Att komma hem, typ.

Nej jag har ingen stor hemlighet att berätta, jag ville bara lura hit er igen. Ni har nämligen slutat läsa märker jag. Håhåå! Gick ni på den lätta? Nu kan ni ju lika gärna scrolla ner, har faktiskt skrivit massor och laddat upp massa bilder. På en massa spännande saker. Fåglar, till exempel.

Inte mycket. Sovit. Kollat "The Inbetweeners" (OBS TIPS!). Ätit. Surfat. Verkligen en slappardag men det har faktiskt varit helt otroligt skönt. Länge sen nu. Har inte ens stuckit näsan utanför dörren och lär inte göra det heller.

Just fan, det gick tyvärr inget vidare med den där auditionen jag var på för typ en månad sen. Fick ett mycket TREVLIGT mail idag där de tackade mig men nej tack och så var det med den saken. Tur att man är vuxen nu och kan hantera såna saker utan att få känslomässiga utbrott men DE KAN FARA ÅT HELVETE HELA BUNTEN! Skämt åsido, det är ju alltid ledsamt att uppleva att man inte nått upp till kriterier för saker man vill göra men bajs och korv så är livet och nu talar vi aldrig mer om det.

 

Andra bakslaget är att jag ännu inte fått pinkoden till mitt nya bankkort som kom! HAHA! Ni som inte hängt med. Först var det skitsvårt för mig att skaffa bank pga byråkrati. Gråt på Burger King, turer fram och tillbaka, slös av tid och försenad lön. När det så äntligen gick i lås, så var mitt namn felstavat på kortet när det skickades till mig. När så det nya kom, med rätt namn på, så kommer det ingen pin-kod! Har väntat i ett antal veckor nu och det verkar ju bara helt enkelt inte dyka upp.

 

Suck, hörrni. Jag skrattar och typ suckar om varannat. Tur är att det gamla i alla fall fortfarande funkar. Jag har alltså TVÅ kort nu. Ett med fel namn som jag använder med kod och ett med rätt namn som jag använder för att betala på internet.

 

Nu när allt är lite lågt så förgyller jag min dag med att tänka på det här:

I söndags hade jag en grym dag kan jag tala om. Jag och Andy gick till Natural History Museum för att kolla på djur och sånt och det var riktigt kul. Massor av konstiga djur, nu var det på det lilla viset att jag bara tog kort på fåglar:

...är en sak som jag inte får skriva om än men det handlar om en nyhet som jag fick reda på igår (OBS det rör  inte den där auditionen för typ en månad sen, har inte hört något om det än) som gjorde mig så glad att jag grät och var sprallig hela kvällen igår,

 

och det finns en sak TILL som jag har fått reda på som har gjort mig så lycklig så lycklig! Och det är att Kraftwerk ska lira på Roskilde i sommar!!! Ska ta och boka biljetten typ imorgon tänkte jag. Grejen är att jag inför årets bandsläpp inte riktigt har känt att de har haft något dragplåster som har gjort att jag har velat kasta mig över datorn och boka men THIS IS IT! Så imorgon kirrar jag biljett, för att se dessa herrar:

Igår blev en bra dag! Jobbade, det var svinkallt men gick bra ändå, och sen mötte jag upp fina Veronica, en tjej på jobbet (inte samma som i tisdags) som är från Slovakien och jättegullig. Vi gick först till en mysig pub med superfina tapeter (glömde plåta) och sen när de stängde vid elva drog vi till Piccadilly INstitute som vanligt. Jag har egentligen inget emot PI men det är så mycket fölk där på helgerna och när man bara vill hänga och prata kan det ju bli svårt. Som festställe är det dock super, jag kan knappt räkna dansgolven och alla rum som finns med olika musikstilar, dessutom är alla rum temalagda. Jag älskar ju teman. De har ett disco-inspirerat med skivor på hela väggarna och ett stort dansgolv som har stora rutor på golvet som lyser i olika färger (ni vet va) och spelar 80- och 90-tal, sen har vi ett lite typ copacabana-inspirerat där man kan få låna en stråhatt om man vill där de spelar klubbhits, ett rum som är inspirerat av laboratorium (ungefär som Clinic Bar i stockholm fast labb istället) där det spelas old school hip-hop och bartendrarna bär labbrockar och serverar drinkar och shots ur provrör med kolsyreis så det ryker som satan. Det var där vi satt igår. Vi drack öl och sen kom Mary när hon hade jobbat. Vi hängde lite alla tre och sen var Ron tvungen att dra och då gick Mary och jag vidare till en buss som tog oss till Dalston där vi jagade klubb. Det mesta hade dock stängt eller höll på att stänga och då visste Mary ett ställe typ 5 minuter från min lgh med gång som stänger kl 5 så vi gick dit och dansade till stängning och sen köpte vi var sin öl på en närhandel och satte oss ute i London Fields och snackade. Mysigt! Bilder:

Vi har haft storbossen från USA på Ripley's på besök igen för att bevaka oss och hur vi jobbar. Jag har varit boostad av självförtroende av min nya frisyr och haft några toppendagar, och det såg han! Två gånger gick han fram till mig för att ge mig beröm, ganska svindlande på något sätt. Orden "Some of the things you do... are exceptional" kommer jag aldrig att glömma. Hade lite "tur" också för han kikade tydligen när jag jobbade utomhus under sista timmarna och hade jättekul och skojade med folk och hoppade runt. Gick fram efter det också och berömde hur bra jag var som kämpade på trots kyla och trots att jag inte visste att någon tittade.

 

Idag hade han samlat hela gruppen till stormöte för att peppa oss och säga vad vi kunde göra bättre, och då tog han upp mig som bra exempel och berättade att han stått och tittat på hur jag inte sackat med entusiasmen trots rätt sen timme och kallt väder utan körde på och fick folk att le och han sa till och med, att om vi nådde vårt mål kring just den tiden på dagen så var jag förmodligen anledningen. Vilken komplimang, jag växte typ tre hundra meter! Nu får ni vara stolta!

...fick jag idag, de grusades dock snabbt när Andy informerade mig via SMS om att det snöar ute.

 

Men vet ni varför jag fick vårkänslor?

 

Jo! För att de klippte gräset i mitt bostadsområde! När jag svängde in på min gata kände jag den omisskännliga doften av gräsklippar-bensin (har man bensin i gräsklippare?) och, några meter senare, nyklippt gräs! Hajar ni? Dotfen av nyklippt gräs!! Så underbart, och trots att det är så kallt att det gör lite ont att andas in hårt med näsan kunde jag inte hålla mig från att dra en handfull riktigt djupa andetag för att insupa doften.

 

Detta ledde såklart till längtan efter vår och såklart sommar, och iom att jag inte har några sommar- eller vårbilder härifrån ska ni få några från sverige som jag hittade i min iPhone:

...för här kommer äntligen (gryniga tyvärr) bilder på nya frisyren:

...men vill ändå berätta om min super-helg, alltså jag blir helt seriöst glad bara jag tänker på den. Mamma o super-mostrarna var ju här, och det var såklart fullt ös!

 

De kom tidigt på fredagen och tydligen hade min älskade fina lilla mamma tagit med sig fel pass! Glatt hde hon packat ner sitt gamla, utgångna pass och åkt til arlanda med det. Misstaget visade sig vid incheckningen - där hon helt sonika möttes av texten "pass ogiltligt". Alltså ajg blir seriöst helt gråtfärdig när jag föreställer mig hennes ansiktsuttryck just i det tillfället. Men driftig som hon är, lyckades hon på typ 20 min åka till stället en rätt bra bit bort från Arlanda där de fixar tillfälliga pass, och 1000 kronor fattigare lyckades hon med EN minuts marginal faktiskt checka in. FATTA vilken tur, alltså ajg hade blivit så ledsen annars. Iaf, vi möttes upp på hotellet och det var puss- och kramkalas, jag hade svårt att hålla mig längre ifrån mamma än typ en meter. Gick efter som en liten svans när hon packade upp och hade sig. Att bara lyssna på alla mysiga små tokerier hon säger var liksom balsam för själen. Efter att allt var klart med hotellet (stackars Fia och Cattis fick byta rum två eller tre gånger) så gick vi och åt lunch på en Jamie Oliver-restaurang med helt jäkla fantastisk mat! Efter det, promenad mot Oxford street där det såklart vankades shopping. Vi köre Oxford, regent street, Fia visade oss var hon bodde när hon bodde här och var hon brukade gå, och så besökte vi mit museum. Tog en liten snabbtur för vi var rätt så trötta. Sen mös vi på hotellrummet med morgonrockar och vin, och sen var det på med finkläderna för vi skulle på tjusig fransk restaurang! Tjusig var bara förnamnet, ett riktigt snyggt ställe med utsökt service (ett sånt ställe som har sommelier, om ni hajar), och så otroligt god mat. Vi alla smällde nästan av. Gud, så gott det var. Efter det var mamma och moster trötta och jag smet iväg för att möta upp jobarkompisarna, det var officiell "pubkväll" eller vad man ska säga, på Piccadilly Institute. Vi dansade tills vi var helt slut.

 

Lördag! Vakna tidigt (tyckte jag iaf), ner till frukosten och sen planera dagen. Vi tog först en liten sväng i covent Garden precis där hotellet låg och sen promenerade vi via Green Park till harrods! Mysig promenad, dock orkade vi inte stanna på Harrods så länge utan hittade illa kvickt ett litet mysigt cafe-liknande ställe där vi drack vin och kaffe. Sen åkte vi till Marble Arch (vi missade bussen så vi tog en taxi istället), och gick lite mer i affärer. Sen försökte vi hitta Afternoon Tea men det var hopplöst, fullt överallt så istället hittade vi lite Fish'n'Chips på o'Neills. Klassiskt engelskt och faktiskt himla gott. Vi var så himla hungriga så det var nog bra. Sen gick vi till hotellet igen, tappade bort Cattis en gång bara men sen hittade vi henne, och på hotellet var det återigen vin och morgonrock som stod på agendan. Efter det tog vi oss till en urhärlig italiensk restaurang, också med superbra service men på ett mer familjärt sätt, och så SJUKT god mat. Haha jag tänker fortfarande på den där pastan och ba vill HA! Sen gick vi hem, beställde frukost på rummet till dagen efter, satt och pratade länge länge och sen sov vi.

 

Söndag var lite tungt såklart. Efter frukosten, när vi var klara med allt, väntade ju tyvärr bara avsked. Och efter en helg med så mycket kärlek, så mycket kramar o pussar, var det ju jobbigt att skiljas från de här tjejerna. Speciellt mamma. Det blev lite tårar och jag fulgrät verkligen när taxin åkte, och ett rätt bra tag efteråt. Sen satte ajg mig på Starbucks och grät lite bara, tills jag började jobbet. Jobbdagen var helt OK, skönt att ha tankarna på annat än saknaden, men alla var så fina och tröstade mig och hon som är min chef liksom gav mig lite dispens att få tona ner min vanliga så utåtriktade karaktär.

 

Jag kan inte tacka nog för den här helgen, som sagt, i nuläget är jag bara så himla glad att ha få varit med om det! PUSS älskade fina ni!!

Kom precis hem, inte från salongen men från ölen efteråt med min fina jobbkompis Veronica.

 

Hår-modellande. Vilket projekt! Hade aldrig trott att dagen skulle bli så lång, jag kom till salongen strax innan nio och fick lite kaffe, och sen fick vi konsultera med våra hårstylister. Efter det var det dags för påklädning, en stylist valde våra kläder och skor, sen fick vi hårtvätt och sen blev vi sminkade. Vi fick värsta våriga looken, vita kläder och orange-rött smink, blev helt exalterad innan jag insåg att vi skulle spendera hela den soliga London-dagen inomhus. Sen klev vi in i show-rummet, satte oss på scenen för våra klippningar, den här gången var det japaneser som tittade, fotade och antecknade, och jag kände mig rätt nervig med tanke på att mitt hår var rätt kort sen innan. Min stylist och jag hade pratat om skarpa linjer, så fort han nämnde ordet invände jag och ba "nej" men han menade på att det skulle bli linjer i klippningen men mjuka och det kändes ok. Hur som haver var jag nervös över att jag kanske skulle få en klippning som kräver minst en timmas plattångning om dagen för att få till, jag vill ju ha håret man bara kan rufsa och spreja så är det klart, och till slut fann jag att han hade tänkt helt rätt. Frisyren blev skitsnygg! Efter att vi var klara fick vi lunch och information om att finalvisningen skulle vara kl två, då var klockan tolv så det var ju inte så farligt. De hade Wifi och så. Däremot kändes det lite segt när vi halv tre fick reda på att det i själva verket var klockan fyra, men vi gick med på det och fick lite skvallerblaskor att roa oss med i väntan. När all väntan var över fick vi gå (försöka gå snyggt också i våra höga klackar) in i rummet igen, ställa oss i våra formationer, snurra lita på scen och sen fick japanerna fota loss på oss.

 

Efter det mötte jag upp Veronica, vi gick till Roundhouse där vi ska fixa medlemskap för att kunna repa med bandet och sen tog vi några öl på Blues Kitchen och hade supermysigt.

 

Ja, vad ska jag säga. En helt OK dag ändå, lite trist att man inte fick sova ut när det annars hade varit en ledig dag men som sagt, det är sjukt lyxigt att få värsta proffsklippningen gratis.

Alltså, ibland när man har sett fram emot något så sjukt länge och längtat och har höga förväntningar, så blir det ju oftast bara kaos och katastrof av allt...

 

...så var INTE den här helgen! Ojojoj, vad bra vi har haft det. Det har varit kärlek, power, vin, fniss och lyx. Som jag ÄLSKAR de här människorna som var och hälsade på i helgen, har njutit varje sekund. Tack mamma, älskade du, och tack Cattis och Fia och Helena för att ni är ni och att vi kan prata om allt och att för att ni finns. Det här var verkligen som att få en dos med lycka injicerat (nej det stavas kanske inte så men jag orkar inte), och trots att det var tungt när ni rullade iväg där med taxin och jag stod kvar så känner jag mig så otroligt glad nu för att jag fått vara med om den här helgen. PUSS! Ni är bäst!

 

Helgen har med andra ord varit underbar, men just nu är jag så slut att jag inte orkar skriva om allt. Det tar vi en annan dag. Så får man göra.

 

...är jag idag! Finns faktiskt inget bättre ord för att beskriva vad jag känner. Det är ren och skär lycka.

 

Solen skiner, jag är frisk, London ler och idag kommer MAMMA! Min älskade fina lilla mamma kommer och som om inte DET vore nog så kommer även mina fantastiska underbara mostrar hit som jag tycker så mycket om, Cattis och Helena och Fia! Vi har två hela dagar tillsammans och massor att göra.

 

...med telefongrejen också, var ett litet meck men med betoning på litet. Snart har jag GiffGaff och får ut mycket mer för mina pengar!

...känns som ett ypperligt tillfälle att återigen bedyra hur mycket jag saknar er alla, familjen och vännerna. Jag älskar er så mycket och hade jag kunnat packa er allesammans i en kappsäck och flytta hit er hade jag gjort det. Varför kan jag inte göra det?? Hatar sånt.

...jo att jag kom VISST iväg och simmade förut! Fick välja mellan det och att åka och handla en semla innan jobbet och jag valde simma. Duktigt värre. Simhallen var helt OK fräsch men lite jobbiga duschar såklart. Bara fem stycken också, jag hann bli jättestressad innan det var min tur. Dock var det grymt skönt att simma, ska försöka börja jogga lite nu också. Måste hitta nåt schysst ställe att springa på bara, i närheten för det finns ju inte en chans att jag åker in till typ Regent's park och joggar. Haha! Noo way.

 

Ja ja. Vad annars? Semlan tar jag imorgon, oroa er inte. Innan jobbet. Blir perfa.

 

Jag har haft en produktiv kväll nu efter jobbet! Hittade en annons i nån blaska som låg öppen på jobbet att de söker sångare till nåt slags bolag skulle jag tro? så jag har slängt iväg ett mail dit, har även fixat bord till restaurang och drinkställe på lördag (det var fullt på vanliga så de skulle fixa bord på vip-hyllan, lyxigt värre), och gjort en lång lista med shopping vi måste kolla in. Håller även på att kämpa med att byta telefon-leverantör, o2 är alldeles för dyrt så jag ska byta till GiffGaff där jag kommer att få ut mycket mer för mina pengar. Nu blir jag bara stressad varje gång jag skickar ett sms typ, och så vill jag inte haa det längre.

 

Just det, de hörde av sig från hårsalong nr ett häromdagen! Jag var tvärsäker på att de hade glömt men tydligen inte. Har fått tid för klipp och sen ska vi diskutera färg, jag vill ju såklart vara blond fortfarande och det vore ju perfekt om de kunde hjälpa mig med att få till färgen lite bättre. Annars blire lite jobbigt, haha.

...och simmat idag var tanken men jag kom aldrig iväg. Varför är det så SVÅRT? Kan man fråga sig. Imorgon kör vi. Kanske. Eller efter helgen, det är ju så mycket nu. Skönt att bara få ta det lite lugnt också och hänga hemma.

Jag gick faktiskt tillbaka till biografen igår igen, för en kille på jobbet skulle se föreställningen kl nio. Dock slutade mitt pass halv elva men jag tänkte att jag säkert kan slinka in obemärkt sista halvtimmen, och mycket riktigt. Jag slank förbi kassorna bara för att komma lagom till slutet och där hittade jag kompisen från jobbet som var där med sin roomie. Efteråt satte vi oss på O'Neills för ett par öl och lite The Room-snack och sen var det hem och sussa som gällde.

 

NU är jag så trött, tänkte verkligen inte alls spendera såhär mkt tid framför datorn men jag har fått massor gjort! Håller på att planera inför i helgen när - håll i er nu - MAMMA kommer!! med sina fantastiska fina systrar Cattis, Fia och Helena och vi ska ha såå mysigt. Åååh tänk när jag får känna mammas lukt igen.

 

Har hittat två coola ställen i Shoreditch som jag tycker vi ska testa, en restaurang och en bar som båda enligt uppgift ska ligga väldigt gömda, men verkar otroligt balla, så det passar oss. Hehe.

 

Och vet ni vad jag ska göra imorgon? Jag ska ta mig till ett ställe som säljer svensk mat och liknande och köpa en semla. Blev så himla sugen idag att jag var tvungen att försöka ta reda på var i hela London det finns en semla och tydligen där. Lycka!!

Jag vet inte hur jag ska förklara vad jag var med om på Prince Charles cinema i lördags. Det här inlägget innehåller många The Room-internskämt som jag måste ha med för att få ihop det.

Det är rätt svårt att försöka förklara filmen för någon som inte har sett den. Den handlar typ om en bankman, Johnny, som är jättejättesnäll och värsta hjälten som ska gifta sig med sin flickvän Lisa som tyvärr är en jävla bitch som bedrar honom med hans bästis Mark som också är en jävla idiot, typ. Alla bara går bakom ryggen på Johnny (eller egentligen inte alla utan bara de två men eeh ja. Handlingen är i alla FALL att alla går bakom ryggen på Johnny) och ja. Det var väl det hela. Filmen är alltså skriven, regisserad, finansierad av en och samme man som även spelar huvudrollen, Tommy Wiseau och den ahr blivit kultförklarad för att den är så fruktansvärt dålig. Det går inte att säga vad som är sämst, kanske de obegripliga dialogerna, klaff-felen, sex-scenerna som innefattar ströende av rosenblad på kvinnobröst (och dessutom används TVÅ gånger i filmen) eller helt enkelt Tommys oplacerbara accent samt oförmåga att trovärdigt leverera repliker han själv har skrivit. Tanken var från början att den här filmen skulle vara seriös men ja. Ni förstår ju.

Jag vill dock inte att ni ser den här filmen ensamma. Ni ska vara minst ett par stycken, läs på innan för att vara förberedda på de värsta felen och se om ni kan hitta dem, kolla om ni hittar nåt kul dryckes-spel online ni kan köra (man ska dricka när man ser den här filmen, men om man är nykterist så behover man inte) och var beredda på att få internskämt för livet.

Nu åter till Prince Charles Cinema!

Jag ska inte säga att jag blev starstruck vid åsynen av mr Wiseau, men väldigt, väldigt uppspelt. Vi vandrade ner, ställde oss i kö och när det var vår tur att ta kort så var mitt första intryck av denna man att han

1. Kändes väldigt kort och liksom lite späd,

2. Hade otroligt mjuka händer och

3. Var precis så obegriplig som man vill att han ska vara. Han kändes närvarande men ändå inte, och det var som att han alltid var minst en galax bort när han svarade på tilltal.

När vi fotats (jag var pinsamt nog på väg att be Greg Sestero att kliva åt sidan då jag helt hade glömt att han skulle va med och trodde att han var en främling som hamnade på vår bild, men som tur var gjorde jag inte det), kunde jag inte låta bli att berömma Tommy för de mjuka händerna.

På frågan: "Wow, your hands are so soft! Do you moisturize?"

Fick jag svaret: "Nah, I'm a vampire. Hahahaha (Johnny-skratt)"

Vi tog plats i salongen. Herrarna äntrade scenen under öronbedövande jubel, vrålade "you're tearing me apart London!" och andra välkända citat. De började med att ta upp alla som klätt ut sig i röd klänning och tuxedo på scenen, och sen var det dags för Q&A som gick till så att folk som hade anmält sig i förväg fick stå i kö och ställa frågor, en och en. Jag skall försöka sammanfatta de intressantaste frågorna som fick någorlunda begripliga svar.

Första frågan var en jag verkligen hoppades att någon skulle ställa:

Q: Why does Johnny laugh at Mark's story? Does he find domestic violence amusing?

Greg: Well, this is a guy who recycles his own sex scenes, so... (allmänt jubel).

Q: My birthday's tomorrow! Any advice?

Greg: Don't drink too much.

Tommy: Be careful, you can hurt someone.

Q: Where in America are you from, Tommy?

T: Wrong question, hahahahahah!

Q: Which scene is your favourite in the movie?

T/G: Tearing me apart and I did nawt!

Q: I want to become and actor! What's your piece of advice?

G: Beware of the green screen.

T: Just be yourself!

Q: What do you think you would've done without The Room?

G: Jumped off a cliff.

T: Make another movie.

Sen var det lite snack om en The Room-pjäs i London, oklart om det hade gjorts/skulle göras/idén kläcktes för stunden. Men visst låter det lockande?

Q: When did you each lose your virginity?

G: 8 years old.

T: 17-18 and I didn't enjoy it.

Q: How's your sexlife?

T: Next question!

Och sista handlade om vem Tommy skulle välja som skådis om han fick chansen att regissera Star Wars. Jag lyckades uppfatta Brad Pitt och Bruce Lee i det allt mer högljudda surret i salongen.

Efter detta sprang Tommy lite fram och tillbaka på scenen och nynnade och betedde sig som en riktig ROCKSTAR, innan det var dags för filmen. Folk som har sett den på bio vet hur det är. Man buar åt Lisa, hejar på Johnny, skriker ut kommentarer om alla oklarheter i filmen, räkna antal kast i bollscener och så plastskedar, plastskedar, plastskedar. Det mest rörande var nog ändå att alla hyssjade samstämt när det var dags för blomsteraffär-scenen. Inget får störa den.

Jag blev tvungen att gå och kissa i början (öl rinner ju, som BEKANT, rakt igenom lilla blåsan och ja, man kanske inte direkt kissar i biostolen) och då stod grabbarna precis utanför för att kunna fortsätta fotas med folk. Just då var det dock ingen där så Tommy kom fram till mig.

"Are you enjoying the movie sweetheart?" frågade han.

"Oh yeah, it's brilliant! Best one I've ever seen. Do you know who made it?" sade jag och tyckte att jag var helt uppenbart ironisk.

"...what?" sade han och såg uppriktigt helt puzzled ut.

"Do you know who made this movie?" försökte jag, ännu mer ironiskt.

"Well... who do you think?" fick jag som märklig motfråga.

"Probably some kind of super-genius!" försökte jag då.

"...are you joking with me?" frågade Tommy och verkade inte fatta nånting.

"Um... yeah Tommy, I'm joking, I know it's you. Good job, I love it!"

"HAHAHA I'm just teasing with you!" och så Johnny-skrattade han sig bort till sin lilla hörna där andra fans hade samlats för att få ett foto.

Obegripligt samtal med en lika obegriplig man. Han är, pratar och ser ut precis som man hoppas att han ska.

Så precis innan jag skulle in i salongen igen möttes min och Gregs blickar och han nickade och log. Jag nickade, log och klev in i biomörkret och kände mig precis som Lisa.

...inleddes i torsdags när min fina kusin Anki kom till stan för att mysa med sin fästis Fredrik (grattis och vilka FINA ringar!!) som varit här i jobb-ärende. Jag och Fredrik möttes upp först och tog en drink och inväntade Anki (jag ska bildbomda er men grejen är att det var Anki som tog alla bilder och jag ska sno dem så fort jag kommer åt) som kom alldeles nyflugen och så åt vi en supergod middag på ett ställe som jag inte vet vad det hette men som var väldigt trevligt på alla sätt. Efter tog vi ännu en drink i hotellbaren och sen rörde jag mig hemåt.

 

Fredagen startade med en härlig lunch på T.G.I Fridays (men sluta, man FÅR gå dit fast det finns i sverige också) varpå jag tyvärr var tvungen att gå och jobba. Kärleksparet tog sig en sväng på stan och jag väntade väl mest på att Cissi, min fina vän sen typ hundra år tillbaks känns det som, skulle komma! Till slut gjorde hon det också, dök upp i foajén på jobbet och det var som en dröm att få se henne efter så lång tid. Hon besökte museet och lite annat medan jag jobbade klart.

Nu ska ni jag bild-kaskad-kräkas och VARENDA en har Cissi tagit! Hon har också en blogg, som handlar om hennes liv men mest fitness och träning. Sjukt inspirerande!

Juste, det gick bra på banken igår också. Hade tur och sprang rätt in i Mo som hjälpte mig att starta kontot från fösta början och han såg till att jag snabbt fick hjälp och övervakade även arbetet så att allt blev rätt den här gången. Nya kortet ska komma nästa vecka, håll tummarna för att det blir rätt nu!

 

Och nästa söndag, när Super-Systrarna har åkt (tror jag?) är det någon open mic-night nånstans som Andrew tycker att vi ska vara med på och köra nån av våra låtar (en är TYP klar eller texten men vi har inte satt den tillsammans än) och en The Doors-cover ('You're lost little girl', otroligt bra lite bortglömd låt, lyssna!). JAG VÅGAR INTE!

...jag ska nämligen visa er vad jag har införskaffat den senaste tiden, tänkte att det var dags för det nu. Jag är mogen att dela med mig.

 

Täntke förresten bjucka på lite andra bilder nu när ni förmodligen har råledsnat på mina grymiga photo booth-kreationer.

 

Jag är riktigt, riktigt kass på att fota grejer jag gör. Borde kanske bli bättre, men jag vet inte... jag är lite allergisk mot det där. Att alltid dra fram kameran så fort något spännande/spektakulärt/vackert händer. Det förstör ju magin i stunden lite, gör det inte? Så ska man vänta på att kameran startar upp och ni som har iPhone (3g-varianten) vet ju hur sega de börjar bli och ja. Jag gillar ju såklart bloggar med tusen miljarder snygga bilder, men kan aldrig låta bli att tänka på hur mycket tid och stillastående och pauser i livet som ligger bakom.

 

Nog om det, här är i alla fall lite bilder:

...att ändå styla facet och håret för att se hur det kunde bli, och såhär jävla cp-snygg har jag fan inte känt mig på år och dar! Vilken skillnad lite spray, smink och andra kläder kan göra. Nu är kameran i den här datorn helt brutalt grynig men jag kan försöka visa:

...är ju visserligen inte jättesnygga pga 1. helt ostylat hår, 2. osminkad samt 3. iklädd rejält för stor samt inte jättesnyggt skuren t-shirt men SKITSAMMA, här är bilderna på mig som blond för andra gången i livet:

...nu sitter toningen i. Bild:

...hur in i helvete mycket det svider att bleka håret! Nu är superblekningen i (köpte den hårdaste också, det liksom drar i hårbotten och knäpper) och ja, nu är det lätt försent att ändra sig som ni ser:

Gick nyss in på gamla Bilddagboken (som numera heter Dayviews av oförklarlig anledning) och har vältrat mig i nostalgi. Ni som vill kolla in mina bilder från LÄNGE sen kan göra det här (om man inte måste vara medlem? men tror inte det).

 

Herregud så mycket gamla skatter det finns där. Jag insåg plötsligt att det var så otroligt länge sen man var typ 16, 17, 18. Hur mycket som har hänt med en, och hur lite. Hur lite man visste, hur allt kändes så stort och overkligt. En annan värld. En värld precis mellan ungdom och vuxen, man vill vara fri och vuxen men vet inte riktigt hur. Frågan är när man är mest fri? Nu, när jag bestämmer över mitt eget liv, sätter mina egna gränser och regler, eller då, när mamma och pappa visserligen bestämde men man inte hade Ansvarets ok på sina axlar.

 

När är man egentligen fri?

Nu jävlar ska ni få höra vad jag har hittat på.

 

Jag ska färga håret blondt igen!

 

Såhär såg jag ut i det sist:

 

SPÄNNANDE VA? Jag är själv vldigt excited, har verkligen längtat efter en förändring och nu jävlar kör vi. Kan verka förhastat men sanningen är att jag har funderat på detta så otroligt länge. Dessutom, håll i er nu, ska jag lägga i en ultraljus toning med lite lilarosa toner (dock ska jag inte haknall-lila hår) som ska göra det hela lite mer spännande. Så alla ni som kommer i helgen samt nästa, ni har en ny Carro att se fram emot!

 

Jag har handlat kräm, pulver, en plastskål, handskar och pensel på en butik i Dalston som jag hittade av en slump, och verkligen har allt för hår"vård" (obs att jag iofs inte ska vårda det särskilt mycket snarare slakta det lite grann). AAAH jag längtar, ska köra igång om ett litet tag, håll tummarna för att det inte smälter och rinner av min skalle!

 

...och skriva om något som är oerhört viktigt och jag vill dela med mig av? Nämligen det som denna artikel tar upp.

 

Måste varna för att det här inlägget har ett ganska intimt innehåll och ja. Vet inte hur känsliga läsare jag har?

 

Skälet till att artikeln berör mig så är att jag har personlig(a) erfarenhet(er) av detta typ av... ja, vi kan väl kalla det utnyttjande och vill därför skriva ett par rader om varför jag tycker att det är fel att tafsa på någon som sover (även om det är en partner):

 

Först och främst: alla är vi unika och måste respekteras för våra olika sätt att vara. För vissa spelar det kanske ingen roll om ens partner sätter igång och "myser" medan man sover, medan andra, som jag, far illa av det och det är utifrån det perspektivet jag skriver nu.

 

För mig är sömnen en högst privat zon där jag måste få vara fri, alla mina vänner vet att jag blir galen om jag blir väckt och jag är ett riktigt monster när klockan ringer. När vi så talar om just det sexuella är det ännu värre - enligt mig är det respektlöst att beröra någon som är totalt försvarslös och omedveten om vad som händer, på ett sätt som i alla andra fall kräver ett samtycke. Dessutom på så pass känsliga områden. Vi måste skilja en kyss på kinden från ett finger i punani här. För skillnaden är enorm.

 

Jag kan bara minnas klart och tydligt att det har hänt en gång men vet med mig att det finns fler tillfällen. Tillfällen när man vaknar av att något händer, man hänger inte med men något känns fel. Så piggnar man till och finner sig i en situation där någon man har givit förtroendet att somna brevid har valt att klättra in med sina fingrar på ett ställe där man kanske inte alls är sugen på att ha fingrar just då. För man är verkligen inte alltid sugen på att ha fingrar där. För mig är det ett övergrepp och ett missbrukat förtroende. Gör man så mot någon så visar man klart och tydligt att man inte respekterar vedebörande samt sätter sina egna lustar framför dennes välmående. Befinner man sig i ett längre förhållande kanske man har kommit överens om att detta är ok, rent utav en liten krydda i vardagen måhända, men i min värld så är detta aldrig i helvete någonsin OK så länge man inte känner varandra mycket väl, och som sagt, VET att den andra personen tycker att det är lugnt.

 

Jag skulle aldrig börja dra i någons penis i sömnen, that's all I'm sayin'.

 

Vill också påpeka att detta inlägg inte alls är länkat till några som helst händelser som har utspelat sig under min Londonresa, det var mycket, mycket länge sedan. Anledningen till att jag plötsligt ville skriva om det handlade om artikeln jag länkade till ovan. Läs den!

...att vara nybadad. Alldeles varm och go är jag nu, och jag vet inte. Känner ro i kroppen.

 

BARA SÅ NI VET!

För andra gången på en vecka propsade min nacke glatt på att begränsa min rörlighet med nackspärr. Den här gången på andra sidan visserligen, man ba TACK FÖR OMVÄXLINGEN, men likförjävligt.

 

Så vad jag har gjort är att jag har handlat en massa lyxiga grejer på Lush:

men alltså jag har hittat en ny KÄRLEK i dessa:

En förpackning innehåller fyra stycken och jag antar att det inte är meningen att man ska häva i sig två åt gången, men ikväll GJORDE jag det. OK? Bra så.

 

I övrigt hade jag en bra jobbdag, hade kul! Börjar känna mig rätt ruttad där nu, särskilt som vi har nya rekryter som precis har börjat vilket innebär att jag inte längre är New Girl! Känns skönt också att ha fått lite feedback (har fått i samband med omstruktureringarna vilket ju också har inneburit att vi alla i princip fått intervjuas för att behålla jobbet, lyckades med det, yay haha) och ja. Nu kör vi på.

 

Längtar för övrigt ännu mer tills alla mina besök kommer, haha jag kommer att vara helt sprallig hela veckan! Svårt bara att försöka bestämma vad vi ska göra, men jag antar att vi kan ta det lite som det kommer. Har några "key places" som alltid är klockers men sen får vi see.

 

Nu ska jag försöka sova, tidigt pass imorgon, man ba lycka till med den här sockerchocken haha. Varför kan jag inte bara äta en nattmacka som vettigt fölk?

 

Har förresten haft lite hemlängtan på senaste. Läser alldeles för mycket bloggar med snygga stockholmsbilder, och så har jag drömt så mycket om stockholm på senaste. Tur att jag får lite besök nu så ni kan stilla min längtan ett tag.

 

Gomelinatt!

Alltså vad är mitt PROBLEM? De senaste dagarna har jag varit fruktansvärt lat. Har legat och dragit mig med datorn i sängen i typ två timmar idag fast jag borde ägna mig åt annat. Till mitt försvar håller jag på att power-kurera mig mot en vidareutveckling av förkylningen som reared it's ugly face häromdagen och tackar som frågar, det går faktiskt bra! Har aldrig tillfrisknat såhär snabbt förut. Frågan är dock om jag idag inte bara stannade kvar av ren lathet.

 

Måste passa på och nämna också, att min flatmate gjorde den mest gudomliga vitaminsmoothien som såg helt livsfarlig ut, smakade helt ok (lite som gräs med typ ingefära) men gjorde susen häromdagen när jag behövde bli frisk. Hur snällt?

 

Gällande min lathet igen: jag skyller allt på internet, haha, det finns alldeles för mycket spännande att läsa. Inser nu att jag rimligen borde ha åtminstone en länk med något matnyttigt att skicka till er för att bevisa att jag inte bara morgnat mig i två timmar men nu fick jag sån panik över detta att jag måste upp och duscha och sätta igång.

 

Tänkte försöka skriva på låttexter (det är så svååårt varför kan jag inte vara lika duktig som min bror ???) och planera in lite kul aktiviteter för alla som kommer på besök i helgen, Cissi och så kusse Anki med Freddo såklart och även bästis bror Jocke!

 

Nu: Dusch, sen mackor.