Att komma hem, typ.

PMS

 

Praktik.

 

Idag har jag fått lära mig att göra budgetar på praktiken. Det var lite lättare än jag trodde men det kommer jag säkert få äta upp att jag just skrev.

 

Imorgon ska jag hålla två möten och det känns asnervöst, för jag är totalt styrd av Jante och Murphy och tänker att jag är sämst och att allt kommer gå åt helvete och att jag gjort typ allt fel. Men om jag ligger sömnlös där runt 23-snåret tänker jag göra som pappa alltid gör när han grubblar för mycket på saker: Koka ner oron till små små beståndsdelar och sjunga dessa till "Ja må hen leva"-melodin. Typ såhär:

 

Melodi: Ja må hen leva

"Allt kommer gå åt helvete

Allt kommer gå åt helvete

Allt kommer gå åt helvete på mötena imorrn!

Jag kommer få sparken från praktiken

Jag kommer få sparken från praktiken

Jag kommer få sparken från praktiken och sedan aldrig få nåt joooooobb!"

 

På riktigt ett av de bästa tips jag någonsin fått. Det blir ju så fånigt att man till slut måste skratta åt oron.

 

Ja, och så PMS också. Lite annorlunda den här gången. Den har hajat att jag gör nåt nytt och lite läskigt och istället för sedvanligt bölande singlar ett litet löv av ångest sig igenom min kropp. Men det är väl som det ska, antar jag. Vad vore livet utan ångest, haha! ;)

 

OBS: Om du e astrött på kärleksskryt på Fejjy o Insta måste jag varna dig från att läsa vidare för nu ska jag göra exakt det som jag länge fördömt andra för.

 

Sen är det ju så underbart att ha en fin liten karl också som skickar scroll-långa SMS om mina pälsängrar och hur de planerar att kuppa mot mig. Det var ju så längesen det här lilla skrumpna hjärtat kände kärlek till en annan person (familj och vänner borträknat). Trodde inte att det kunde vara såhär enkelt, att det är han och jag. Men det är vansinnigt, faktiskt, hur härlig en vanlig söndagkväll kan vara. Han får mig att skratta så jag guppar. Och hans skratt, som liksom kluckar sig rätt in i mitt hjärta så det nästan exploderar och jag får lite, lite svårt att andas. När han allvarlig älgar fram till mig i soffan och frågar hur damm från golvet kunde hamna på wettextrasan i köket och jag nästan får nypa hål i min hud för att inte sprängas av skratt. Hans sneda leende när han inser att jag tycker att matchen på TV är tråkig. När han ömsint frågar varför jag suckade, älskling? trots att jag inte ens märkte det själv. Hans fina lockar, vackra bruna ögon. När han tar mig i sin famn och kallar mig "lilla gumman". Ah det är fint.

 

Äh, hörrni. Ska vi säga så nu då. Äh.

 

Nu ska jag sova för imorrn bitti blire yoga

 

VEM HAR JAG BLIVIIIIIT!?!?!?