Att komma hem, typ.

...det är så nära nu. Dan före dan före dopparedan!

 

Blir bara så sur på en grej, vill inte riktigt skriva ut exakt vad det är men det handlar om ett papper som jag har väntat på underskrift på i snart två veckor. Ganska viktigt dessutom, har påmint ett flertal gånger men inget händer. Börjar snart känna mig som en sånhär frustrerad kärring som ringer in till stackars växelpersonal och skäller haha, nä fy så skulle jag aldrig göra. Men det är så drygt för jag tror att jag skulle vara så mycket gladare och lugnare om allt bara var klart.