Att komma hem, typ.

Ni vet den där känslan när man tittar på gamla bilder och får ett slags sting i hjärtat, en plötslig insikt om att man utvecklats och distanserat sig från människan på bilden? Det känns så konstigt när det händer mig med bilder här ifrån London. Jag har inte alls varit här länge, känner mig så trygg i min person här att jag knappt fattar att jag har förändrats alls, ändå har jag det. Jag vet inte hur jag ska känna inför det. Men så är det. Flim flum. Åh Jossan ringde förresten mig igår! Först skypeade jag med min fina Veronika (från Slovakien, världens goaste finaste människa), sen min varma goa mysiga fina mamma och sen ringde Jossan! Vilken lycka va? Mycket kärlek. Gillar det.

 

Men det är konstigt det där med att förändras. När händer det egentligen? När blir en bild så pass gammal att den representerar någon man inte helt och hållet är längre? Kanske kan det hänga ihop med årstiderna, jag vet inte. Hur funkar det isf i länder utan årstider typ Singapore? Haha jag minns en gång när jag mellanlandade i Singapore och inte visste att både staden och landet hette så. Så jag ba "OK, jag är i Singapore. Men vilket land är jag i?" så det var lite korkat kanske. Fick reda på det till slut.

 

OK nu ärre flumskola här så jag ska sova godnatt!