Att komma hem, typ.

...och på Arlanda känner man sig alltid liten.

 

Det är en väldigt speciell känsla att stå och kika på stora tavlan med alla avgångar, Det står Kairo och Helsingfors och Frankfurt och London och allt känns så nära men ändå så långt bort.

 

Jag blev så jävla nervös idag när jag skulle gå från jobbet till Arlanda Express (tack för en smidig, felfri resa!) och såg att det börjde snöa utav bara satan. PLanet är lite försenat, 50 minuter hittills men vad gör det när man har dator och korsordstidningar till hands? Dessutom, vad gör 50 minuter när man ska åka på obestämd tid.

 

Bagaget vägde bara två kilo för mycket, fick betala övervikt men är ändå glad eftersom att jag trodde att det skulle väga typ två tusen. Dessutom var lilla pappsen snäll och betalade det. Nu sitter jag i alla fall här och känner mig som en riktigt globetrotter med min laptop. Tänker mig att alla som sitter här runt omkring tror att jag jobbar eller skriver på en roman eller nåt, så bloggar jag bara :pPpPpPPpPpPp

 

Såhär ser jag ut när jag sitter med min öl (har en smörgås också men den var inte så himla tjusig):