Att komma hem, typ.

Heeej!

 

JÄVLAR vad tröttsamt och trökigt det är att packa. Jag säger då det. Det värsta jag vet förutom näsblod. Men nu ere klart och jag ba ÄLSKAR att det är klart. Visst visst, det värsta är inte över än, de ska ju släpas till flygplatsen och sen ska de vägas och sen är de med all säkerhet för tunga så att jag får försöka flörta mig till gratis övervikt (vilket jag är sjukt dålig på, har misslyckats tre gånger redan), och säkert kommer de försvinna och råka hamna i typ Abu Dhabi men men. Nu ska jag inte tänka så utan klappa mig själv på axeln för att allt åtminstone är packat.

 

Igår efter en rätt normal sista arbetsdag blev det Leaving Drinks 1.2 och alla fina kom. Det blev en sjukt bra kväll. Vi blev fulla på The Met Bar och drog vidare till en kompis på efterfest och hade sjukt roligt. Jag var iofs lite matt efter alla adjö och för varje adjö alla tillhörande tårar, men vid slutet av kvällen kunde jag faktiskt inte gråta mer. Det var stört omöjligt.

 

Imorse vaknade jag och Hollie hos vår kompis och bestämde oss för att åka in till city och käka frukost. Vi gick till ett ställe som var rätt dyrt men riktigt bra. Ibland får man. Sen sa vi hejdå med och då kunde jag gråta igen. Snart ska jag åka in och äta en sista middag med fröken Wicks. Vi ska på Nando's och käka och säkert blir det lite frozen yoghurt på det också. Det blir fint.

 

Ja, vad kan jag säga mer? Är lite tom, lite lagom stressad och lite sorgsen men också mycket, mycket glad för jag tänker på alla där hemma, min underbara, härliga, stora familj och mina coola, snälla, trofasta vänner och längtar så. Och snart är jag hos dem igen. Det känns bra. Och sen ska jag plugga och skapa möjligheter för mig själv och fan vad det ska bli roligt.

 

Jaja, vi säger väl så så länge!