Att komma hem, typ.

Hej

 

Nu har jag varit hemma i Sverige en månad. Det är bra och fint, men har varit lite turbulent. Mycket har hänt. Har haft lite ångest och depp (men vunnit den dragkampen tack vare gull-attack från kompisar), har haft mysiga fina stunder med vänner, har lyckats skaffa jobb och idag flyttar jag tillbaka till lyan.

 

Det känns rätt naturligt att vara här i Stockholm, men det är först nu när vardags-lunket verkligen sätter in som de största skillnaderna verkligen märks, och en riktigt negativ grej kom jag på idag: Det finns inga bra supperbilliga lunchställen i stockholm där du kan äta något litet och superlätt. Sjukt störigt! Jag saknar Pret! Jag saknar Boots! Hell, jag saknar t.o.m Marks and frickin' Spencers, där man kan köpa typ en lätt liten sallad för 20-25 spänn. Här får man typ glida in på Konsum för en trött, vissen variant för nästan det tredubbla. Näe, Londoneserna kan det här med bra snabbmatskedjor. Ska dra HELA LISTAN för er någon dag. Jag får typ skapa ett litet motmantra som typ "Ren luft, ren luft, ren luft".

 

Ja. Det var väl det. Men jag lever, och är såklart glad att vara tillbaks. Det är kul att plugga (också kul när det inte är kul och man får klaga på att det är tråkigt att plugga) och såklart underbart att ha familjen nära.