Lond-sakn!
Fick ett så sjukt behov att skriva av mig. Jag började sakna London så mycket att jag nästan inte kunde andas. Det blir så ibland, det kan framkallas av en bild, ett plötsligt minne, en låt. Minnena bara träffar en som ett spjut och sen måste en bildgoogla London och kanske höra av sig till någon gammal vän och kolla läget.
Skumt bara för jag var ju där för inte mindre än 2-3 veckor sen, och hann avverka de allra flesta älskade, saknade.
Grejen är ju den att allt är ju bra nu. Jag är så glad att vara nära min familj, mina gamla vänner, min fina killä som jag gått och skaffat mig i somras. Jag gör praktik där jag trivs löjligt bra, att försöka skaffa något lika bra jobb i London skulle vara som att försöka springa ett maraton i orkan-motvind.
Så ja jag får nog nöja mig nu tror jag. Försöka vårda minnena, plocka fram dem lite oftare så det inte smäller så högt när de väl dyker fram.
Men vi kan ju iallafall konstatera att jag trivs rätt bra med livet nu så det är soft.
häj
Kommentarer
Trackback
