Att komma hem, typ.

Så var man 25. Känner mig inte annorlunda än innan. Det kanske både är bra och dåligt.

 

Talade om för landy idag att jag åker iväg över sommaren. Han sa att jag kan komma tillbaka hit sen om jag vill. Ska tänka på saken.

 

I ett fönster på andra sidan gatan är lampan alltid tänd, men jag har aldrig sett någon där.

OK, den missade ca två bilder:

Min landy är datatekniker så ibland kommer lärlingar eller whatev hit och lär sig att lattja med sina manicker eller vad de nu gör, och det är väl fine så länge de sköter sin business och lämnar mig ifred. Men haha nyss blev jag så svensk och irriterad, för landy drog iväg för att fixa en grej och då blev jag kvar här med hans ljunge i några minuter varpå han givetvis ska börja SMÅPRATA med mig och jag är inte någonstans på humör för att småprata, helt ärligt. Sitter liksom i soffan med hörlurar i båda öronen och ser i ögonvrån hur han börjar prata (neeeej) och så måste man plugga ur och försöka vara o-bitchig men det är SVÅRT när man får irriterade frågor som typ varför man inte är intresserad av dataingenjörsteknik (ja, han frågade mig exakt det jag skrev nu) och jag svarar att jag inte är det bara och så ba vad gillar du istället och så ba musik och men det gör väl alla och ja det stämmer säkert  och vad jobbar du med? på ripleys-museet jaha, ett museum?, ja, om konstiga saker, trivs du?, inte direkt, varför byter du inte... och där kom landy tillbaka. Men fattar ni att det var irriterande eller? Hatar när folk ska småprata och så ska de liksom vara lite kaxiga och ifrågasättande och typ försöka få en att, jag vet inte, inse saker och det kanske inte är läge på en måndag? Är allt jag säger. Blää. Den här dagen är verkligen upp och ner. Känner mig lite tom. Vill bara sova.

...är att jag råkade komma för sent till jobbet. Hade helt glömt att jag skulle börja 12 för att ha födelsedags-tour. Svassar in kvart i ett och tycker att jag e astidig, ser födelsedagsgänget vänta vid entrén och ba "SHIT!" Som tur e är min kollega snabbtänkt så han kastar sin jacka till mig, jag ba slänger min väska bakom disken, på med jackan och "Ursäkta att jag är sen!" Som tur är hade de bara varit där en kvart, de var också sena. En supertrevlig familj från Glasgow som verkade supernöjda med museet. Två übergulliga små barn hade de med sig. Så det slutade bra!

God kväll fina ni. Hoppas ni mår bra. Det gör faktiskt jag! för en gångs skull känner jag mig rätt glad och lycklig.

 

Som ni kanske förstår har jag haft några rätt tunga dagar. Oro inför kommande hemlöshet (ja men typ), ont i utslagen, och som om inte det vore nog så blev det översvämning på jobbet igår vilket ledde till vatten i hela personalrummet, så det har varit fukt och dystra chefer och krångel för hela slanten. Det är ju kul för cirka ingen. Det som är så bra med igår, dock, är att jag inte var den enda som hade en skitdag. Detta ledde till en väldigt trevlig gnäll-öl med trevliga gossar från jobbet och sen vidare för att möta upp gammal hostel-polare för mer rövarhistorier från den tiden och mer öl. Var rätt bakis idag med andra ord, men det är la OK ibland.

 

Den här dagen startade som en jävla SKITdag den med. Jag var lite nervig för jag skulle dubbelkolla med min polare från jobbet om han fortfarande var på att hosta mig i några dagar, armen gjorde ont som in i helvete och jag var trött och bakis. Förberedd för världens sämsta dag. När så smärtan blev sämre och jag försökte ta mig till en vårdcentral för att komma ihåg att jag glömt mitt EU-kort som berättigar mig gratis sjukvård (vill inte betala 750 spänn för att någon ska komma med ngn trött konstatering om armen jag redan vet, JA den är förmodligen infekterad) bestämde jag mig för att gå till Tesco (Boots var stängt) för att ba hitta vad som helst som är antibakteriellt. Typ Alsolsprit eller något. Alsolsprit finns inte i det här landet lärde jag mig, MEN däremot denna kräm:

Herregud vad jag är trött på mitt utslag på armen nu. Pga ont var det stört omöjligt för mig att somna igår förrän sent som fan, vilket gjorde att jag var tvungen att strunta i ett möte på jobbet imorse. Kändes lite onödigt att gå upp när man ju faktiskt väl ligger och sover då. Så jag mailade dem och hoppas de inte blir sura. Nog om det.

 

Idag är jag alltså helt ledig, och hade väl en massa planer på att åka till typ Brick Lane och shoppa men jag pallar nog inte det. Skönt att bara stanna inne, fixa lite, ta ett bad, boka biljet ttill Sverige för sommaren osv. Ska ju tillbaka och jobba på Grönan i tre mån om inte ens en månad, så det är hög tid för det nu!

Berättade jag att jag blev biten av bed bugs i Edinburgh?? Har fått jordens äckligaste och jobbigaste utslag och det kliar och gör ont på samma gång. Fy FAN.

 

Har jobbat som en dåre idag! De utfärdade en säljtävling för oss i foajén pga seg dag som jag GIVETVIS vann. Haha. Det var kul, älskar att tävla. Nu är jag himla trött bara. kan va för att jag var ute igår.

 

Vad mer, vad mer... Jo, jag kläckte nyheten idag på jobbet att jag försvinner över tre månader. De blev inte glada och det är ju bra, hehe. Jag fick lova att komma tillbaka i höst och så. Det gör jag nog.

 

Ser inte fram emot nästa vecka, ska bli meckigt och jävligt att flytta runt hos polarna. Grejen är att det handlar om så många som sex dagar och då vill jag inte crascha hos en och samma hela tiden, känns bättre isf att ta typ tre nätter i taget hos två stycken. Men mer eller mindre alla jag har pratat med har erbjudit sig så det är ju himla bra. Fint va? Tänk vad folk är bra ändå. Vi har pratat om det också, jag och min hyris, och han har förklarat varför det är viktigt för honom och jag förstår. Det har kulturella grunder och jag ser på honom att han önskar att det inte var på det här viset och jag har bestämt mig för att inte vara arg. Han säger att om jag VERKLIGEN inte kunnat lösa detta hade vi såklart kunnat fixa det på något sätt men nu kan jag ju lösa det. Plus att han har faktiskt gjort en hel del schyssta saker för mig de här månaderna. Blir ett äventyr nästa vecka, haha!

 

Ja, ja, hörrni. Så det kan gå. Vädret här är iallafall strålande fint, solen skiner och det är varmt! Jag ränner omkring i min jeansjacka och fryser inte. Var till och med varmt igår efter mörkrets inbrott, när vi knatade omkring i Soho för att fira Nick hade jag inte ens min scarf på mig.

 

Det blir kul på tisdag! Vi är sjukt många som fyller år nu och ska fira. Satte upp en lapp på jobbet och bjöd in alla till att fira med oss och redan har en förutom vi tre som "hostar" skrivit upp sig som födelsedagsbarn. Det blir kul!

 

Nä hörrni nu ska jag ägna lite tid åt mina utslag. De gör ont som fan.

Ni har väl alla fattat att jag trivs ganska bra där jag bor? Han som jag hyr av är snäll och tar inte övermycket betalt och ibland lagar han till och med mat som jag får äta

 

och ibland

 

undrar jag bara:

 

När kommer smällen?

 

Den kom idag.

 

Hans son på sjutton bast kommer nästa vecka närmre bestämt den 23:dje (vilket för den insatte innebär på min 25-årsdag) med en kompis och vill ha någonstans att bo. Här! Varför han som jag hyr av bad mig hitta någon annan boendelösning i några dagar från och med då.

 

Jag ba "Men alla jag känner bor som jag, någonstans där de inte kan ta hem vänner hur som helst". Han ba"Ja, men du behöver inte betala boende dessa dagar". SOM OM JAG SKULLE?

Detta gjorde mig rätt knäckt. Jag grinade hela tub-resan till jobbet. Tänkte att det var helt hopplöst, vafan jag har ju inte skrivit nåt kontrakt eller så som kan styrka att jag har rätt att stanna här, det funkar inte så.

 

Tacka högre makter att jag har mitt jobb.

 

Den första jag ens yttrade detta för erbjöd mig ett ledigt rum i hennes bostad där jag kan slagga, för en viss summa, och en annan vän erbjöd mig soffplats gratis så länge jag vill. Förstår ni hur fint det känns? Från att ha kommit hit med en resväska, inte en en vän och ett rum på ett hostel som enda utväg, till att få erbjudanden från alla möjliga håll och kanter. Visst, det suger att ens behöva fråga om det men det påminner mig samtidigt om hur lyckligt lottad jag är som lyckats hitta så fantastiska vänner på så kort tid. Fattar ni nu varför jag blivit så lycklig här? Bamse -73! Visst skall vi tolka detta som astidig religions-tolerans 'a la Andréasson? Hittade hos mami i helgen och blev paff fast på ett bra sätt. Jävligt intressant, MEN låt oss inte glömma serien Runes son stod ansvarig för med familj som utvisades och ba blev helt lycklig igen i sitt hemland (så långt från verkligheten vi kan komma). Rune hade väl vänt sig i graven osv jag skulle kunna skriva långt om detta men jag måste sova för jag e lite småberusad och ska jobba tidigt imorgon natti natt

Idag har jag sena skiftet, kl 18:30-22:30 vilket är så himla skönt för jag behövde verkligen en ordentlig fixardag. Idag skall en tvätthög som skulle gjort Kebnekajse grön av avund slängas in i maskin och sedan tas om hand (en hög i stil med de ni som bott med mig eller bara varit hemma hos mig mycket har sett), små kvitton och grejer ska slängas, onödiga papper rensas bort och sen skall jag dammtorka i mitt rum. Lite småfix helt enkelt. Mys. Hoppas ni har en mysig daaaag

Äntligen hemma!

 

Emellanåt glömmer jag bort hur drygt det faktiskt är att flyga. Jag ställer mig mycket ambivalent i frågan huruvida jag gillar att flyga eller inte och hyser en enorm hatkärlek till det. Å ena sidan har vi ju det uppenbart romantiskt pirrande i att befinna sig i en knutpunkt för så många spännande, exotiska destinationer. Gillar man att stirra på människor (som alla gör, kom igen nu) så har vi den absoluta toppspaningen just på flygplatser då alla hyser en stark känsla av någonting - irritation, förväntan, sorg - och det är så mycket dötid och stillasittande att det är accepterat att stirra. Vad mer kan man gilla med att flyga... en relativt trivsam sterilitet i luften (som man iofs ledsnar på), de ekande ljuden ur högtalarna  och lugnet som ändå råder. Har ni någonsin gått till en bardisk på en flygplats och behövt tränga er fram bland hundra svettiga fyllon? Nä, precis. Allt är väldigt civiliserat.

 

MEN!

 

Samtidigt är det så fruktansvärt DRYGT! Allt detta väntande överallt, att liksom slussas från plats till plats - vänta på flygbuss, köa vid säkerhetskontrollen, vänta på gatenummer, vänta på boarding, köa för boarding, köa inne i planet, köa för att gå ur planet, köa på diverse olika ställen på väg mot utgången, köa vid passkontrollen, vänta på flygbuss igen, OCH SÅ VIDARE, tjatigt, men ni hajar. Är man sen stressad Stockholmare (och numera stressad Londonbo) är det ju som tortyr att inte kunna gå megasupersnabbt pga hasande turister som inte har fattat hur man gör för att INTE blockera en hel bred korridor. Det är jämt så TJATIGT också. Samma tjatiga säkerhetsgenomgång innan lyftning (fast jag minns att jag ansträngde mig så för att hänga med typ första gången jag flög), visa pass två gånger, "Har du laptop eller iPad i väskan?", och så vidare.

 

Jag hann bli sjukt irriterad på vägen hem nu, less på att bara sitta ner och åka. Så JÄVLA gött nu, har precis tagit en dusch och skall väl krypa ner och sova. Har haft en underbar helg i Stockholm som jag skall skriva mer om sen. Nu i efterhand kändes den inte alls så lång som den gjorde igår.

 

Natti.

Nu har alla gäster på mitt kalas åkt hem, det var pappa och Jeanette och bror Emil och hans fästis Amanda och mormor och farmor (och mamma och jag, såklart). Vi åt oxfilé och nu är jag så mätt och trött. Njuter av att mamma stökar omkring i köket och att hennes make Anders precis kom hem. Det är så härligt med välbekanta ljud runt omkring. Vilken toppenhelg det här har varit. Den känns lång bara. Längtar faktiskt tillbaka till London ändå.