Att komma hem, typ.

Hej, jag drömde så sjukt inatt och jag bara måste skriva av mig om den drömmen. Är det ok? Drömmar är egentligen skittrista när det inte är ens egna men jag vill åtminstone minnas denna pga sjuk fast rolig.

 

OK, så jag är på ngn slags halloweenfest som är rätt trist. Bestämmer mig för att dra och börjar säga hejdå till folk. Då ringer plötsligt telefonen och i displayen står det: Sherlock Holmes. Jag minns plötsligt att jag fått Benedict Cumberbatches telefonnummer av ngn och lagt in honom som Sherlock Holmes. Jag fattar genast att det här är ngn form av skämt men jag bestämmer mig för att spela med. Jag svarar och försöker låta som om jag nästan hade förväntat mig att han skulle ringa men inte riktigt. I andra änden säger "Sherlock" att jag ska gå mot en parkerad skåpbil på andra sidan gatan. Bakom den ser jag en butik och i fönsterrutorna kan jag se Cumberbatch klädd som Holmes och några andra filurer. Jag vänder mig om jag ser Cumberbatch igen bakom mig, sminkad som om han är skadad. "Aha, nu har jag redan avslöjat nästa del i planen", tänker jag. "De har använt Cumberbatchs tvilling för att spela skadade Sherlock så att han kan dyka upp igen oskadd". Så går jag in i butiken och Cumberbatch håller ngn form av litet föredrag. In kommer ett par skumma typer och typ knuffar omkull alla men plötsligt är vi i en trappa ner till en slags saluhall där folk står i kö för att köpa drickbara kondomer. "De fungerar inte, vi måste stoppa det här", säger någon till mig. Jag testar den drickbara kondomen och det är som äcklig saft bara. Sen sitter jag i en båt med en kompis från gymnasiet som säger att jag borde stanna på halloweenfesten och inte dra till 'det där andra gänget' för annars är jag ingen riktig kompis.

 

Sen vaknade jag.

 

Fluuummiiiiiigt.

Ååååh nu tog jag precis tag i en sak som har stört mig skitlänge; jag har betalat alldeles för mycket skatt nu de senaste månaderna och det har sugit satan. Så jag var tvungen att ringa till skatteverket här för att fixa det (jag hatar att göra sånt för jag blir alltid lite nervös när jag måste tala i formella termer, min engelska blir så himla svensk plötsligt), men nu är det iaf fixat och jag kommer få fett med cash nästa lön för då betalar de tillbaka allt. Yaay! Så nu gäller det bara att överleva månaden.

Hej hej hej,

Jag har såå inte orkat skriva på senaste. Ledsen för det. Det har varit lite upp och ner, men jag mår bra nu. Hade en fantastisk dag igår som jag ska siriva mer om sen wiiie!

 

Det är så mycket bilder och grejer som ni inte har sett så jag tänkte dela upp det månadsvis! Lägger nu upp bilderna från min FANTASTISKA december.

 

Yaaay testar bara lite.

...men det är så joooobbigt att skriva hela tiden hehe.

 

Men jag MÅSTE berätta om vårt staff party igår alltså det var helt bananas. Allt var gratis. Det var SUPERSNYGGT inrett i äkta 1920's style (temat var Great Gatsby) och allt var bara helt perfekt. Vi dansade, snackade och hade  aaaaskul. Tog inte så mkt bilder men minnet lever vidare i mitt huvud hehehe. Det fanns en chokladfontän, ett liveband spelade och de hade photo booths och såna roliga grejer. Så det var schysst. Lite trött idag men ingen större fara, drack med måtta för att undvika pinsamma och ångestfyllda minnen (eller uteblivna minnen för den delen).

 

Lite dramatiskt blev det dock på slutet: När vi stod i kön till garderoben ramlade en kille baklänges och slog i sitt huvud så illa att det började blöda en hel del. Jag sprang och hämtade en stol till honom, några som var lite sjukvårdskunniga lade om såret och jag ringde en ambulans. Det var nästan lite bisarrt för jag vet inte ens vilken gatuadress Madame Tussauds ligger på men å andra sidan behövdes ingen närmare beskrivning. Så kom ambulansen efter ett tag, jag fick visa killarna in och sen åkte de iväg med honom till sjukhuset. Så kan det gå om man inte är försiktig om sig.

 

Jag har fått reda på att jag talar i sömnen på engelska! Det sa min kompis som sov över häromdagen. Hon hade vaknat av att jag sa typ "I don't care, it doesn't matter". Konstigt.

Måste bara innan jag går vidare till att titta på polisskolan 2, sammanfatta snabbt de senaste veckorna för det har hänt mycket grejer!

 

Först var ju min lilla ädelsten, pinglan Josefin här i två nätter.

Hon kom hit, vi sov, vi vaknade, vi åt, vi piffade, vi gick till London Dungeons, vi drack öl, vi åkte och drack mer öl, vi åkte på fest, vi sov.

Vi vaknade, vi åkte tunnelbana, åt sushi, mötte upp kompis, piffade, drack drink, åkte iväg till klubb, dansade, åkte på fest, sov.

Vi vaknade, jag packade, vi åkte.

 

Sen var jag i sverige! Jul! Jag fick kramar och kärlek, åt underbar mat, gick myspromenader, busade med min bästa mamma, njöt av att vara där bara, badade bastu, och de dagarna gick så fort så fort.

 

Kom tilll London igen. Jobbade. Evin kom! Vi möttes, sa hej, åt mat, åkte till mig, sov.

Vaknade, åkte tunnelbana, tittade på saker, hittade utsiktsplats (parliament hills, så jäääla härligt), gick därifrån, åkte till St Pauls, hittade en till utsiktsplats, åkte tåg till Essex, hem till min kollega Hollie (så fin tjäj med jättegulliga päron) som bodde i typ ett SLOTT nä men nästan, drack drink, blev lite på sniskan, sov.

Vaknade, åt frukost, sköt lerduva (JAG TRÄFFADE TVÅ och evin typ tio hehe), åkte tillbaks till London, åt sushi, kollade bio, sov.

Sen skulle jag jooobbba :( då fick Evve roa sig själv. Se resten av veckan blir lite så, jag jobbade, Evve roade sig på sitt håll och sen gjorde vi saker tillsammans på kvällarna, Ibland bara mös vi, ibland festade vi lite, ibland mötte vi upp andra trevliga rävar. Men det var myyysigt.

 

Och nu e jag själv igen. Men det är ok. För ni finns ju där

 

Och jag SKA lägga upp bilder men det har varit mycket.

 

Puss o kram!

...är jag just nu. Haha kanske en knäpp lite Björn Ranelidsk liknelse men den stämmer ändå.

 

Jag har inte haft den bästa av veckor får jag väl lov att säga.

 

Först och främst var jag faktiskt svinsjuk. I tisdags kväll började det riktiga eländet. Kände i hela min lilla knorviga kropp att något var på väg att hända, halsont, trötthet, lealöshet, orkeslöshet. Tog mig hem och lade mig att vila vilket var skönt men jag kände i samma veva att det här blir en jobbig match. Lyckades somna men vaknade vid femsnåret och ba: Loo-time! Ska inte gå in på några detaljer men ni vet ju vad jag menar när jag skriver: MAAAGSJUKA!! "Hurra! Det var längesen", tänkte jag inte när jag ilsnabbt skiftade position på touuuan för att inte solka ner mig på olika sätt med diverse kroppsvätskor. Förlåt, men jag måste få skriva så. Jaja, efter ca fem timmar var den lilla fadäsen över (glömde bort hur snabbt det faktiskt går), istället väntade såklart en öööken av feber. HÖJDEN av tråkigt. Svettas, öppna fönster, ligga still i några timmar som en orm, frossa, stänga fönster, svettfrossa, dricka vatten, stappla yr, kissa, lukta pekka, och så blir jag alltid så nojjig att det inte någonsin ska gå över. Att nu har febern liksom kommit för att stanna. Nu blir jag ett av de här Kanal 5-fallen som sitter och grinar i TV och förbryllade doktorer med pannor rynkade ända upp till hårfästet som "aldrig har sett något liknande" och rubrikerna: FEBERN SOM ALDRIG GICK ÖVER och jag blir hon FEBERKVINNAN och herregud när gick jag från att vara flicka till att bli kvinna och sen kommer min kompis och försöker stjäla min cykel och SEN VAKNAR JAG FÖR ALLT var naturligtvis bara en ond feberdröm. Så. Så var det. Usch. Sen igår blev det bättre och jag handlade, kände mig djärv nog att åka till jobbet idag men på eftermiddagen blev jag helt... jag vet inte. Tror inte det var feber men jag var tvungen att åka hem.

 

Jag tror det beror på problem nr två nämligen att jag tog tag i en grej som legat och skrotat ett tag. Det innebar att jag blev tvungen att såra någon annan och det är i min värld det fruktansvärdaste som finns så ja, för ett tag där kände jag mig helt under isen. Tror det som hände på jobbet idag inte hände för att jag var sjuk utan det var nog psykiskt rotat (många av symptomen stämmer bättre med det också). Nu när allt är över känns det dock bättre.

 

Känns också toppen att jag har fått så mkt stöd hemifrån nu, älskade Josefin Facebook-chattade och Evin också och Jossan ringde och pappa skajpade så jag blev liksom först helt tömd på alla känslor, allt bara pös ut och nu har ni mina fina blåst upp mig med era starka friska lungor och fått mig att bli rund och svävande igen. Familjen och vännerna, det är allt. Vem behöver något annat egentligen?

 

Så idag har jag nästan svimmat, gråtit, haft nästan-panik, och till slut skrattat. Så många känslor. Men det är så det ska vara.

 

Nu hoppas vi att jag är bra tills imorgon annars JÄVLAR.

 

Puss!

...men först hade jag ju besök och sen var det jul och sen hade jag besök igen och nu är jag sjuk! Asså såhär sjuk har jag inte varit sen jag var liten. Hah. Nu känns det dock lite bättre så jag ska försöka promenera bort till Ealing Broadway och skaffa lite medicin och en febertermometer och lite mat. Kan ÄNTLIGEN äta igen alltså det här har varit ett helvete ska ni veta. Sen när jag e frisk ska jag berätta allt roligt jag har haft för mig.

 

Det värsta med att ha hög feber är ju alla hemska feberdrömmar man har när man väl somnar. Har drömt så mycket konstigt, otäckt!

 

Men vet ni vad som är det bästa botemedlet? Disneyfilmer och glass.