Att komma hem, typ.

Vilken helg det har varit! Det skulle bli min duktiga plugghelg men förvandlades till min härliga myshelg med panikplugg på slutet (oroa er inte, fick det mesta gjort).

 

I fredags sprang jag från jobb nummer ett till jobb nummer två, sen till 18-årskalas för min älskade Siri. Så himla kul, vi var på teatern som vi nästan alltid är när det är kalas för någon i familjen Larsdotter/Bergsten/Boustedt. Vi drack vin, pratade om allt och inget, sen drog jag, the lady of the evening och hennes syssling och sysslings pojkvän ut på Siris första krogrunda! Gick helt OK tycker jag nog. Medusa, sen skeppsbar. Siri verkade glad och sen åkte vi taxi hem och ja, det är väl lite suddigt där.

 

Morgonen efter sjöng vi för Siri på morgonen och åt tårta och mös. Sen drog jag o Andrea iväg till Spårvägsmuseet för att se på när Matti (pappan till Zacke som alltså är Andreas son för er som läser och inte vet) spelade läskiga räven i Klas Klättermus. På vägen dit upplevde jag ett möte jag aldrig kommer att glömma. En farbror gick på tvåans buss och hade en fantastiskt söt liten hund som han bar i sin famn. Han satte sig alldeles invid oss och det kom sig att vi började prata, jag och farbrorn (Andrea hade ingen röst). Jag frågade vad hunden hette, och den hette Bonnie, berättade farbrorn, och lade sedan stolt till att hans kusin hade döpt en hund i en av sina filmer till Bonnie efter hans hund. Hans kusin hette Lasse Hallström. Det var ju skoj, tyckte jag, och vi pratade en stund om det, men sedan frågade jag farbrorn vad han gör och har gjort i sitt liv. Han berättade att han nu var pensioner sedan länge men en gång i tiden hade arbetat på Saab och bott i Nyköping många år i tjänsten, och att det var där hans barn hade vuxit upp. Han berättade även att han tyvärr förlorade mamman till barnen i en sjukdom alldeles för tidigt, och sedan hade träffat en ny kvinna som, hemskt nog, också hade gått bort. I cancer, för bara fyra månader sedan. Jag såg att hans ögon blev lite vattniga när han berättade om detta och tog hans hand. Han tog min. Han hade varit vid graven idag, berättade han. Då blev hon nog glad, var hon än är, sade jag. Ja, sade han. Tänk att du ändå hittat kärleken två gånger, jag har knappt hittat den en, sa jag. Han skrattade till. Det rann lite tårar. Sen skulle han av och vi önskade varandra lycka till och han vinkade och log när bussen körde iväg.

 

Det var något i det där mötet som berörde mig så. Hans närhet till sina känslor, hans speciella personlighet. Han hade ett behagligt lugn kring sig och en så otrolig vänlighet. Det känns som om han har spritt så mycket glädje genom åren och jag hoppas att han har fått tillbaka. Jag kommer aldrig att glömma honom. Hoppas att han har det bra.

 

Nå väl. Efter spårvägsmuseet åkte jag, Andrea och Zacke hem till min mamma, och vi plockade upp Daniella på vägen. Skälet till att vi lånade mammas hus var att Siri (Andreas dotter, alltså) skulle ha 18-årsfest för sina kompisar hemma hos dem och, ja, ville ha föräldrafritt helt enkelt. Så vi lagade carbonara, kollade på Frozen och sen slappade vi lite innan vi var tvugna att gå och sova.

 

Idag hängde vi kvar nästan hela dagen och bara drack té, pratade om allt möjligt och dansade. Sen kom jag hem vid fem och var tvungen att sätta igång med plugget; jag har chans att få högsta betyg på första kursen om jag kompletterar min hemtenta och det tog lite längre tid än vad jag trodde. För några timmar sen fick jag ett helt sinnessjukt näsblod som vägrade sluta. Tog det som ett tecken och avrundade och nu ska jag sova för jag kommer typ ramla ihop i en liten hög när som helst.