Att komma hem, typ.

...vad dyrt det är med bagageövervikt? Min housemate hjälpte precis mig att väga mina väskor och det visade sig att det totalt handlar om typ 8 kg övervikt... "inte en chans att jag kommer undan med det", tänkte jag. Och bokade 8 kg övervikt vilket landade på 760 spänn. "Är det här ett skämt", tänkte jag inte utan blev mest arg för det är en så jävla onödig kostnad men jag tänker inte rota igenom väskorna nu för att slänga mer etc. Jag betalade skiten men sur, det är jag! Fast det är soft att ha det ur världen.

 

Nu har jag sagt hejdå till min lilla Amy också. Vi gick inte till Nando's pga för mycket folk men vi köpte sallad och satte oss i en park och pratade och sade hejdå. Sjukt sorgligt. Det var iallafall sista farvälet, eller ok, det blir väl till mina housemates men de har jag inte träffat lika mycket (ironiskt nog). Så, ja. Det känns sjukt tomt nu. Sorgligt. Jobbigt. Hoppas inte de glömmer mig. Om de glömmer mig ska jag fan hälla en liter kräftspad i deras brevlådor.

 

De här dagarna har det varit så svårt att vara vanliga, glada Carro, den som jag vill att folk ska minnas. Många har påpekat hur trött jag ser ut. Det blir väl så antar jag. Stress och sorg gör en matt. Det är ju ett kapitel i mitt liv som avslutas, och jag har så extremt svårt med separationsångest. Men som sagt, hoppas folk ändå kan minnas mig för den jag är. Det borde de väl kunna. Annars är de väl lite tröga kanske.

 

Jaja nog snackat, nu ska jag kolla Harry Potter och äta räkmacka. Puss!