Att komma hem, typ.

Jag har längtat efter ikväll i typ fyra månader. Det är äntligen dags för Adam Ant-konserten! Det kommer att bli så sjukt episkt. Jag ska liksom stå och dansa till Jolly Roger och Apollo 9 och sjunga med till Prince Charming och han kommer stå på scen. Gött! Jag och Andrew ska gå och det är snart dags för mig att göra mig i ordning.

 

Men innan dess ska jag äta spaghetti, titta på mina resväskor med djup ångest (jag hatar att packa, men vem gör inte det egentligen, det är som när folk säger att de är dåliga på att komma ihåg namn, ingen är väl bra på det?) och blogga och sådär.

 

Festen i torsdags då, hur var det? Jag hade en underbar kväll. Blev lite för full kanske, lite suddigt där efter tolvsnåret, men ingen skada skedd. De allra flesta kom, många rätt sent dock, så ganska länge var vi bara sex pers i ett jättestort bås, haha, men sen droppade folk in efter jobbet och till slut fyllde vi hela. Det var underbart, jag blev såklart sentimental och så men det har jag å andra sidan varit hela veckan. Ska lägga upp alla "snygga" bilder nån dag. Any day now.

 

Igår var min sista jobbdag. Det känns som att det finns ganska stort hopp för mig att komma tillbaka i höst vilket känns positivt. Jag har fått många fina ord uppifrån vilket gör mig glad. Naturligtvis var jag tvungen att gråta lite, det blev många hejdå och jag HATAR att säga hejdå (återigen en sån där självklar grej som alla egentligen hatar, har aldrig träffat en människa som ba "jag älskar att säga hejdå") men jag hade ett kul shift med Nick, vi sjöng och skrattade och jag gjorde lite hyss. Sen åkte vi hem till honom, drack öl, pratade och tittade på 28 days later. Har inte sett den på åratal.

 

Nej nu ska jag kolla till spaghettin, ha lite mer ångest inför packningen och sådär. Ha det fint! SHIT bara två dagar kvar nu sen kommer jag!