Att komma hem, typ.

Jag vet inte hur jag ska förklara vad jag var med om på Prince Charles cinema i lördags. Det här inlägget innehåller många The Room-internskämt som jag måste ha med för att få ihop det.

Det är rätt svårt att försöka förklara filmen för någon som inte har sett den. Den handlar typ om en bankman, Johnny, som är jättejättesnäll och värsta hjälten som ska gifta sig med sin flickvän Lisa som tyvärr är en jävla bitch som bedrar honom med hans bästis Mark som också är en jävla idiot, typ. Alla bara går bakom ryggen på Johnny (eller egentligen inte alla utan bara de två men eeh ja. Handlingen är i alla FALL att alla går bakom ryggen på Johnny) och ja. Det var väl det hela. Filmen är alltså skriven, regisserad, finansierad av en och samme man som även spelar huvudrollen, Tommy Wiseau och den ahr blivit kultförklarad för att den är så fruktansvärt dålig. Det går inte att säga vad som är sämst, kanske de obegripliga dialogerna, klaff-felen, sex-scenerna som innefattar ströende av rosenblad på kvinnobröst (och dessutom används TVÅ gånger i filmen) eller helt enkelt Tommys oplacerbara accent samt oförmåga att trovärdigt leverera repliker han själv har skrivit. Tanken var från början att den här filmen skulle vara seriös men ja. Ni förstår ju.

Jag vill dock inte att ni ser den här filmen ensamma. Ni ska vara minst ett par stycken, läs på innan för att vara förberedda på de värsta felen och se om ni kan hitta dem, kolla om ni hittar nåt kul dryckes-spel online ni kan köra (man ska dricka när man ser den här filmen, men om man är nykterist så behover man inte) och var beredda på att få internskämt för livet.

Nu åter till Prince Charles Cinema!

Jag ska inte säga att jag blev starstruck vid åsynen av mr Wiseau, men väldigt, väldigt uppspelt. Vi vandrade ner, ställde oss i kö och när det var vår tur att ta kort så var mitt första intryck av denna man att han

1. Kändes väldigt kort och liksom lite späd,

2. Hade otroligt mjuka händer och

3. Var precis så obegriplig som man vill att han ska vara. Han kändes närvarande men ändå inte, och det var som att han alltid var minst en galax bort när han svarade på tilltal.

När vi fotats (jag var pinsamt nog på väg att be Greg Sestero att kliva åt sidan då jag helt hade glömt att han skulle va med och trodde att han var en främling som hamnade på vår bild, men som tur var gjorde jag inte det), kunde jag inte låta bli att berömma Tommy för de mjuka händerna.

På frågan: "Wow, your hands are so soft! Do you moisturize?"

Fick jag svaret: "Nah, I'm a vampire. Hahahaha (Johnny-skratt)"

Vi tog plats i salongen. Herrarna äntrade scenen under öronbedövande jubel, vrålade "you're tearing me apart London!" och andra välkända citat. De började med att ta upp alla som klätt ut sig i röd klänning och tuxedo på scenen, och sen var det dags för Q&A som gick till så att folk som hade anmält sig i förväg fick stå i kö och ställa frågor, en och en. Jag skall försöka sammanfatta de intressantaste frågorna som fick någorlunda begripliga svar.

Första frågan var en jag verkligen hoppades att någon skulle ställa:

Q: Why does Johnny laugh at Mark's story? Does he find domestic violence amusing?

Greg: Well, this is a guy who recycles his own sex scenes, so... (allmänt jubel).

Q: My birthday's tomorrow! Any advice?

Greg: Don't drink too much.

Tommy: Be careful, you can hurt someone.

Q: Where in America are you from, Tommy?

T: Wrong question, hahahahahah!

Q: Which scene is your favourite in the movie?

T/G: Tearing me apart and I did nawt!

Q: I want to become and actor! What's your piece of advice?

G: Beware of the green screen.

T: Just be yourself!

Q: What do you think you would've done without The Room?

G: Jumped off a cliff.

T: Make another movie.

Sen var det lite snack om en The Room-pjäs i London, oklart om det hade gjorts/skulle göras/idén kläcktes för stunden. Men visst låter det lockande?

Q: When did you each lose your virginity?

G: 8 years old.

T: 17-18 and I didn't enjoy it.

Q: How's your sexlife?

T: Next question!

Och sista handlade om vem Tommy skulle välja som skådis om han fick chansen att regissera Star Wars. Jag lyckades uppfatta Brad Pitt och Bruce Lee i det allt mer högljudda surret i salongen.

Efter detta sprang Tommy lite fram och tillbaka på scenen och nynnade och betedde sig som en riktig ROCKSTAR, innan det var dags för filmen. Folk som har sett den på bio vet hur det är. Man buar åt Lisa, hejar på Johnny, skriker ut kommentarer om alla oklarheter i filmen, räkna antal kast i bollscener och så plastskedar, plastskedar, plastskedar. Det mest rörande var nog ändå att alla hyssjade samstämt när det var dags för blomsteraffär-scenen. Inget får störa den.

Jag blev tvungen att gå och kissa i början (öl rinner ju, som BEKANT, rakt igenom lilla blåsan och ja, man kanske inte direkt kissar i biostolen) och då stod grabbarna precis utanför för att kunna fortsätta fotas med folk. Just då var det dock ingen där så Tommy kom fram till mig.

"Are you enjoying the movie sweetheart?" frågade han.

"Oh yeah, it's brilliant! Best one I've ever seen. Do you know who made it?" sade jag och tyckte att jag var helt uppenbart ironisk.

"...what?" sade han och såg uppriktigt helt puzzled ut.

"Do you know who made this movie?" försökte jag, ännu mer ironiskt.

"Well... who do you think?" fick jag som märklig motfråga.

"Probably some kind of super-genius!" försökte jag då.

"...are you joking with me?" frågade Tommy och verkade inte fatta nånting.

"Um... yeah Tommy, I'm joking, I know it's you. Good job, I love it!"

"HAHAHA I'm just teasing with you!" och så Johnny-skrattade han sig bort till sin lilla hörna där andra fans hade samlats för att få ett foto.

Obegripligt samtal med en lika obegriplig man. Han är, pratar och ser ut precis som man hoppas att han ska.

Så precis innan jag skulle in i salongen igen möttes min och Gregs blickar och han nickade och log. Jag nickade, log och klev in i biomörkret och kände mig precis som Lisa.