Att komma hem, typ.

Hhhej

 

Kära dagbok.

 

Idag var en helt ok day. Jag jobbade på den minst bra positionen vilken är utomhus; det är när du styr upp alla köer samt jobbar vid hissen och river biljetter och skickar upp folk till där allt roligt börjar. Det är rätt drygt, speciellt när du jobbar i köerna och det är mycket folk och du måste försvara varför folk måste köa i en och en halv timme även om de redan har köpt biljetter. Folk håller dig ytterst ansvarig, och samtidigt som du förklarar dig hes dyker tiotals nya sällskap upp och ställer sig i en klunga för att vänta på samma förklaring. Det är rätt utmattande! Men det är det jobbet innebär och ibland kommer det gulliga gäster som gör det värt slitet. Nyckeln är att ha distans till det och hålla en lättsam ton, hålla med gästen om att det är jobbigt och vända kötiden till något positivt; "det är ju soligt ute ändå", eller "nu kan du ju öva på dina fotoposer". Men det mest värda är ju såklart alla fina kollegor som man kan tala ut hos på rasten när det blivit för mycket, eller över en öl efter jobbet för den delen.

 

Igår hade jag de gulligaste gästerna någonsin. De kom in med årskort, och hade två barnvagnar med sig som de var tvugna att lämna i entrén. När några av de vuxna i sällskapet var upptagna med det passade jag på att prata lite med ungarna i sällskapet då det var superlugnt, och de var så roliga. Ca 7-10 år gamla. Vi snackade om lite allt möjligt och kom såklart in på One Direction till slut; tjejerna var sålda på dem. Jag frågade dem alla vilka deras favoriter i gruppen var, fick skilda svar och berättade att min favvo är Harry Styles. Då säger en av tjejerna, högt och tydligt: "Visste du att Harry Styles har fyra bröstvårtor?" Jag brast ut i ett sånt gapskratt att en av mammorna fick be mig repetera vad hon sade, vilket jag gjorde och hon började skratta hon med. Så oväntad info från ett så ungt fan. De kom tillbaka för att säga hejdå innan de gick och de gjorde min dag.

 

Jag känner att jag blivit en slags medlare på jobbet. Jag har lärt känna folk från många olika avdelningar och får höra ganska mycket skvaller, även om de jag tycker om vilket alltid är jobbigt. Det blir ofta så att jag får förklara och försvara och utreda små missförstånd vilket känns så onödigt. Varför kan folk inte bara förstå varandra?

 

Ja ja. Jag kanske ska lägga upp lite bilder? Ja, så gör vi. Nästa inlägg blir det bilder i! Nu var det slutgnällt.