Helt golvad
HHHHhhHhhHeeeIIiiIIi
SHIT. Jag såg precis "Återträffen", Anna Odells film där hon tolkar hur det kunde ha gått om hon blivit inbjuden och kommit till återträffen med sin klass tjugo år efter nian. Otrolig film. Jag tycker att hon är fenomenal. Hon har en förmåga att virvla upp starka känslor trots sitt cool vilket är fascinerande. Hon fick mig att tänka på min egen skoltid. Hur enkelt det var men ändå så jävla svårt, och så känslan av att alla andra hade det så lätt, att en var den enda som led. Osäkerheten! Den styrde allt en gjorde och sa. Jag är helt mör nu, men den var skitbra. Kan verkligen rekommendera. Jag vill lära känna Anna Odell, vill veta allt om henne nu!
Jaja. Nu ska jag nog sova strax, är så galet trött. Den här helgen blev vi invaderade av galna små One Direction-fans som iofs var jättesöta men många och deras föräldrar var sura. Alltså: Långa köer, alla asförbannade på oss såklart. Sen var jag asförbannad igår också av olika anledningar men precis när jag låg och inte kunde sova pga det så ringde min bästa bästa bästa vän, min själsfrände och följeslagare, min vapendragare och kroppsdel, min grädde och mitt mos, min älskade fina underbara lilla JoseFIN och gjorde mig 100% glad igen. Som om jag var en simsgubbe som plötsligt fick sitt "humör"-behov helt tillfredsställt. Sjukt med vänner som kan göra så. Det är som magi. Mycket bra.
Sen var jag på Rollerdisco i fredags! Det är när man är på typ en klubb och har rullskridskor på sig hela tiden. Man rullar runt på "dansgolvet", man rullar till sitt bord, rullar till rökrutan och rullar till baren. Rullar överallt! Det var svinkul. Jag ramlade en gång bara men det var för att Amy drog i mig. Tokiga hon. Jaja! Nog om det. Gud vad jag längtar till Sverige nu. Jämt jämt jämt.
PUSS
Kommentarer
Trackback
