Her-re-gud.
Så naivt av mig att tro att planet bara skulle bli 50 minuter sent och att allt sedan skulle gå som på räls.
Icke!
Cirka en och en halv timme sent landade planet och jag var såklart trött som ett as och rätt nervös. Gick mot baggageutlämningen, det var såklart sjukt långt, och väl där ba väntade vi. Och väntade. Och väntade. Efter vad som kan ha varit en timme men kändes som sju svåra år, gick vi kollektivt till British Airlines bagageutlämningskundservicelucka och fick veta att ngt blivit fel och att man kunde fylla i ett formulär och få sin väska imorgon istället. Men jag ville inte ha min väska imorgon, jag ville ta med min väska nu så att jag kunde göra mig iordning när jag kom fram. Så blev jag lite ledsen för det men tog ett formulär och började fylla i. Precis då ropar de i högtalarna att bagaget kommer inom en halvtimme, och mycket riktigt, en halvtimme senare är jag på väg ut genom tullen. So far, so good.
Såhär såg jag ut när jag väntade på väskan.
Sen då? Jo, tågen hade ju naturligtvis slutat gå för länge sedan för klockan var vid det här laget halv två på natten. Taxikön var lång som fan varpå jag började leta upp var bussarna gick. Jag fattade ingenting, väskan var tung och klockan mycket, men till slut såg jag en kille som verkade ha koll, och mycket riktigt. Vi hittade hållplatsen och noterade att bussen skulle gå kl två.
Det visade sig att han var fransman och bosatt i London pga jobb. Jag frågade honom varför han inte hade några väskor med sig och då berättade den stackars saten att han hade varit ute på krogen, satt sig på en tunnelbana och sedan somnat och vaknat på Heathrow. Jag skrattade åt honom så pass länge att han blev lite förolämpad. Sen kom bussen och vi gick på.
Herregud, vilken tid det tar att åka buss i London! Det kändes som att vi åkte till världens ände, men det var kul att få se lite hur det kan se ut en bit från city. Nu har jag inte riktigt någon aning om var vi åkte någonstans men ändå. Det var fint. Jag ville bo cirka överallt. Fransmannen höll sig dock negativ, han berättade att han är sådan som person men jag tror att han bara var sur för att han hade råkat åka fel så himla långt.
Bussen stannade vid Trafalgar Square. Vi klev av och jag hittade en buss som gick till Camden, hallefuckinglujah. Självklart var den smockfull för vid den här tiden skulle ju alla nattsuddarna hem. Men det var ingen som kräktes på väskan och det var ju tur. Jag lyckades kliva av vid rätt station och kunde ÄNTLIGEN gå mot hostlet. Klockan var runt halv fem.
Väl framme var det en supergullig Aussie-kille som hjälpte mig med väskan upp för trappan vilket var skönt iom att jag var helt slut, hade ju varit vaken i nästan ett dygn. DOCK, det bästa av allt var att i receptionen satt världens skönaste snubbe, när jag berättade att jag var från Sverige sken han upp och ba "Really? They say I look a lot like Magnus Uggla! He's like my long lost father", och det stämde faktiskt, dels hade han det mörka krullet men ansiktsdragen var fan-i-mig slående. Vi skrattade åt det en stund och han hjälpte mig att boka upp mig till nyår så nu är det klart också.
Nu är jag här, har precis vaknat och har egentligen bara hunnit skriva detta. Ska alldeles strax läsa på lite om jobbet imorgon, gå och käka något och sen försöka få tag i ett kontantkort.
På återhörande!
