Att komma hem, typ.

...hur underbar Marabouchoklad är. Det är guds gåva till människan. Jag har sån våldsam söndagsångest idag, det är verkligen inte kul, men det känns fan lite, lite, lite bättre efter att ha ätit bara en bit.

 

Gud vad jag SLUNGAS mellan olika känslor nu. Stress, glädje, stress igen, mer stress, glädje, separationsångest, glädje, glädje, glädje, ledsamhet, det är som en storm inuti mig nu. Men just idag är det bara söndagsångestigt. Ni vet hur det är va? Det känns som att en grå dimma seglar runt i din kropp, ditt hjärta suckar och du blir lite, lite tyngre. Inget känns kul. Är inte ens pepp på semester. Jag var i Brighton idag och det var roligt, tyckte mycket om Brighton, men inte ens havet kunde blåsa bort den där dimman.

 

Jag vill bara grina. Meeeeen jag måste vara stark. Har lovat mig själv hela veckan att jag ska städa i helgen och som ni säkert förstår är det det SISTA jag vill (det enda jag vill är att äta Marabou, kolla Orange is the new Black och gråta) men det är det enda jag måste idag, sen kan jag göra vad jag vill. Jag klarar det.

 

Är iaf glad för har pratat med mina housemates nu, de är så glada för min skull och har redan börjat planera för vem som ska ta över mitt rum (kanske borde ta illa upp för det, hah) och gulle Ricardo har sagt att han ska sätta sig ner i veckan och hjälpa mig med allt jag behöver ta tag i rent praktiskt, ringa bank osv. Han har tröstat mig och sagt att det inte är så jobbigt som man kan tro att flytta över alla räkningar och grejer på någon annan. Fina han.

 

Skönt det var att skriva av sig. Hoppas jag inte drar ner någon annan i träsket nu, om någon mot förmodan har en toppensöndag vilket jag hoppas att alla har såklart.