, världens goaste finaste människa), sen min varma goa mysiga fina mamma och sen ringde Jossan! Vilken lycka va? Mycket kärlek. Gillar det.

 

Men det är konstigt det där med att förändras. När händer det egentligen? När blir en bild så pass gammal att den representerar någon man inte helt och hållet är längre? Kanske kan det hänga ihop med årstiderna, jag vet inte. Hur funkar det isf i länder utan årstider typ Singapore? Haha jag minns en gång när jag mellanlandade i Singapore och inte visste att både staden och landet hette så. Så jag ba "OK, jag är i Singapore. Men vilket land är jag i?" så det var lite korkat kanske. Fick reda på det till slut.

 

OK nu ärre flumskola här så jag ska sova godnatt!

- Trodde jag skulle jobba (på Ripleys) och åkte in bara för att få reda på att jag inte alls skulle det

- Åkte till Portobello Market för att köpa billiga grönsaker, det SPÖREGNADE och jag hade 0 st paraplyn med mig (och är för snål för att köpa ett när det finns hemma)

- Grönsaksmarknaden var inte öppen

- När jag kom hem, dyblöt, kall och jättehungrig upptäckte jag att nederlåset på ytterdörren var låst och jag har ingen nyckel. Det hade börjat regna igen och ingen var hemma, varken mina boyz eller grannarna.

- Jag började storböla pga blöt, trött och hungrig. I samma sekund kommer grannen hem. Han är supersnygg, och såg mig sitta på huk och gråta som ett barn. Vi kommer nog bli fantastiskt goda vänner.

- När jag lagat mat och precis börjat kolla på en serie kukade internet ur och det har det fortsatt med sedan dess!

 

+ Fick hjälp av min Ripleys-chef att fixa så jag kan få min lön därifrån hehe

+ Pratade med en väldigt intressant kvinna från London inne i hennes butik nära Portobello Road. Gillar de här Londoneserna!

+ Bortsett från att jag satt och fulgrät, var det ju såklart ett plus att min stilige granne kom och öppnade dörren relativt snabbt. Och att vi hann samtala en liten stund och presentera oss.

+ Jag gjorde god mat som kommer räcka imorgon också! Broccoligratäng (tack för tipset mami) och stekta zucchiniskivor med diverse grönsaker. Kunde ha varit väldigt nyttigt om inte gratängen innehållit mestadels ost och grädde

 

Så ja, idag var det fan fler minus än plus. Men så är det ibland och imorgon blir det bättre och det passar bra för det är min andra arbetsdag woaaah

 

Nattski

Haha vet ni vad som hände idag. Jag har haft en lång dag med många tråkiga ärenden och saker att handla, bland annat ett par nya byxer till jobbet (svarta, får inte verka jeans-iga). Jag bestämde mig för att köpa en kostymbyxa och begav mig till Primark för där finns ju allt. Kikade på tjejavdelningen, hade för det första mycket svårt att hitta avdelningen med just kostymbyxor (du måste först passera underkläderna med ett sexy maid-raffset och playboybunny-dito) och för det andra var byxorna råkassa, tunna som tusan och i usla material. Jag bestämde mig för att gå till killavdelningen! Sagt och gjort, upp för rulltrappan och in bland killkläderna. Där hittade jag direkt ett perfekt par, rejäla, varma, lite dyrare än tjejbyxorna men ändå billiga. Nu ville jag ju naturligtvis prova dem så jag begav mig till närmaste provrum - men fick inte komma in. När jag frågade varför fick jag svaret att det är för att jag är kvinna. Jag invände naturligtvis men gav upp rätt snabbt, ingen idé att bli lack på hon som arbetar där och bara gör som hon blivit tillsagd. Nä, den här frågan kommer antagligen högt uppifrån. Primark, primark, primark.

 

Skrev därför detta mail till deras huvudkontor:

 

" Best regards Caroline"

 

och hoppas på svar snarast!

 

Det var allt för nu. Så skönt att få alla ärenden avklarade. Ikväll blir det pizza och film tror jag, wiiie

 

Hej hej

Hej,

kom just ihåg min jättekonstiga, obehagliga dröm från igår natt: var på någon fest och mötte en man med fyrkantiga ögon. Han hade opererat dem så. Det var allt för nu!

Hej.

 

Det har hänt så sjukt mycket sen jag bloggade sist.

 

Sist jag bloggade satt jag med nyfärgade slingor i mitt hår och ett mail i min inkorg.

 

Ett mail som ba: "Vi har valt ut dig till kandidat för arbetsinvervju, välkommen". Jag läste, vikta knän, bleka kinder.

 

Var det dags att skaffa mitt andra jobb utomlands? Mycket pekade på det. Jag ska inte säga mer än så, jag vill vara lojal, neutral.

 

Jag gick på intervjun, som ägde rum fem dagar senare. För mycket kaffe i för darriga nerver, inövade repliker och flämtande förhoppningar. "Ta med ett föremål som representerar dig som person". Jag satt i en ring av stolar med en plastrobot i knät, en som jag valt med min bästa vän i åtanke.

 

"När du känner dig redo, berätta om ditt föremål". När pausen efter föregående talare kändes jobbigare än första stavelsen för att bryta tystnaden; "Jag har med mig en liten robot. Men det är, faktiskt, inte en robot på riktigt".

 

"Jag har valt den av mer än en anledning. Jag älskar musik. Musik gör mig lycklig. Den här kan jag koppla till min ihpone eller mp3spelare, och den har uttag för två hörlurar. Alltså kan jag dela, med någon annan, det som gör mig lycklig. Jag älskar när folk är glada, jag brinner för att dela lycka."

 

Ett par grupputmaningar senare sitter vi nio personer och väntar på att rekryterarna ska bestämma sig för ett antal av oss, som på en gång skall få komma vidare till individuella intervjuer. Stämningen hade kunnat ätas med sked. Så till sist: Fem namn. Mitt ett av dem. "Följ min kollega här, ta med era saker". Fortfarande inte säker på om beskedet var bra eller dåligt. Vi lämnade rummet. Fick reda på att vi kommit vidare till intervjuer.

 

Intervjun var den mest arbetslivsorienterade jag varit med om. De hade, kändes det som, studerat mitt cv som ett manus. Kunde, utan att titta ner, ställa mycket relevanta arbetslivsrelaterade frågor och jag behövde inte själv peka på de viktigaste erfarenheterna utan det kom fram ändå tack vare dem.

 

Jag fick jobbet!

 

Nu, en vecka senare, har jag precis jobbat min första dag på Madame Tussauds. Intrycket är att det är ett mycket väl fungerande företag. Strukturerat, organiserat, pålitligt (skrev på såå många papper, i min värld är det ett bra tecken), humant (du får TRE raster på ett 8-timmars pass för att det kan vara rätt intensivt), månadslön, möjlighet till pensionsplan, trevliga kollegor, och så vidare. Jobbet passade mig så bra, hela min arbetsdag gick så fort och sen gick vi ut på några öl och hade trevligt, och nu sitter jag här hemma och bara är glad att jag tog steget.

 

Jag har bytt jobb! Man får gratis kaffe i personalrummet! Jag jobbar intensivt med kundservice! Utvecklingsmöjligheterna är enorma!

 

Bra.

God morgon!

 

Idag är en stor dag. Idag kommer äntligen mina möbler! Har alltså myst med fjädrarna i min madrass för sista gången. Gött.

 

Igår var jag på salongen för att fixa färg. Nu är mina galna rötter borta, hurra. Fick även lite toning i, vitt och sen en slinga med rosa/lavendel i luggen, svinhäftigt. Nu känner jag mig som en superstjärna igen, haha.

 

Passade även på att gå på en minishoppingtur i Camden och hittade en tisha för nästan 300 spänn men ni vet hur det är, vissa plagg bara känner man att man måste ha och då är det så.

 

Sen var det yoga, superskönt, sen hem och mysa med housemates.

 

Jaja nu ska jag gå runt som på nålar och vänta på mina möbler.

 

Herrå.

Jag åkte till Portobello Road igår och hittade lite grejer! Snygga vykort, tre avocados, en mozarellaost och den här hatten:

Jaja jag vet inte vad jag menar med combovers.

 

Hej hej! Sov inget vidare inatt så jag var helt jävla utdöd imorse på jobbet (eller imorse, jag började kl ett hehe). Imorgon fick jag ett extrapass (hurra!) så håll tummarna för att jag kan sova nu när jag ska lägga mig ner.

 

Appropå tumme, vad sägs om lite senaste nytt om pekfingret? Jo FÖR NI HAR UNDRAT (hälften av er har säkert inte ens hängt med från början. För tre veckor sen skar jag nästan av mig hela mitt finger (nåja) och fick sy och grejer och ja, det var väl det). Det gjorde fortfarande lite lite ont men så idag när jag satt och kollade Modern Family så lossnade lite av den långa skorpan som löpte längs såret. Jag kunde inte hålla mig utan började pilla och upptäcker att det ju fan i helvete har läkt där under! Det är alltså inte längre ett öppet sår utan det har stängts igen där under, sjukt skönt! Så nu ska bara den lilla hudfliken som följde med skorpan byggas opp och så fort jag har känsel i min fingertopp igen är allt som vanligt (nej jag har ingen känsel det är jätteroligt)

 

Vad mer då? Eh jag vet inte. Fortfarande lite träningsvärk från yogan. Trött. Konstiga drömmar men inte sorgliga. Lite upp och ner just nu. Men men, lyckan kommer lyckan går.

 

Juste, jag o Andy spelade in ett par covers häromdagen, här är de för er som vill lyssna (spelade in på min iPhone så förvänta er inget spektakulärt ok): https://soundcloud.com/dickany

 

Fint så, hej med er, god natt. Hoppas ni har en riktigt vild och galen lördag.

Alltså jag har sån galen träningsvärk idag efter yogan. Det är inte klokt. Är inte förvånad för det var långt jobbigare än vad jag trott och jag svettades något oerhört. Det är dock en ganska behaglig träningsvärk, den är sammanhängande på nåt sätt. Det känns att musklerna har samarbetat.

 

Jaja nu ska jag ut och jogga lite i den där fantastiska parken. Alltså nu ska det här inte bli nån TRÄNINGSBLOGG men jag vill ändå tipsa om en grej som är bra när man joggar och det är att lyssna på nån bra podcast samtidigt. De är ofta strax under en timme (så den hinner inte ta slut medans man är där ute) och man glömmer lätt bort att man gör något jobbigt när man lyssnar på nåt som men måste koncentrera sig i lite. Så länge man inte springer vilse, HAHAHAAHAH ok det var inte kul jag fattar.

 

Hörs sen och nu blir det inte mer träningsinlägg jag lovar.

 

Såg förresten om Grease igår. Är inte den ganska fånig ändå? Minns att jag tyckte mer om den som yngre. Dock ogillade jag då, när jag var yngre, karakären Rizzo (ni vet hon som tror att hon blir på tjocken med Kenickie) men nu insåg jag att hon ju är den coolaste av alla. Kör sitt race, bryr sig inte om vad någon tycker och tar plats.

 

Hej med er nu.

Förlåt om jag kommer med det här typ tio år försent men yoga är ju underbart! Man blir helt rensad i skallen och mjuk i kroppen. Vi hade en sjukt bra instruktör som var mycket hjälpsam och tydlig. Så nu ba känner jag mig som en mysig men stark degklump och kan knappt vänta till måndag då det är dags nästa gång.

 

Hoppas på bättre nattsömn ikväll. Sov inget vidare igår nämligen och som jag skrev förut vaknade jag ju av att jag lipade så det kan ju inte ha varit nån vidare dröm va.

 

Hej med er nu. För ikväll.

Hej hej,

Hoppas ni mår bra. Jag mår helt ok. Fortfarande lite deppig pga hatar att inte jobba så mkt och bara dra runt hemma (iofs mitt eget fel också, jag har inte direkt ansträngt mig och åkt iväg och gjort saker) men ikväll blire i alla fall yoga!

 

Men anledningen till att jag döpt detta inlägg till Lättnad har de facto inget med yoga att göra, utan det beror på att jag idag äntligen bestämde mig för att ta ut mina stygn. Såret är inte helt läkt än men så vitt jag kan se (och känna) är det nära och det känns som att stygnen bara är i vägen, gör ont i onödan och riskerar att göra såret värre.

 

Jag gjorde det på mig själv, och jag VET att ni sa att jag skulle gå till dorren men det var rena barnleken. Bara att rengöra asnoga, rengöra en gång till för säkerhets skull (speciellt utanpå stygnen för en liten del skulle ju dras igenom såret), rengöra saxen och pincetten och sen var det bara att klippa i stygnet nära huden och dra med pincetten. Det var superenkelt, nästan helt smärtfritt och det är så fruktansvärt skönt att slippa dem. Nu får ni hålla tummarna för att det läker fint nu i slutskedet och att jag får ett riktigt tufft är, så jag kan gå vidare men alltid minnas den kvällen ("Josefin, SLUTA HÅLLA PÅ MED HÅRET" haha).

 

Försökte ta en bild på hur såret ser ut nu utan stygn:

 

...har jag haft nu. Herregud.

 

På jobbet har de inte vart supergenerösa med arbetsskift så jag har faktiskt inte något jobbpass förrän på lördag vilket känns sådär. Hatar att inte ha något att göra.

 

Jaja, så är det ibland. Håller på att jobba lite på att kanske komma vidare och se vad mer det finns för möjligheter där ute, kanske är lika bra det.

 

Bla bla bla. Imorgon blir det yoga! Sen ska jag försöka repa lite med Andrew någon kväll. Sen jobb på lördag (äntligen haha inte alltid man får chansen att känna så). Nu sitter jag och har fixat lite här på datorn (jag har faktiskt varit produktiv och inte bara tittat på Modern Family) och ätit lite cheescake som housmate köpt (tussigt va) och sen ska jag nog sova.

 

Jag var ute och joggade i Gunnersbury Park som ligger typ 5 min från vårt hus idag! Sjukt stor park och helt underbar. Nästan som en liten skog (jag älskar skogen). Det var hjerligt.

 

Det är lite deppigt att bara häcka runt hemma. Ska försöka ta mig ut imorgon och återupptäcka lite gamla favvoställen.

 

Herrå!

Jag sitter och skrattar för mig själv. Jag kan inte fatta att helgen som varit, faktiskt har hänt på riktigt. Jag blir nästan religiös när jag tänker på det, så sjukt är det.

 

Allt började i fredags. Jag och Em hade en natt att slå ihjäl då vi skulle se en match i någon slags superkonstig Australiensisk fotboll och den sändes 05:30 på morgonen pga tidsskillnad. Så vi drog in till Camden, hängde runt på diverse pubar tills vi nådde Koko, en sjukt häftig nattklubb belägrad inuti en gammal teater. Turligt nog var kön inte så lång. Vi kom in, dansade, drinkade, snackade med lite olika peeps, kollade in ett bra band som lirade. Sen när vi hade varit på toa för tredje gången så mötte vi en snubbe utanför som bjuckade in oss till VIP-området, vi ba ja tack. Så vi hängde där, snackade lite med killgänget och fick plötsligt syn på några av medlemmarna i ett gammalt pojkband från 90-talet. Hur sjukt! Vi gick fram och snackade med en av dem och bad om bild men pga en grej som han går igenom nu så funkar inte det. Han var dock sjukt trevlig och stod i säkert fem minuter och förklarade hela situationen för oss. Sen berättade han att de hade hittat en död kropp på vägen till klubben. Lite sjukt. Vi fick var sin kram och sen drog vi till matchen. Det var kul, jag fattade absolut ingenting och somnade efter halva matchen i Ems knä.

 

Sen tog jag det lugnt i lördags, kollade på Lejonkungen och Under the Dome, bra serie osv osv osv.

 

Sen i söndags så kollade jag igenom Twitter och upptäckte till min stora fasa att The Mighty Boosh (läs föregående inlägg så hittar ni en bild på två av dem som jag lade upp ovetandes om allt som skulle ske, hur sjukt är inte det) hade två spelningar inbokade - en på söndagen och en på måndagen. Biljetterna var såklart slut sedan länge, dock tipsade housemate Ludo om att man kan åka dit på vinst och förlust och se om det är någon som vill återlämna en biljett. Så jag gjorde så, åkte dit och hade sån sinnessjuk tur att det fanns en biljett kvar och den var MIN! Alltså jag kan inte ens beskriva den lyckan. Att stå där med biljett i hand och vara på väg att se grabbarna från min favorit TV-serie alla tider. De har inte stått på scen tillsammans på fem år. Showen var såklart helt makalös. Det var några andra komiker med också, de var såklart roliga men höjdpunkten var ju att få återse alla underbara karaktärer, the hitchhiker, old gregg med fler, och egentligen bara Noel och Julian tillsammans för de har sån sjukt bra kemi. Om ni ser TV-serien kommer ni haja på en gång. Efter showen hängde jag kvar lite och fick en bild med Noel så det var rätt fett. DÅ var jag övertygad om att det var det mest knäsvaga jag skulle bli någonsin (men jag hade fel).

 

Igår (måndag) ville Em att vi skulle försöka få biljetter igen så vi åkte till Soho theatre. Tyvärr var det sjukt fullbokat men vi bestämde oss för att hänga kvar i baren vid teatern och ha det trevligt ändå. Så vi satt där, snackade, hade mysigt, det var Ems sista natt, så hör hennes kompis av sig (som hon delar hotellrum med) och ber henne komma ner till Leiester Square med hotellnyckeln. Jag bestämmer mig för att hänga på, vilket var typ det bästa beslutet i mitt liv någonsin för om vi inte hade gått precis då, och tagit precis den vägen, hade inte det som hände på vägen, hänt. När vi precis svängt ner från China Town, mötte vi en grupp folk på väg upp i Soho. En av dem hade ett hårsvall som jag direkt kände igen - från framsidan av boken jag just nu håller på att läsa. Det var Caitlin fucking Moran som kom gående. Jag tjöt till och vi stannade henne och bad om bild och hon ba "yeah absolutely girls, oh my god i LOVE your bra, you have to show it in the picture!" så drog hon ner min top och ba slängde sig på mina bröst (vilken fantastisk kvinna, min puls gick i typ 250) och hon var så häftig och underbar och gav oss rådet "it's monday girls, go fuckin' nuts, OK?" och jag ba "absolutely, we're gonna get completely hammered and I'm gonna stand up on a stool and shout 'I'M A STRIDENT FEMINIST'" och hon skrattade och sen skrek vi "I'M A STRIDENT FEMINIST" tillsammans (att jag har skrikit det tillsammans med henne är bara... sjukt). Ni skulle ha sett oss efteråt. Jag bara sjönk ihop på gatan och vi hyperventillerade oss hela vägen till Leicester square.

 

Nu måste jag berätta en sak som gör det här ännu mer sjukt och det är att när jag träffade Em första gången i December förra året började vi prata om hur mycket vi gillar the Boosh och hur vi så gärna ville ta foto med Noel Fielding. När hon kom över den här gången och vi möttes up, pratade vi om det igen, samt denna gång även om just Caitlin Moran. Vi satt och pratade om hur vi ville ha bild med TVÅ personer på HELA jorden - Noel Fielding och Caitlin Moran. Nu när hon sitter på planet har vi i våra telefoner bild med båda två - tagna på samma kväll (samt såklart resten av The Boosh vilket bara är sjukt för det hade vi inte ens kunnat föreställa oss).

 

I alla fall så gick vi tillbaka till baren vid teatern, och efter föreställningen kom faktiskt två i gänget (de enda vi inte lyckats ta bild med då) in och då passade vi på att fota med dem också, och vi snackade ett rätt bra tag med Dave (som spelar Bollo) som var sjukt trevlig. Ja hörrni. Där har ni den. Den sjukaste, bästa helgen i hela mitt liv.  Det var så kul att få bli 14-årig fangirl igen och knädarra och hyperventillera och ba känna att man fortfarande kan ha idoler när man är 25.

 

Och tack Josefin min älskling för det var du som visade mig The Mighty Boosh första gången. Jag hälsade till Noel från dig och sade att jag hade lovat min allra bästa vän att ta en bild med honom i London. Och tack Farmor för det var du som köpte Caitlin Morans fantastiska bok till mig här i London för ett år sedan. Och såklart thank you Em my lucky charm, I can't believe you're on the plane away from me right now.

 

Bilder? You got it!