Att komma hem, typ.

...vad dyrt det är med bagageövervikt? Min housemate hjälpte precis mig att väga mina väskor och det visade sig att det totalt handlar om typ 8 kg övervikt... "inte en chans att jag kommer undan med det", tänkte jag. Och bokade 8 kg övervikt vilket landade på 760 spänn. "Är det här ett skämt", tänkte jag inte utan blev mest arg för det är en så jävla onödig kostnad men jag tänker inte rota igenom väskorna nu för att slänga mer etc. Jag betalade skiten men sur, det är jag! Fast det är soft att ha det ur världen.

 

Nu har jag sagt hejdå till min lilla Amy också. Vi gick inte till Nando's pga för mycket folk men vi köpte sallad och satte oss i en park och pratade och sade hejdå. Sjukt sorgligt. Det var iallafall sista farvälet, eller ok, det blir väl till mina housemates men de har jag inte träffat lika mycket (ironiskt nog). Så, ja. Det känns sjukt tomt nu. Sorgligt. Jobbigt. Hoppas inte de glömmer mig. Om de glömmer mig ska jag fan hälla en liter kräftspad i deras brevlådor.

 

De här dagarna har det varit så svårt att vara vanliga, glada Carro, den som jag vill att folk ska minnas. Många har påpekat hur trött jag ser ut. Det blir väl så antar jag. Stress och sorg gör en matt. Det är ju ett kapitel i mitt liv som avslutas, och jag har så extremt svårt med separationsångest. Men som sagt, hoppas folk ändå kan minnas mig för den jag är. Det borde de väl kunna. Annars är de väl lite tröga kanske.

 

Jaja nog snackat, nu ska jag kolla Harry Potter och äta räkmacka. Puss!

Heeej!

 

JÄVLAR vad tröttsamt och trökigt det är att packa. Jag säger då det. Det värsta jag vet förutom näsblod. Men nu ere klart och jag ba ÄLSKAR att det är klart. Visst visst, det värsta är inte över än, de ska ju släpas till flygplatsen och sen ska de vägas och sen är de med all säkerhet för tunga så att jag får försöka flörta mig till gratis övervikt (vilket jag är sjukt dålig på, har misslyckats tre gånger redan), och säkert kommer de försvinna och råka hamna i typ Abu Dhabi men men. Nu ska jag inte tänka så utan klappa mig själv på axeln för att allt åtminstone är packat.

 

Igår efter en rätt normal sista arbetsdag blev det Leaving Drinks 1.2 och alla fina kom. Det blev en sjukt bra kväll. Vi blev fulla på The Met Bar och drog vidare till en kompis på efterfest och hade sjukt roligt. Jag var iofs lite matt efter alla adjö och för varje adjö alla tillhörande tårar, men vid slutet av kvällen kunde jag faktiskt inte gråta mer. Det var stört omöjligt.

 

Imorse vaknade jag och Hollie hos vår kompis och bestämde oss för att åka in till city och käka frukost. Vi gick till ett ställe som var rätt dyrt men riktigt bra. Ibland får man. Sen sa vi hejdå med och då kunde jag gråta igen. Snart ska jag åka in och äta en sista middag med fröken Wicks. Vi ska på Nando's och käka och säkert blir det lite frozen yoghurt på det också. Det blir fint.

 

Ja, vad kan jag säga mer? Är lite tom, lite lagom stressad och lite sorgsen men också mycket, mycket glad för jag tänker på alla där hemma, min underbara, härliga, stora familj och mina coola, snälla, trofasta vänner och längtar så. Och snart är jag hos dem igen. Det känns bra. Och sen ska jag plugga och skapa möjligheter för mig själv och fan vad det ska bli roligt.

 

Jaja, vi säger väl så så länge!

Usch, nu känns det tungt alltså. Inte pga att det var så få som kom i lördags, det känns ok nu, folk har bett om ursäkt och jag har väl insett att jag är lite överkänslig för saker just nu också. Det är väl inte hela världen egentligen. Just nu är det separationsångest som bor i mitt bröst. Fyfan för att behöva säga hejdå till folk. Fyfan för att behöva lämna. Jag får helt enkelt tänka på min fina familj och mina vänner i Sverige som jag ju faktiskt längtar efter så att jag nästan går sönder.

 

Idag är sista dagen på jobbet också, så det är väl det som spökar lite. Jag trodde jag skulle känna mig lite glad över det men det gör jag inte, haha. Det känns bara konstigt.

 

Jaja. Nu är det bara att fokusera och köra. Försöka ha så kul som möjligt. Tänk på mig om ni läser <3

Jag är så besviken på allt just nu. Jag hade planerat min hejdå-fest i veckor, ändå beslutar alla sig för att bli så stupfulla på ravet vi hade i fredags att de inte ens orkar dyka upp. Några få fina rackare kom igår, men inte ens i närheten av den mängd jag hade bjudit in. Vafan liksom. Även om du är bakis kan du väl komma och säga hej, det är inte som att jag kommer att vara här om en vecka och vi kan göra om det. Jävla skitstil.

Råkade tvätta mina lakan med sköljmedel >.<

 

MEN är ändå glaad för nu har jag ringt alla jävla internet- och elleverantörer och det verkar som att jag ska få kunna komma ifrån den här staden utan problem. Återstår endast att gå tillbaka till banken igen för jag glömde inkludera mitt lägenhetsnummer när jag bytte adress (suuuuck) men det var så jävla smidigt att byta första gången så det är nog inga problem. Sen ska jag fira med en islatte och kanske att jag dundrar in till STAN och gör något sen? Är rätt pigg, har sovit mer än tolv timmar inatt. Jaja. Hare!

Hallå, vill ni veta en skum grej (mamma du kommer älska det här)?

 

Jag fick reda på det när jag var på efterfesten hos min kompis i fredags. Hon har en liten uteplats på bakgården, som är täckt av väldigt högt gräs. Vi hade ställt oss på stenplattorna närmast huset för att ta en nypa luft när jag plötsligt fick lust att gå barfota i gräset. "Gör det då", sa då min kompis Sam och jag ba "men gud nej jag kommer ju typ få tusen fästingar och huggormsbett!" och Sam ba "vad menar du? Här finns det ju inga fästingar", och lade sig raklång i gräset för att demonstrera. Det finns alltså inga fästingar i London, och det är tydligen otroligt sällsynt i resten av England med.

 

Hur sjukt är det att man kan ha så olika inbyggda rädslor baserat på var man kommer ifrån? Jag vet inte hur det är med er men så fort jag ser högt gräs känner jag hur det killar och kliar på hela benen av alla imaginära insekter som i min fantasi härjar där. När en engelsman ser samma höga gräs kan hen bara lägga sig där utan problem.

 

Jaja. Det var nåt mer kul jag skulle skriva? Vafan var det nu då. Jo just det! Visste ni att en av tunnelbanelinjerna här kör helt utan förare? De har typ en liten kontrollpanel under en lucka längst fram som någon bemannar IBLAND (men väldigt sällan) men annars är det alltså fritt fram att sitta längst fram och leka tunnelbaneförare. Jag skämde ut mina vänner totalt häromdagen när de talade om detta för mig och jag blev tvungen att "köra tåget". Sjukt ändå.

 

Jaja det var väl allt för nu. Kör en lugn hemmakväll ikväll, ska packa saker jag alldeles säkert vill ha med mig men inte kommer behöva förrän jag är hjemma. Men först: Orange is the new black.

 

HERRÅ

Tjena!

 

Var ett tag sen.

 

Jag mår bra! Konstig period detta, när en är i slutfasen på ett äventyr, eller vad en ska kalla det. En era i livet kanske. Hektiskt, för att en vill hinna träffa alla och umGÅS så mkt som möjligt innan en drar. Kul att träffa alla och umgås, men också sorgligt. Jag får små ledsenattacker lite då och då, när jag precis har skiljts av från vännerna innan hemgång efter en utekväll och så.

 

Minnesbild från förra fredagen: kl är 03:30 och jag står på Shaftesbury Avenue skrikandes "FUCKING AMERICANS" åt ett gäng jänkare som precis snott taxin från mig och min kompis som sitter brevid på trottoaren och mår illa pga lite väl slirig. Vi hade precis haft leaving party för henne och varit på O'Neills där vi tog typ tusen tequilashots, och ägnat senaste timmen nere på toan som hon vägrade lämna. Jag fick till slut dra upp henne och släpa henne till nattbussen då ingen annan taxi än den amerikanerna snodde ville stanna för oss. Vi kom hem till henne hela och hållna iallafall.

 

Vet inte vad jag ville säga med det men det var en kul kväll.

 

Har jag gjort något annat kul? Jo idag efter jobbet gick jag och Amy och såg Hundraåringen! Satan vad bra den var! Amy älskade den. Sen har jag haft mysdag och klättrat upp på o2-arena med Hollie, följt av middag där Sam hängde på som slutade med utekväll med efterfest hos Sam och hennes killä. Dansat på trottoaren i Oxford Circus kl 12 på natten då ett band av oklar anledning satt sig ner för att spela där. Annars mest bara pubat med vänner från jobbet.

 

Rörigt inlägg, soz, men det blir så klurigt när en har mycket att berätta men inte orkar skriva långt. Vill ni veta mer får ni fråga!