Att komma hem, typ.

Hallå, vill ni veta en skum grej (mamma du kommer älska det här)?

 

Jag fick reda på det när jag var på efterfesten hos min kompis i fredags. Hon har en liten uteplats på bakgården, som är täckt av väldigt högt gräs. Vi hade ställt oss på stenplattorna närmast huset för att ta en nypa luft när jag plötsligt fick lust att gå barfota i gräset. "Gör det då", sa då min kompis Sam och jag ba "men gud nej jag kommer ju typ få tusen fästingar och huggormsbett!" och Sam ba "vad menar du? Här finns det ju inga fästingar", och lade sig raklång i gräset för att demonstrera. Det finns alltså inga fästingar i London, och det är tydligen otroligt sällsynt i resten av England med.

 

Hur sjukt är det att man kan ha så olika inbyggda rädslor baserat på var man kommer ifrån? Jag vet inte hur det är med er men så fort jag ser högt gräs känner jag hur det killar och kliar på hela benen av alla imaginära insekter som i min fantasi härjar där. När en engelsman ser samma höga gräs kan hen bara lägga sig där utan problem.

 

Jaja. Det var nåt mer kul jag skulle skriva? Vafan var det nu då. Jo just det! Visste ni att en av tunnelbanelinjerna här kör helt utan förare? De har typ en liten kontrollpanel under en lucka längst fram som någon bemannar IBLAND (men väldigt sällan) men annars är det alltså fritt fram att sitta längst fram och leka tunnelbaneförare. Jag skämde ut mina vänner totalt häromdagen när de talade om detta för mig och jag blev tvungen att "köra tåget". Sjukt ändå.

 

Jaja det var väl allt för nu. Kör en lugn hemmakväll ikväll, ska packa saker jag alldeles säkert vill ha med mig men inte kommer behöva förrän jag är hjemma. Men först: Orange is the new black.

 

HERRÅ